Idag för 30 år sedan tillträdde Margaret Thatcher som Storbritanniens premiärminister. En post som hon besatt till 1990.
Thatcher var speciell. Att hon var Storbritanniens första (och än så länge enda) kvinnliga premiärminister är enbart en statistisk detalj, utan det som gjorde henne genuint speciell var hennes brinnande engagemang för ekonomisk frihet och hennes ideologiska stringens kopplat till ett skarpt intellekt.
Långt före telepromparnas tid höll hon glödande och träffsäkra tal oavsett om det var i egenskap av partiledare eller premiärminister i talarstolen eller under TV-intervjuer.
Hon påverkade och formade en stor del av den politiska diskussionen under den tid hon var verksam. Läser man EU-arbetsrätt så upptäcker man till exempel snabbt att hon spelade en viktigt roll i att bromsa de överstatliga och många gånger socialistiskt influerade regleringar som föreslogs och sedermera trots allt drevs igenom.
Margaret Thatcher, tillsammans med Olof Palme var två av de personer som under 80-talet på olika sätt började forma mitt politiska intresse och jag kommer inte undan att hon i många avseenden är ett utmärkt föredöme.
Thatcher arbetade hårdare än de flesta, utan gnäll och när läget blev skarpt, som när hitellet där de konservativas partikongress hölls utsattes för ett bombattentat ledde hon inte bara kongressen vidare utan punktligt på planerad tid.
Men hon hade också humor, vilket visas i hennes Dead Pearot-tal med anledning av att motståndarna bytt logga till en fågel. En humor som saknar motstycke, i alla fall i modern svensk politik.
Avslutningsvis – så har damen klass och alltid stil, vilket inte heller det är att förakta.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Margaret Thatcher, Thatcharism, konservativ, politik, ideologi, föredöme
