Men kära nån …

Jag skulle inte blogga, utan vara duktig. Men…

Det har varit dags för en könsneutral lagstiftning som reglerar samlevnad ett tag.
Idag har vi äktenskapsbalken, sambolagen och partnerskapslagen vilket är problematiskt.

Därför att:

• äktenskap är ett begrepp som sedan urminnes tider handlat om en man och en kvinna som tillsammans bildar familj och oftast skaffar barn. Som regel sker ceremonin i kyrkan. Jag säger vare sig att det är rätt eller fel och definitivt inte att det är den enda tolkningen, men det är den vanligaste och för ett fåtal årtionden sedan, den enda. Utöver dess kulturella koppling så är den könsspecifik och kopplad till sexuell läggning.
• sambolagen inträder vare sig jag vill det eller ej och ålägger ansvar och ger rättigheter.
• partnerskapslagen är problematisk därför att den är könsspecifik och bunden av sexuell läggning, vilket jag inte tycker att lagar skall vara.

Varför är det viktigt?
Det reglerar bl.a.försörjningsplikt, arvsrätt och vad som händer om man går skilda vägar. Saker som spelar stor roll i människors liv och som inte minst kan påverka dem lång tid framöver. Egentligen skulle människor lätt kunna reglera detta själva, men eftersom det inte finns en tradition av att skriva sådana avtal så är det få som gör det och det är ett visst projekt att ta reda på vad som bör finnas med. Att staten genom lag erbjuder en form av standardavtal är smidigt och gör dessutom att omvärlden vet vad de har att vänta på ett ungefär.

Dilemmat är att man valt att inte formulera det som standardavtal, utan istället att formulera vad som varit kulturell standard.

Den kulturella standarden har förändrats, men det har inte lagen.

Problemen
Ord. För många kristna så har “äktenskap” en speciell innebörd. Man+kvinna+barn=guds vilja. Äktenskapet är centralt för kristna människor, för katoliker räknas det till och med som sakrament och utgör därmed en av deras heligaste handlingar.

Man kan hålla sig till den totala logiken och argumentera för att gud inte finns, att han bara är en konstruktion för att människor skall ha någonting att hänga upp sina arma liv på och att religiösa åsikter därför inte spelar roll. Men med samma argumentation så kan man också komma fram till att äktenskapet bara är en kulturell konstruktion som enbart den svaga behöver för att hänga upp sitt arma liv på och därmed avfärda alla som ser äktenskapet som någonting annat än ett juridiskt avtal. Och när det kommer till juridik så handlar uppgiften faktiskt bara om att använda begrepp som är lätttolkade, det finns ingen annan vikt eller innebörd kopplad till dem.

Då har jag avfärdat alla som inte ser juridikens objektiva karaktär. Själv är jag nämligen enbart fakta- och logikbaserad och vet att jag har mer rätt än andra.

Den politiska frågan
Vad kristdemokraterna motsatt sig är alltså inte att man gör lagstiftningen könsneutral eller neutral i relation till sexuell läggning, utan för det första själva användandet av ordet äktenskap och för det andra att den nya lagstifningen kombineras med fortsatt vigselrätt för svenska kyrkan.
Men lika fästa vid ordet äktenskap som den religiösa falangen är, var alltså den kulturella falangen som inte accepterade kompromissen giftermål (som betyder precis samma sak, men har en mer juridisk än kristen prägel) och som av någon outgrundlig anledning heller inte vill frånta kyrkan dess uppgift som myndighetsutövare.

Istället så har nu regeringen valt att lägga fram en grundproposition som kompletteras med en motion i riksdagen och på detta sätt har man kommit runt problemet med att hela regeringen behöver stå bakom en proposition.

Respekt
Människor som avvikit från den heteronormativa mallen har länge, för att inte säga alltid, diskriminerats i Sverige. Det börjar ge med sig, vilket är viktigt och positivt. Människor förtjänar att respekteras som de är och det är faktiskt bara de religiösa som skall åläggas att leva i enlighet med religionens regler.
Men kristna/religiösa människor är just också människor och förtjänar på samma sätt att respekteras. Hade denna grupp motsatt sig själva lagstiftningen så hade jag förstått att HBT/PK-gruppen sparkat bakut. Men så är alltså inte fallet.

Här är alltså två grupper av människor som båda förtjänar respekt.

Från den ena gruppen hör jag krav och villkorande, från den andra en önskan att hitta vägar där det som man uppfattar som heligt skall lämnas ifred, samtidigt alla medborgare ges lika juridisk ställning.

Det som är obehagligt i Sverige är att det man gjort för att undvika diskriminering inte är att förespråka tollerans, utan man har förbundit det med vissa grupper.

Tveklöst är homo- och bisexuellas rätt att få sitt samliv skyddat och reglerat på samma sätt som heterosexuella större än religiösas rätt att tvinga sin moral på andra. Frihet går för inskränkande av andra. Men är deras rätt till ett visst ord ord eller begrepp större?

