Problemet med FRA och mycket annat
Det har blivit lite trögare i FRA-debatten. Efter att Alliansen satte på rökmaskinen på högsta effekt är det liksom lite svårare att manövrera. Är det vän eller fiende jag ser framför mig? Sett ur perspektivet hokus pokus som får kritiker att tappa styrfart så är de högst kompetenta, Reinfeldt och hans kumpaner i Rosenbad. För sannolikt var det inte det förslag som de facto verkar vara det som kommer att läggas som dissidenterna skrev under på?
Vem orkar gång efter annan opponera, protestera och vara den besvärliga, när omvärlden är så fantastiskt nöjd med att politiken äntligen kan bli lugn och samstämmig? HAX orkar (tack och lov). Mark Klamber stretar vidare liksom flera andra. Speciellt bör nämnas Anna Troberg, Farmor Gun, Moderat snask, Falkvinge och Christian Engström, Karl Sigfrid, Fjellner, Oscar Swartz
Det stora problemet är formen inte innehållet
Det som är grundproblemet i denna fråga är inte av sakpolitisk sort, vad som behöver diskuteras är grunden för politiken. Politik handlar om att företräda andra människor i en beslutsprocess. Att likna det vid en juridisk fullmakt är en bra liknelse tycker jag.
När du ger en annan människa mandat att agera för din räkning, till exempel för att införskaffa en centralt belägen bostadsrätt om minst 50 kvm i Västerås så förväntar du dig att personen skall fullfölja uppgiften enligt din anvisning, att relevant inormation kommer dig till handa, eller hur? Men du skulle sannolikt bli rätt förbannad om den som fått ditt förtroende frankt konstaterar antingen att det här förstår du inte, så jag fattar andra beslut å dina vägnar, eller alternativt försöker undanhålla information från dig för att på det sättet få igenom sina åsikter istället för dina. Säg till exempel att ditt ombud tycker att det vore mycket mer gynsamt för dig att istället för en central belägen bostad inneha aktier i en sidenmålarfabrik i Indien, eller undlåter att berätta att han eller hon avfärdat en lägenhet på 49,5 kvm, men med 70 kvm oisolerad vind och med otroligt pris. Du skulle sannolikt inte acceptera vare sig att bli idiotförklarad eller att få annat än det faktiska uppdraget utfört å dina vägnar.
Det är problemet här. Svenska Allianspolitiker erkänner inte gränserna för den fullmakt som de fått. De anser inte att de har en skyldighet att agera som våra företrädare utan som våra föräldrar och med en jäkligt dålig och auktoritär uppfostringsmetod.
Man tar sig makt över människors vardag som man inte fått genom att inte informera på ett sätt som vore hederligt och genom att göra även de mest insatta och engagerade förvirrade och uttröttade genom att bolla med upplagor av förslag som inte skiljer sig annat än till ordval. Det är FRA-lag 1.0 som blir Anti-terrorist-lag genom lite påhäng, som blir FRA 1.2 genom byte av ord och inpluggande internet genom förlängningssladd istället för direkt i statens vägg. Det är Data-lagringsdirektiv och igår ett antal Säpo-relaterade lagar klubbats.
Hade man minsta respekt för medborgarna så hade man sett till att sätta samman de olika förslagen som har bäring för integritetsutsikterna i Sverige och därmed skapat en helhetsbild av hur de korrelerar, vad som blir den totala effekten av dem. Sedan kunde man diskutera risker och fördelar, olika handlingsalternativ. Inte minst så hade man då också kunnat diskutera vad man faktiskt har mandat att göra.
För visst är det lätt att skylla på EU, som man gör vad gäller Datalagringsdirektivet, men sanningen är ju att den svenska regeringen väljer att gå avsevärt mycket längre än vad EU-direktivet kräver. Hade man följt det väljarna hade kunnat förvänta sig av de resonemang och diskussioner som fördes inom Alliansen före valet, så borde man istället ägna sig åt att skademinimeringen varit maximal ur ett integritetsperspektiv.
Opinionen börjar se mer positiv ut för Alliansen och det finns faktiskt en möjlighet till förnyat förtroende 2010. Det är å ena sidan positivt, men sätter också oss borgerliga väljare i ett dilemma. Hur undviker vi en splittrad vänsterregering, samtidigt som vi inte tillåter Sverige att utvecklas till ett mini-storbrittanien med kameror, avlyssning och annan övervakning var helst man vänder sig?
Journalisten kritiserade bloggarna för att vi inte uppmärksammat de nya Säpo-lagarna och HAX har yttryckt en viss frustration över att bloggarna inte i tid uppmärksammade EUs försök att regelera internet, men sanningen är att vi kan inte som fritidssysselsättning springa på alla bollar. Granska alla politiska förslag på det sätt som politikerna och deras sakkunniga borde göra.
Vi måste förändra spelreglerna.
Det är en utmaning att ta sig an.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integritet, statskontroll, Alliansen, mandat, makt
No related posts.

Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Liköpingsadress. Lite utförligare 





