Upphovsrätt och olagligfildelning

by Sophia Blomqvist Posted on 14/11 2008

Anders Midlner skriver bra i Sydsvenskan om artistuppropet i DN i går.

Relevanta faktapåpekanden livkäl som frågor om varför man är så fokuserad på människor som drar nytta av andras arbete i fildelningssammanhang (den ekonomiska delen av upphovsrätten), men inte människor som skapar sitt eget material som plagiat eller knappa omarbetningar av andras material (den idéella delen av upphovsrätten).

Helt uppenbart finns det en vallgrav emellan fildelargruppen och motståndarna.

Först vill jag påpeka två tekniska detaljer. Den första är att alla som laddar ned också laddar upp, det är så det fungerar tekniskt. Din dator letar efter och kopierar de delar av en fil som du saknar hos alla andra som laddar ned, inte bara hos den som tillhandahåller filen. Det finns alltså huvudsakligen inte onda uppladdare och oskyldiga nedladdare. För det andra -jag minns inte när jag senast såg någon spela en CD-skiva, annat än i två sammanhang. Den första är i bilen dit jag gärna bränner ned skivor för resan – skall man där istället använda orginalalbum, så får man dels med sig 10gånger (och skivor) mer musik än man önskar och man skall sedan sitta och byta skiva. Det andra är går på LP-kontot. Musik som är för gammal för att finnas på MP3. Vi pratar Karl Gerhard, Ernst Rolf (Zarah däremot finns på TPB, tack vare att hennes tyska inspelningar ännu uppskattas där.)

Men låt mig också visa på några vanliga situationer då många använder sig av t.ex. PirateBay.

  • Du äger ett album, men det är på LP eller kasett och lättare än att omvandla till MP3 så tankar du ned det/skivan. alternativt så har orginalet gått sönder eller blivit repig.
  • Du är på fest och vill att kompisarna skall höra senaste skivan du köpte (nej jag släpar inte med mig cd-samlingen till festen, som blir repig och delvis kvarglömd).
  • Lyssna på ny musik. Förr gick man till skivaffären och stod med lurar och lyssnade. Idag tankar man hem. Gillar man så köper man – annars inte. (Och man köper oftast inte för att man vill ha CDn, utan för att det är enda sättet att betala för sig).
  • Specialmusik. En kompis laddade hem ett album – blev genomförälskad och införskaffar det snabbt. Döm om hans förvåning när det inte är samma musik. På nätet fanns “the raw cut” som var fenomenal. Rått, upprikigt och medryckande. Resultatet som kom ut i handeln var omvandlat till gladpop, ungefär lika upphetsande som Ingvar Oldsberg.
  • Man är på jakt efter en låt – inte ett album. Tänk dig att du knallar in för att köpa ett snyggt soffbord till vardagsrummet. Men snickaren har också gjort en pall, en koffert, ett piano och ett sideboard. Allt säljs i klump. Vill du bara ha bordet? Ja men ställ resten i förrådet då! Blir inget bord gjort av den snickaren.
  • Samlingar. På nätet finns samlingar av absurda och fantastiska slag som folk sammanställt. Alla rockballader från 80-talet, bästa halloween-ljuden, tyska ölvisor. 

Detta är alla situationer där artisten, skivbolaget inte förlorar ett nickel.

Jag respekterar att den som skapat någonting också vill ha cred för det, oavsett om det är ekonomiskt eller på annat sätt. Men det är dags att diskutera saker för vad de är, inte för vad man tror att de är. Folk är inte ovilliga att betala för det de konsumerar, men folk är däremot ovilliga att betala för sådant de inte efterfrågar.

En annan del av fildelningen är Youtube. Ett fantastiskt sätt att sprida härliga saker. Kvaliten är ofta kass, men det spelar liksom ingen roll. Kort och gott, du använder inte Youtube istället för att som på 80-talet köpa Michael Jacksons video och sitta och tillbe framför. Alternativkostanden för Youtube-material är helt enkelt 0kr.

Min favorit på Youtube är alla gamla Fred Astaire-klipp, live snuttar från Rat-Packs framträdanden och så förstås de politiska och humoristiska filmer som folk lägger upp. Inte är någonting av det sådant som jag skulle köpa annars. Men livet vore onekligen lite tråkigare.

Intressant
Bloggar.se: , , ,

Related Posts with Thumbnails

About Sophia Blomqvist

Liberal kattälskande skribent. Gillar människor med mod och varma hjärtan som vågar tänka och sedan följa sina slutsatser. Bloggar på Dexion, Driver Politikerkoll.se samt startar upp ett nytt spännande projekt, som du inte får veta mer om just nu.
This entry was posted in Integritet, Internet, Juridik and tagged , , , . Bookmark the permalink.