Man kan också ifrågasätta hur statsministern tänkt när han uttalat sig i denna fråga och sade angående lagens ikraftträdande den 1 maj, att redan till midsommar kan bröllopsklockor ringa.

För att några bröllopsklockor skall kunna ringa så krävs ju fört att kyrkan uppdaterar och ändrar sin handbok. Eftersom statsminsterns parti är en av dem som prompt velat ha kvar vigselrätten för kyrkan, så borde han kanske också ha insyn i de effekter som hans beslut för med sig?

Kyrka/stat rättigheter/rättvishetssträvan
Man har sagt att lagstiftningen skall vara grunden, men att det skall vara upp till alla präster att själva avgöra om de vill viga samkönade par. Samtidigt hörs i från HBT-rörelsen klagomål på att viss uttolkning av religionen är det samma som diskriminering.

I och med att Svenska Kyrkan skildes i från staten, så anser jag att man borde fråntagit den även rätten till myndighetsutövande. Detta inte för att jag tycker att kyrkan misskött den, utan för att försäkra kyrkan från att staten går in och reglerar det som inte är politik utan religion.

Jag är tämligen övertygad om att det kommer att bli nästa steg nämligen. Om inte i Alliansens regi så under nästa vänsterregering. Eller genom att partierna får sina utsända i kyrkomötet att verkställa det politiskt korrekta.

Jonas Morian skrev om detta igår och jag instämmer i det han skriver, men ett ordval fick mig att studsa ordentligt.

För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd

För det här handlar inte om samhällets stöd. Det här handlar inte om att samhället istället för att vara emot skall vara för. Det handlar om att samhället överhuvudtaget inte skall värdera människors relationer eller livsval. Samvarons officiella erkännande får väl i så fall ha verkställts när partnerskapslagen infördes, övrigt erkännande som folk behöver, behöver nog faktiskt sökas i den närmre kretsen, inte från samhället.

Att ge sitt erkännande till samvaron är vad församlingen gör i kyrkan vid en vigsel och vänkretsen gör vid borgerliga giftermål.

Jag får en känsla av att den här frågan inte enbart handlar om att uppnå en köns- och sexualitetsneutral lagstifting, utan att upprätta människors självkänsla. Det är inte statens roll.

[Uppdatering] Låt mig, apropå tollerans citera P,L& C:

Moralistiska böghatare lackar ur för att det från och med 1 maj nästa år kommer att bli olagligt att diskriminiera vissa par som vill gifta sig. Frågan om det inte vore bäst om de lackade ur hela vägen ut från såväl regeringen som alliansen och riksdagen?[/]

Och apropå nästa steg citera Charlie Weimers:

Sedan är Fredrik Reinfeldt av den personliga åsikten att kristna
samfund ska viga homosexuella. En tämligen makaber åsikt när man
betänker att han själv inte är kristen eller ens medlem i Svenska
Kyrkan.

Det verkar som att även HAX håller med. Även om han främst vill skydda folk från kyrkan, men även värna religionsfriheten.

[Länklistan uppdaterad]Andra som skrivit om detta och som är läsvärda på olika sätt är:
Tradition och fason: Varför inte en samkönad partnerskapsbalk?
Politikerbloggen: Striden om äktenskapet: “precis vad Sahlin behövde”, Striden om ett ord kan skörda många offer.
Mina moderata karameller: Det känns så himla självklart, Könsneutrala äktenskap – äntligen!
Johan Linander: Neutral äktenskapslag, men inte äktenskap
Deeped: Kyrkans beslut är ett ickebeslut, Bite the bullet Hägglund
Johan Ingerö: De tolerantas intolerans
FFF: Prestigen kring äktenskaåsfrågan
Joachim Holmqwist: Känslobaserade mot argument
Anders Flanking: Äktenskap är äktenskap
Dag Sandahl: Bror duktig
Jonas Morian: Säg ja utan kyrkan
Staffan Danielsson: Äktenskap eller giftermål
Charlie Weimers: Bakom kulisserna i äktenskapsfrågan

[Uppdatering nr 2]Massmedia:
SvD 1, 2 och 3
DN 1 och 2
Aftonbladet
Dagen 1 och 2
Smålandsposten

Missa heller inte Ingerös konspirationsteori om att hela Alliansdebaclet kring äktenskapet är fejkat för att invagga oroade partimedlemmat i tron att de olika partierna fortfarande kämpar för sina enskilda frågor. Jag håller det inte för otroligt att han har rätt.

Intressant.se
Bloggar.se äktenskap, giftermål, könsneutral äktenskapslagstiftning, lagstiftnig, politik

This is some text prior to the author information. You can change this text from the admin section of WP-Gravatar  To change this standard text, you have to enter some information about your self in the Dashboard -> Users -> Your Profile box. Read more from this author

Print PDF

Tags: äktenskap, giftermål, könsneutral äktenskapslagstiftning, lagstiftnig, Politik