Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Göteborgsadress. Lite utförligare 
Härom dagen kunde man läsa på text-tv att många av de kemikalier som finns i våra rengöringsmedel ställer till det genetiskt för kommande generationer, framför allt för pojkarna. Nå de giftiga kemikaliernas värde vad gäller rengöring är kraftigt övervärderade. Jag använderSåpaGalltvål (flytande)Vim/Jif (den klassiska sorten med slipmedel i)YesAlmgrens sidentvål som tillverkas av Almgrens sidenväveri, men de är inte så bra på tvålreklamsamt Ättika Remol, klorin och Astonish Jag tycker inte att städning är fantastiskt skoj, så det får gärna gå undan. Jag tycker heller inte om saker som svider på huden och sticker i näsan. Har man dessutom husdjur och barn i krokarna så vill jag att det skall vara så giftfritt som möjligt. Såpa är ett av de bästa rengöringsmedel du kan hitta för daglig rengöring. Eftersom det är fett så löser det fett utmärkt. Mat-os och feta fingeravtryck på dörrar försvinner utan besvär. Alla trädetaljer (som inte är lackat – då gör det ingen nytta, men heller ingen skada) älskar såpa eftersom det återfettar träet. Slevar, smörknivar, skärbrädor, köksbord. Häll på såpa, skura med borste och vatten samt torka eller skölj av.Jag har en pumpflaska med såpa i köket och en flaska i badrummet – för jag använder [...]
Läser man skönhetsannonser idag så är det mycket mer eller mindre magiska krämer, innehållande substanser som ingen kemist någonsin hört talas om. Det är kanske inte specifikt för vår tid, men däremot så finns det skönhets knep som är tidlösa. Läser man äldre skönhets-tips, i det här fallet från 20- respektive 40-talet, så kan några skillnader från dagens tips skönjas. Gamla dagars tips är inte minut-lösningar utan långsiktigt arbete, men man kopplar också samman in och utsida. Till exempel kan man läsa i Vårt hems “Skönhetsvård och hygien” från 1923:“Ögonen äro själens speglar, och vi få alltså se till, att vi ha något, som de kunna återspegla. Ju rikare själsliv, desto vackrare och mera omväxlande uttryck i ögonen. Ju mindre vi ha inombords, desto uttryckslösare och tommare blick.” Vore inte detta något för hårdspacklade och bantade tonåringar att beakta? Ett gammalt knep för många områden som har god effekt på lite sikt är borstar och den gemensamma nämnaren är god blodcirkulation. Jag skulle rekommendera alla att äga och använda: Hårborste med svinborst (Måhända finns de män som har mindre användning för just hårborsten) Ansiktsborste Tandborste Badborste Torrborstning av kroppen avlägsnar döda hudceller och förbättrar blodcirkulationen. Du borstar i cirklar nedifrån [...]Ett karaktäristiskt avsked
Som de som följt bloggen vet så har jag ett kårengagemang bakom mig. Något som slutade tämligen abrupt när de borgerliga kårfullmäktigeledamöterna lämnade fullmäktige och sina platser som en protest mot den svågerpolitik och de herrskartekniker som var standard.
Det samröre med kåren som jag haft kvar har varit ett uppdrag som studeranderepresentant i Filosofiska fakultetens anställningsnämnd. Ett uppdrag som varit både givande och roligt, dock helt utan inblandning av kåren som under två år vare sig kommit med uppdateringar av åsiktsprogrammet (det politiska programmet) eller information om vad som är på gång på Campus och hur vi som studeranderepresentanter bör agera i olika frågor. Kontakten har kort sagt gått ut på att jag fyller i och skickar in en formaliserad rapport varje termin och att de injudit mig till kårutbildningar, som till viss del innehållit sådant som jag till följd av utbildning och ålder inte var betjänt av och till viss del genusperspektiv och dylikt.
Nåja, anställningsnämndens mandatperiod närmade sig slutet och det var oklart när nya nämnden skulle tillträda, tills vidare var det sagt att den avgående nämnden skulle avsluta de ärenden den startat.
I går var det då sammanträde till vilket jag fått kallelse som vanligt. 4 anställningsintervjuer med tillhörande handlingar. Det var bara det att när jag kommer upp till sammanträdet så får jag veta att jag inte skall tjänstgöra, för kåren har utsett en ersättare. Jag kom dit, några minuter sen pinsamt nog och blir informerad om att det redan finns en studeranderepresentant där. Inför nämnd och ditresta sakkunniga. Dekanen, tillika nämndens ordförande, tycktes lite förvånad över att kåren inte kommunicerar med sina förtroendevalda…
Men man har alltså inte ansett det rimligt att informera mig, vare sig som avgående studeranderepresentant eller som kallad till sammanträdet. Detta innebär också att på ett av kårens viktigaste och skulle jag säga mest krävande uppdrag så sitter nu en representant som fått noll överlämning. Hur mycket respekt och omtanke har man om gemene medlem om man inte ens förmår uppvisa allmänt hyfs mot sina förtroendevalda? För var så säker, det här var inte ett olyckligt missöde, utan i allra högsta grad normalförfarande.