  • Pingback: Utmanarpartiledardebatten igår | Rick Falkvinge (PP)

  • Dexion

    @Hans Lundgren
    Bilexemplet var avsett som en illustration av att det är ett av de få tillfällen då jag använder formatet CD – och inte ens då är album funktionella. (Med ett undantag och det är en gammal rackare av Gösta Linderholm,till vilket vi har happy-clappy wanna-be under långfärder).

    Vad gäller dina exempel – i flera av fallen finns möjligheten att köpa det man efterfråga och inte enbart paket, de enda som så vitt jag känner till inte gör det är poesiböcker och romaner, men det kan också bero på att ingen efterfrågar det? Däremot finns de i många fall att köpa i annat format (ljud eller pdf).
    Kokböcker – gillar jag inte hela konceptet så kan jag istället göra en sökning på nätet på kakor utan nötter, eller med enbart nötter. (och det är ju så t.ex.Last.fm fungerar, jag kanske inte får lyssna till Eva Dahlgren, men den tar fram artister med snarlik musik.
    Sångbok – eller köp lösa blad (över nätet),
    Blommor – sätt samman din egen bukett i vilken blomsteraffär som helst.
    Pizza – har inte varit på en pizzeria där man inte fått komponera själv.

    Det enda område som jag kan komma på där det finns en stor efterfrågan och där producenterna tvärvägrar leverera de alternativ som kunderna efterfrågar är musikindustrin.

    Forskning visar att kulturkonsumtionen ökar med fildelning, inte tvärtom. Fildelare ser generellt fler filmer på bio och köper mer musik, än andra. Det som krävs är alltså att det går att betala för det format man efterfrågar.

    Däremot finns det ju ingenting som säger att Per Gessle & Co säljer lika mycket som tidigare. Många hittar via fildelning alternativa artister och alternativ musik som man istället köper istället för det där Gyllene Tider-albumet.

    Summa summarum, upphovsrätt är bra, men även musikbranschen behöver för att överleva finnas i format som folk vill ha. Skulle jag bestämma mig för att text bara är fin på papper och ge ut en tidning dagligen, istället för att blogga så skulle jag sannolikt inte bli läst. För folk läser på internet.

    Det är inte samma sak, som att man inte skall betala för sig. Men skulle bolagen sälja sin musik på nätet istället för på stenkakor, förlåt CD, så skulle den absoluta majoriteten också betala.

    Sen kvarstår avslutningsvis dilemmat med IPRED/privatpolis-lagen.Vi skall inte ha lagstftning som skapar vigilanter/privatpolis eller som går rakt emot det befintliga rättssystemet, i det här fallet konsumenträtten.
    @Lasse
    Skall kika på Lessigs artikel.

  • Pingback: Enligt Min Humla » Helvetet blir aldrig fullt

  • http://linlasj.blogspot.com Lasse

    Och spela in från webbradiokanalerna kan man göra, som möjligen bekant. På http://www.chilirec.com har jag en bandspelare gåendes.

    Massor med musik från olika radiostationer som finns på nätet. Webbradiostationer.

    Den kan jag lyssna på när jag vill, jag betalar inget för det. Visst, jag är lite hänvisad till vad de spelar. Men det går att välja bland massor av stationer. Och chilirec-spelaren sorterar.

    Inte bara pop och så, jazz och klassiskt också.

  • http://linlasj.blogspot.com Lasse

    Men…om jag lyssnar på radion på en musiksnutt som jag inte äger. Där fungerar ju affärsmodellen.

    Och tänk om jag spelar in den musiksnutten, eller får jag inte det? Kassettbandsskatten – på tomma band alltså – var ju ämnad att ge tillbaka lite till de som så att säga blev inspelade. Inte så att de letades reda på.

    Men affärsmodellen på radion fungerar uppenbarligen.

    Enkelheten med kopiering på nätet och via nätet gör ju att problemet dels blir synligare, dels blir spårbart.

    Men det är inte rätt detta. Inte alls. Å andra sidan finns det artister som började på MySpace och sedan fick ett skivkontrakt. Så först var musiken “Gratis” sedan blev det en CD som kostar.

    Lessig har skrivit mycket om detta. Han menar att man ska fundera över hur vi brukar bitarna som vi har köpt. MInns inte hur han får ihop det. Men det var en understreckare om det i SvD förra veckan tror jag.

  • http://hanslundgren.blogspot.com/ Hans Lundgren

    Jag tycker att dina exempel haltar. Att bränna en skiva till bilen, festen etc har väl aldrig varit otillåtet förutsatt att du själv äger originalet?

    Att jämföra cd med möblemang känns inte adekvat. Ta en bok i stället. Köp en kokbok och du hoppar över alla recept som innehåller socker, eller en sångbok och skippar alla låtar av Bellman, eller en roman och tröttnar efter halva boken, eller en diktsamling och hoppar över ångestdikterna. Du köper en blombukett men tar bort de förhatliga astrarna. Eller varför inte en pizza och pillar bort svampen.
    Ja, ja, det finns massor av exempel på situationer när vi faktiskt inte kan köpa en delmängd – och så är det också med cd-skivor.