Så har då ledamöterna i riksdagen ägnat sig åt sina initieringsriter igen.
Inte offrades det jungfrur eller ens lamm, men åtskillig mängd integritet tycks ha strukit med (för att inte tala om hädangången respekt) när partipiskan ven.
Inte kan man rösta efter sitt samvete! Det är en sak som står klar när alfa-ledarna sagt sitt.
De som fortfarande är stolta ägare till en dos integritet, och det är oklart vilka dessa är bortsett från Karl Sigfrid och Staffan Appelros, verkade nämligen inte våga gå till riksdagen för att rösta.
Jag är inte så förtjust i Jan Guillou, men än mindre förtjust är jag i de anabolstinna “Ondskan-wannabes” som knuffar runt ett gäng förtvinade ynkryggar som inte ens ids gnälla innan de masar sig till bänken för att lydigt trycka på den knapp bossen med ilsken uppsyn pekat på.
Undertecknad är inte en gnällkäring som ni vill möta i en mörk gränd! Att som medborgare fråntas sin personliga sfär, sin rättssäkerhet och av sina förtroendevalda — borgerliga representanter därtill — gör nämligen att man förändras. Jag vill inte bara avsätta er, utan om tillfälle gavs även tejpa fast er vid en lyktstolpe, gnälla öronen av er, stoppa sand i er dator och tanka hem Brittany Spears senaste flopp via Piratebay till er mobiltelefon och sedan…
Nej, något borde jag faktiskt spara tills vi ses.
God natt!
Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, internet, lagstiftnig, integritet, rättssäkerhet, 1984
