[Uppdatering]
Bloggen Bent lägger ytterligare en dimension till frågan.[/]
Det är nog allt för många som sitter med och fattar beslut utan att riktigt sätta sig in i besluten som fattas. För att inte tala om effekterna av dem.
Vet man med sig att man är en sådan beslutsfattare så kan det ju dock vara klokt att inte gapa allt för högt över kvalitén på besluten.
Sådan insikt besitter uppenbarligen inte Wanja Lundby-Wedin som först kritiserar direktörer som får höga bonusar, sedan upptäcker att VDn i ett bolag där hon själv sitter i styrelsen fått dylik bonus, då blir hon upprörd över att beslutet fattats utan henne men blir slutligen beslagen med lögn – hon har själv fattat beslutet.
Acceptansen är inte så stor, vare sig i media eller hos hennes medlemmar.
Själv tycks Lundby-Wedin ha en heltidstjänst som ordförande för LO och utöver det hinna sitta i 20 bolagsstyrelser. Kan det månne vara därför som besluten inte blir så väl förberedda eller koms ihåg?
Gör man ett bra jobb när man sitter på så många uppdrag vid sidan om heltidsarbete?
Förövrigt tycker jag att bonus-debatten suger. Bonusar är ett utmärkt system för att skapa motivation. Men det krävs förstås att vilkoren är rimliga och att styrelsen är lojal mot ägarna och inte de anställda vid utformandet och så krävs det att samhället inte stirrar sig blind på dagssituationen och kronor och ören, utan tittar på vilkorens utformning – är de rimliga och uppfyllda så finns knappast någonting att bli upprörd över.
Men för arbetarrörelsen så var det väl lite tur i oturen att ståhejet med AMF kom just nu, för är det någon som noterat att Margot Wallström samtidigt fått en pension av EU för 21 miljoner?
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, AMF, Lundby-Wedin, makthavare, beslut, EU, Margot Wallström, pension
