Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Göteborgsadress. Lite utförligare 
Härom dagen kunde man läsa på text-tv att många av de kemikalier som finns i våra rengöringsmedel ställer till det genetiskt för kommande generationer, framför allt för pojkarna. Nå de giftiga kemikaliernas värde vad gäller rengöring är kraftigt övervärderade. Jag använderSåpaGalltvål (flytande)Vim/Jif (den klassiska sorten med slipmedel i)YesAlmgrens sidentvål som tillverkas av Almgrens sidenväveri, men de är inte så bra på tvålreklamsamt Ättika Remol, klorin och Astonish Jag tycker inte att städning är fantastiskt skoj, så det får gärna gå undan. Jag tycker heller inte om saker som svider på huden och sticker i näsan. Har man dessutom husdjur och barn i krokarna så vill jag att det skall vara så giftfritt som möjligt. Såpa är ett av de bästa rengöringsmedel du kan hitta för daglig rengöring. Eftersom det är fett så löser det fett utmärkt. Mat-os och feta fingeravtryck på dörrar försvinner utan besvär. Alla trädetaljer (som inte är lackat – då gör det ingen nytta, men heller ingen skada) älskar såpa eftersom det återfettar träet. Slevar, smörknivar, skärbrädor, köksbord. Häll på såpa, skura med borste och vatten samt torka eller skölj av.Jag har en pumpflaska med såpa i köket och en flaska i badrummet – för jag använder [...]
Läser man skönhetsannonser idag så är det mycket mer eller mindre magiska krämer, innehållande substanser som ingen kemist någonsin hört talas om. Det är kanske inte specifikt för vår tid, men däremot så finns det skönhets knep som är tidlösa. Läser man äldre skönhets-tips, i det här fallet från 20- respektive 40-talet, så kan några skillnader från dagens tips skönjas. Gamla dagars tips är inte minut-lösningar utan långsiktigt arbete, men man kopplar också samman in och utsida. Till exempel kan man läsa i Vårt hems “Skönhetsvård och hygien” från 1923:“Ögonen äro själens speglar, och vi få alltså se till, att vi ha något, som de kunna återspegla. Ju rikare själsliv, desto vackrare och mera omväxlande uttryck i ögonen. Ju mindre vi ha inombords, desto uttryckslösare och tommare blick.” Vore inte detta något för hårdspacklade och bantade tonåringar att beakta? Ett gammalt knep för många områden som har god effekt på lite sikt är borstar och den gemensamma nämnaren är god blodcirkulation. Jag skulle rekommendera alla att äga och använda: Hårborste med svinborst (Måhända finns de män som har mindre användning för just hårborsten) Ansiktsborste Tandborste Badborste Torrborstning av kroppen avlägsnar döda hudceller och förbättrar blodcirkulationen. Du borstar i cirklar nedifrån [...]Lyckligt dagisbefriat barn
Jag var i många avseende gynnad under min uppväxt.
Under 3 månader gick jag på dagis. Det satte allvarliga spår i min respekt för vuxna.
När jag var liten gick jag hos dagmamma. Jag och kanske 4-5 barn till hade en vuxen att tillgå hela dagen, en vuxen som lagade vår mat och pysslade. Jag kan inte säga att jag älskade alla 4 dagmammor som jag gick hos, men de var ok och Christine som bodde i samma port som jag tyckte jag mycket om. Jag var alltid trygg, mätt och omvårdad. Jag behövde aldrig tåla särskilt stojiga miljöer, aldrig slåss om uppmärksamheten eller heller känna att jag störde, vilket alltihop del i vardagen på dagis. Alla dagmammor, utom den allra första bodde i radhus alternativt lägenhet med gröngård och lekplats utanför.
När jag blev större började jag på förskola på Waldorf. Beläget i ett äldre hus utanför staden kladdades det i lera, byggdes kojor, krigades. Det var prinsessor och hjältar, drakar, sagor och varm saft. Inomhus var det tända ljus och sagoberättande, målande och annat. Jag vet inte exakt, men jag tror att vi kanske 15 stycken barn (kan det stämma Mamma?) med en fröken (Bodil Petersen) och en extrafröken (som jag minns hur hon ser ut, men inte hennes namn, Gunilla kanske). Maten på Waldorf var lagad av föräldrar, ofta odlad av föräldrar och något masslagat och uppvärmt såg jag aldrig skymten av.
När jag nu ser tillbaka så tycker jag inte att det är borde framstå som lyxigt, utan är ungefär så barn skall ha det, men jag inser att jag fått något som inte många får.
Här i Tannefors finns ett dagis/en förskola på samma gata som jag bor. Jag går förbi ibland och tittar på den lilla asfalterade gården som ligger 5 meter från den stora gatan. Området är inte stort, men omgärdat av ett staket med ordentligt låst grind. Inga träd, ingen lera. Inga buskar, inget fantasieggande och ingenting varierande. Jag har funderat över vilka människor som vill ha sina barn förvarade där.
I tisdags uppmärksammades Billy McCormicks förslag om att bolag borde få driva dagis i samband med föräldrarnas arbetsplats.
Fördelar skulle vara att det är lättare att hämta och lämna, möjligheten att kunna träffa sitt barn under dagen, att kunna äta lunch tillsammans, men även att det skulle kunna leda till en uppgradering av statusen på förskoläraryrket genom att kommunen inte skulle monopolisera den.
Min omedelbara instinkt var att hur ofta arbetar människor på platser i stan som passar för dagis? Men inser snart att hur många dagis finns i områden som är lämpliga för barn? Och givet att att alla barn inte får tillgång till dagmammor med gröna gårdar eller förskolor på landet, så är det faktiskt inte dumt att vara nära mamma eller pappa.
Kanske kan närheten till föräldrarna och den vuxna miljön göra att kraven på dagislokaler ökar, att det ställs större krav på persoaltäthet när föräldrar kommer förbi mer än några minuter i början och slutet av dagen.
Jag tror att mycket gott kan komma ur det här.
Samtidigt kommer rapport om skiftdagis i Stockholm, så det börjar brinna i knutarna vad gäller rätten för föräldrar att själva avgöra hur deras barn skall tillbringa sina dagar.
Innan jag själv skall vara beredd att lämna framtida barn till dagis skall mycket ha förändrats och inte bara andelen vuxna i verksamheten, utan också andelen hjältar, troll och lera skall vara avsevärt högre än det är på de flesta dagis i dag.
Låt mig så avsluta med en liten anekdot. Min tidigare dagmamma Christine bild-googlade på mitt namn för ett tag sedan. Måste ha varit mitt under prostitutionsdebatten för första bild som kom upp var på en begränsat påklädd kvinna i höga lackstövlar. Damen ifråga var illustration i ett inlägg hos Isabella som refererade till mig. Så kan det gå på internet.
Bloggar.se politik, barnomsorg, Billy McCormac, dagmamma, Christine Nyman, Rudolf Steiner, Bodil Petersen
This is some text prior to the author information. You can change this text from the admin section of WP-Gravatar To change this standard text, you have to enter some information about your self in the Dashboard -> Users -> Your Profile box. Read more from this author
PDF 
De där ständigt återkommande lackstövlarna. ;-D
I övrigt kan jag bara hålla med dig. Min mamma var en av de där dagmammorna och hon har gett mig och många andra barn en trygg och bra uppväxt. När hon pensionerades samlades de flesta före detta dagbarnen för en liten avtackningsfest och det hade blivit folk av allihop…