Under en tid har frågan om Eutanasi aktualiserats.
Det är tveklöst bra att frågan diskuteras, även om jag inte är övertygad om att just Siewert Öholms insats kommer att förändra världen…
För mig är frågan mycket enkel – och mycket svår.
Jag har hållit en väns hand under några veckor som under svår smärta upplevde hur skelettet gick sönder bit för bit (skelett-cancer), vars hals slemmade igen och trots hjälp med sug via trak var ångesten inför kvävning ständigt närvarande. Hade inte hans tid varit starkt begränsad och kunnat räknas i dagar så hade jag inte haft en tvekan inför att besvara en önskan om hjälp att avsluta livet.
Rättsliga följder hade inte spelat roll.
Men kanske är det just det som behövs att man står inför rättsliga följder, är beredd att få sitt agerande prövat och ta konsekvenser av det, för att försäkra sig om att man verkligen agerar i enlighet med någon annans vilja, inte sin egen.
Men då kvarstår ett problem.
Problemet är de som inte har någon som håller deras hand, som är beredd att hjälpa dem, men som likväl lider ofattbara plågor. Eller människor som vet att det enda de har att se fram emot är mer slem i lungorna som kommer att stegra känslan av långsam kvävning – tills de faktiskt kvävs.
Det är alltid de som står utan vänner och anhöriga som är mest utsatta. Så även i denna fråga.
Och självklart skall vi inte gå tillbaka till ett system där det är förbjudet att ta sitt liv av daga.
Men samtidigt finns det också andra variabler att diskutera. Och hur mycket Siewert Öholm än vill det så är inte religiös tro på dödssynd en variabel för dem som inte tillhör tron. Däremot måste man förstås i ett system som inkluderar eutanasi bygga in rätten att avstå för den sominte vill medverka. Att man har rätt att avsluta sitt liv när man själv vill innebär förstås inte att man har rätt att begära att någon annan verkställer önskan. Men är nog inte den gordiska knuten i sammanhanget, den gordiska knuten är att samma människor skall göra allt för att vårda och hålla vid liv.
Där ser jag det stora problemet. Vården är idag, mer än många verksamheter, en verksamhet av knappa resurser men värre än det är att det tycks finnas gott om vårdpersonal som inte längre ser sina patienter som människor med liv och värde utan som enheter på det löpande bandet som skall betas av just denna arbetsdag.
Själv vill jag har rätten att dö om mitt liv skulle bli olidligt, men jag skulle faktiskt inte vilja att vårdpersonalen har rätt att hjälpa mig med det. För jag skulle inte lita på att beslutet initerades från sjukvårdens sida. Och förslaget får aldrig någonsin komma från någon annan än den sjuke själv, vare sig explicit eller implicit.
Intressant?
Bloggar.se eutanasi, död, dödshjälp
