Fick möjlighet att tillbringa någa dagar i vår egen himmel. Nästan 3 dagar på fäboden där lugnet är totalt. Det mest stessframkallande som går att finna är spindlar i taket (och uppriktigt sagt, vill de dö genom att kasta sig ned mot mig nattetid, så må det vara dem väl unt). Något som kan kallas vilopuls inträder, tinnitusen lugnar sig och kroppen sover nästan 12 timmar per dygn.
Det är magiskt.
Det finns inget annat än nu, inga planer som sträcker sig längre än till dess att diskvattnet blivit varmt på vedspisen. Inget då, inget sedan, bara nu. Inga borden, kansken, om. Bara vara.
Större delen av lördagen tillbringades med släkt och släkts vänner i Plintsberg, eftersom Henriks morbror Olle firade sin femtionde födelsedag. Vilket även var ursäkten för denna lika behövda som efterlängtade minisemester.
Väl hemkommen i går kväll väntade drygt 60 mail, lika intensivt rapporterande om finanskrisen som någonsin samt något om skandal i Norge. Jag avundas kossorna som står kvar, lika omedvetna om allt detta.
Bloggar.se fäbod, Dalstugubodarna, himmel, paradis, nu
