Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Liköpingsadress. Lite utförligare 
Ett karaktäristiskt avsked
Som de som följt bloggen vet så har jag ett kårengagemang bakom mig. Något som slutade tämligen abrupt när de borgerliga kårfullmäktigeledamöterna lämnade fullmäktige och sina platser som en protest mot den svågerpolitik och de herrskartekniker som var standard.
Det samröre med kåren som jag haft kvar har varit ett uppdrag som studeranderepresentant i Filosofiska fakultetens anställningsnämnd. Ett uppdrag som varit både givande och roligt, dock helt utan inblandning av kåren som under två år vare sig kommit med uppdateringar av åsiktsprogrammet (det politiska programmet) eller information om vad som är på gång på Campus och hur vi som studeranderepresentanter bör agera i olika frågor. Kontakten har kort sagt gått ut på att jag fyller i och skickar in en formaliserad rapport varje termin och att de injudit mig till kårutbildningar, som till viss del innehållit sådant som jag till följd av utbildning och ålder inte var betjänt av och till viss del genusperspektiv och dylikt.
Nåja, anställningsnämndens mandatperiod närmade sig slutet och det var oklart när nya nämnden skulle tillträda, tills vidare var det sagt att den avgående nämnden skulle avsluta de ärenden den startat.
I går var det då sammanträde till vilket jag fått kallelse som vanligt. 4 anställningsintervjuer med tillhörande handlingar. Det var bara det att när jag kommer upp till sammanträdet så får jag veta att jag inte skall tjänstgöra, för kåren har utsett en ersättare. Jag kom dit, några minuter sen pinsamt nog och blir informerad om att det redan finns en studeranderepresentant där. Inför nämnd och ditresta sakkunniga. Dekanen, tillika nämndens ordförande, tycktes lite förvånad över att kåren inte kommunicerar med sina förtroendevalda…
Men man har alltså inte ansett det rimligt att informera mig, vare sig som avgående studeranderepresentant eller som kallad till sammanträdet. Detta innebär också att på ett av kårens viktigaste och skulle jag säga mest krävande uppdrag så sitter nu en representant som fått noll överlämning. Hur mycket respekt och omtanke har man om gemene medlem om man inte ens förmår uppvisa allmänt hyfs mot sina förtroendevalda? För var så säker, det här var inte ett olyckligt missöde, utan i allra högsta grad normalförfarande.
Själv fick jag 3 timmars överlämning med information om känsliga ärenden och hur min företrädare hanterat de kinkiga situationer som ofta uppstår. Jag kan också konstatera att hade jag inte haft ett par år extra i bagaget, politisk vana samt en del juridisk kunskap så hade jag varit tämligen hjälplös där.
Det här är för mig ett starkt argument i diskussionen om kårobligatoriet.
Den kompetens som StuFF, kåren för studenter vid filfak och lärarstudenter i Linköping uppvisat i många år är av den sorten att ett gäng trädgårdstomtar gjort ett bättre jobb.
En grupp människor skall verkställa vad andra gör som yrke, under ett år. Ett år är vad många tillbringar på en arbetsplats innan de känner sig helt varma i kläderna. Dessa är dessutom styrda av ett fullmäktige som valts av en penibel minoritet av studenterna (max 15%) som i sin tur mest sitter där för att markera revir ideologiskt revir, för att förverkliga sina politiska planer med intvingade kåravgifter som budget. För särskilt mycket politisk komptens eller effektivitet i besluten finns inte där heller.
Efter sammanträdet funderade jag på att skicka en faktura till kåren för de 4 timmar som jag lade ned på förberedelse för sammanträdet, men kom snabbt fram till att jag vinner mer på att nu inte behöva ha med studentkåren att göra.
Med mig från tiden i kåren tar jag:
- Några riktigt goda vänner. Lustigt ställe att finna riktiga diamanter på.
- Värdefulla erfarenheter om dysfunktionella miljöer, men också om hur miljöer som universitetsvärlden fungerar, mötesteknik och en del annat.
- Nyfikenhet över att universitetsstyrelsen under ett års tid inte tagit sig tid att besvara den skrivelse som av kårfullmäktigeledmöter tillställts dem, med förfrågan om hur de sköter sitt granskningsuppdrag av kåren. Den som springer på ordförande Bengt Westerberg kan ju fråga…
- Insikten att du faktiskt bör ha rätt att själv välja vem som skall representera dig, människor som tar sig rätten att representera gör sällan ett bra arbete och människor som engagerat drygt 10% av dem de skall representera får just som representant ett mycket lågt värde, men fungerar som nyttiga idioter för universitet som vill legitimera sin verksamhet.
Men mest av allt, lättnad. Kåren och jag är inte mer associerad, mer än att de tar mina pengar så länge jag vill kunna skriva tentor och det här är därför om allt vill säg väl mitt allra sista blogginlägg om kåren.
Må det efterföljas av ett snart avskaffande av kårobligatoriet!
Adieu, Farewell and good riddance!
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om StuFF, Studentkåren vid filosofisk fakultet, Linköpings universitet, LiU, studentkår, kårobligatorium, demokrati, studentrepresentation
PDF No related posts.