Själv fick jag 3 timmars överlämning med information om känsliga ärenden och hur min företrädare hanterat de kinkiga situationer som ofta uppstår. Jag kan också konstatera att hade jag inte haft ett par år extra i bagaget, politisk vana samt en del juridisk kunskap så hade jag varit tämligen hjälplös där.
Det här är för mig ett starkt argument i diskussionen om kårobligatoriet.
Den kompetens som StuFF, kåren för studenter vid filfak och lärarstudenter i Linköping uppvisat i många år är av den sorten att ett gäng trädgårdstomtar gjort ett bättre jobb.
En grupp människor skall verkställa vad andra gör som yrke, under ett år. Ett år är vad många tillbringar på en arbetsplats innan de känner sig helt varma i kläderna. Dessa är dessutom styrda av ett fullmäktige som valts av en penibel minoritet av studenterna (max 15%) som i sin tur mest sitter där för att markera revir ideologiskt revir, för att förverkliga sina politiska planer med intvingade kåravgifter som budget. För särskilt mycket politisk komptens eller effektivitet i besluten finns inte där heller.
Efter sammanträdet funderade jag på att skicka en faktura till kåren för de 4 timmar som jag lade ned på förberedelse för sammanträdet, men kom snabbt fram till att jag vinner mer på att nu inte behöva ha med studentkåren att göra.
Med mig från tiden i kåren tar jag:
- Några riktigt goda vänner. Lustigt ställe att finna riktiga diamanter på.
- Värdefulla erfarenheter om dysfunktionella miljöer, men också om hur miljöer som universitetsvärlden fungerar, mötesteknik och en del annat.
- Nyfikenhet över att universitetsstyrelsen under ett års tid inte tagit sig tid att besvara den skrivelse som av kårfullmäktigeledmöter tillställts dem, med förfrågan om hur de sköter sitt granskningsuppdrag av kåren. Den som springer på ordförande Bengt Westerberg kan ju fråga…
- Insikten att du faktiskt bör ha rätt att själv välja vem som skall representera dig, människor som tar sig rätten att representera gör sällan ett bra arbete och människor som engagerat drygt 10% av dem de skall representera får just som representant ett mycket lågt värde, men fungerar som nyttiga idioter för universitet som vill legitimera sin verksamhet.
Men mest av allt, lättnad. Kåren och jag är inte mer associerad, mer än att de tar mina pengar så länge jag vill kunna skriva tentor och det här är därför om allt vill säg väl mitt allra sista blogginlägg om kåren.
Må det efterföljas av ett snart avskaffande av kårobligatoriet!
Adieu, Farewell and good riddance!
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om StuFF, Studentkåren vid filosofisk fakultet, Linköpings universitet, LiU, studentkår, kårobligatorium, demokrati, studentrepresentation
This is some text prior to the author information. You can change this text from the admin section of WP-Gravatar To change this standard text, you have to enter some information about your self in the Dashboard -> Users -> Your Profile box. Read more from this author
PDF 
@Aaron
Ja skrivelsen som tillsändes universitetsstyrelsen för mer än ett år sedan har ansetts besvarad. Tänkte nog återkomma till det.
Tänk vad det pratas. Och det är ju bara folk i nämnden eller den som sitter och läser protokoll som kan utge sig för att ha någon koll på närvaro… Nåja, min närvaro har varit ungefär som övriga ledamöters. Inte sämre i alla fall. Däremot har jag under huvuddelen av tiden inte haft någon ersättare, vilket förstås är problematiskt när man sitter som studeranderepresentant. Jag har inte fört någon digital statistik, så jag kan inte ge dig mer exakta uppgifter än så just nu.
Nu har du i alla fall fått ett svar på din skrivelse till universitetsstyrelsen.http://www.liu.se/content/1/c6/14/38/91/20090223/StuFF%20stadgar.pdfSen undrar jag en sak. Hur har din närvarofrekvens sett ut på anställningsnämndens möten?Bara en fråga. Jag hörde nämligen på omvägar för ett tag sedan att normalfallet inte var att du var närvarande vid mötena, och det här inlägget antyder snarare motsatsen.Det är som sagt bara rykten, så jag vill inte lägga någon skuld på dig, jag är mest bara lite halvintresserad.