Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Göteborgsadress. Lite utförligare 
Härom dagen kunde man läsa på text-tv att många av de kemikalier som finns i våra rengöringsmedel ställer till det genetiskt för kommande generationer, framför allt för pojkarna. Nå de giftiga kemikaliernas värde vad gäller rengöring är kraftigt övervärderade. Jag använderSåpaGalltvål (flytande)Vim/Jif (den klassiska sorten med slipmedel i)YesAlmgrens sidentvål som tillverkas av Almgrens sidenväveri, men de är inte så bra på tvålreklamsamt Ättika Remol, klorin och Astonish Jag tycker inte att städning är fantastiskt skoj, så det får gärna gå undan. Jag tycker heller inte om saker som svider på huden och sticker i näsan. Har man dessutom husdjur och barn i krokarna så vill jag att det skall vara så giftfritt som möjligt. Såpa är ett av de bästa rengöringsmedel du kan hitta för daglig rengöring. Eftersom det är fett så löser det fett utmärkt. Mat-os och feta fingeravtryck på dörrar försvinner utan besvär. Alla trädetaljer (som inte är lackat – då gör det ingen nytta, men heller ingen skada) älskar såpa eftersom det återfettar träet. Slevar, smörknivar, skärbrädor, köksbord. Häll på såpa, skura med borste och vatten samt torka eller skölj av.Jag har en pumpflaska med såpa i köket och en flaska i badrummet – för jag använder [...]
Läser man skönhetsannonser idag så är det mycket mer eller mindre magiska krämer, innehållande substanser som ingen kemist någonsin hört talas om. Det är kanske inte specifikt för vår tid, men däremot så finns det skönhets knep som är tidlösa. Läser man äldre skönhets-tips, i det här fallet från 20- respektive 40-talet, så kan några skillnader från dagens tips skönjas. Gamla dagars tips är inte minut-lösningar utan långsiktigt arbete, men man kopplar också samman in och utsida. Till exempel kan man läsa i Vårt hems “Skönhetsvård och hygien” från 1923:“Ögonen äro själens speglar, och vi få alltså se till, att vi ha något, som de kunna återspegla. Ju rikare själsliv, desto vackrare och mera omväxlande uttryck i ögonen. Ju mindre vi ha inombords, desto uttryckslösare och tommare blick.” Vore inte detta något för hårdspacklade och bantade tonåringar att beakta? Ett gammalt knep för många områden som har god effekt på lite sikt är borstar och den gemensamma nämnaren är god blodcirkulation. Jag skulle rekommendera alla att äga och använda: Hårborste med svinborst (Måhända finns de män som har mindre användning för just hårborsten) Ansiktsborste Tandborste Badborste Torrborstning av kroppen avlägsnar döda hudceller och förbättrar blodcirkulationen. Du borstar i cirklar nedifrån [...](C), idédebatt och hederlighet
Partistämma
Det var med varierande humör som jag tog del av rapporterna från Centerpartiets stämma i Örebro i helgen.
Centerns ställningstaganden kring arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten var en av anledningarna till att de fick min röst och jag ett medlemskap. Jag tycker teoretiskt sett att det är bra att elever ges en starkare position och ges möjligheten att överklaga sina betyg då dessa fattats på felaktig grund, men jag känner mig inte övertygad om att det går att genomföra i realiteten utan att kostnaderna blir skyhöga.
Däremot kändes förslaget om en integritetsbalk som ett stort blommigt plåster, med syfte att dölja det onda och trösta, men utan någon reell effekt. Framförallt därför att integritetsfrågan genomsyrar så väldigt många lagar och att det mer är en inställning en ett begrepp att samla lagtexter kring.
Så stora delar av stämman gjorde mig faktiskt glad och förhoppningsfull inför framtiden.
Men sedan var det myntets andra sida som ger magknip och manar till eftertanke samt tvingar mig till ett nogsamt övervägande av vad som är viktigt och vad som är kompromissbart.
Att vara sina värderingar trogen
Under FRA-debaclet blev det uppenbart att en sak som gjorde många riksdagsledamöter utsatta var det faktum att de levde inom partiets ramar. De har inte bara sin utkomst där, utan även sitt profesionella kontaktnät likväl som sin vänkrets. Det gjorde att många accepterade situationer som de inte borde accepterat. Kostnaden för den enskilde att gå sin väg blev för hög.
När jag nu ser alliansvänners resonerande med anledning av att de fyra partierna sviker allt de står för för att kunna vinna nästa val undrar jag om inte samma dilemma föreligger, inte bara vad gäller riksdagsledamöter utan många partimedlemmar och aktiva. Lojaliteteten mot partiet blir större än den lojalitet man visat en person med samma beteendemönster.
Samtidigt bör man hålla i minnet att en organisation inte är lojal med vare sig dig eller någon annan. Den tycker inte om dig. En organisation i avseendet andra medlemmar i organisationen behöver dig för att organisationen skall finnas kvar/bibehålla sitt inflytande och den är till nytta för den/dem som är bäst på att manipulera så många som möjligt att göra som den/de vill.
Politik är ett givande och ett tagande och ingen står bakom alla organisationens åsikter men det finns alltid frågor som är grundläggande, som är för viktiga att kompromissas med. För mig finns två sådana frågor.
Det ena är att man delar liberala värderingar. När det kommer till praktisk politik finns förstås många vägar att gå, med de vägarna måste alltid syfta till att värna individen. Skydda individen från andra individer, andra stater och den egna staten. Maktdelning mellan statens lagstiftande, dömande och verkställande makt och medborgarnas skydd mot statliga ingrepp i deras privata sfär är fundamental.
Det andra är att bäst argument vinner. En organisation som ett parti måste bygga på kvalitativa diskussioner och relevant fakta. [Uppdatering]Är det redan gjorda val som värnas för att inte tappa ansiktet är man illa ute.[/]
När jag så ser att Centerpartiet talar för skärpning av lagstiftning som till sin grund inte syftar till att skydda individen från hennes omgivning, utan att skydda vissa människors moraliska värderingar och att samtidigt tvinga andra att leva i enlighet med dem dessa värderingar; en lag vars effekt saknar positiva effekter, men uppvisar ett antal negativa som framförallt går ut över personer i särskilt utsatta positioner, så blir jag arg och ledsen. De skärpningar man föreslår är dessutom till sin utformning orimliga ur bevishänseende och ökar än mer rättsosäkerheten.
Jag röstade på och blev medlem i ett liberalt parti och Sex-köpslagen har inte en liberal ådra i sig.
När jag sedan hör att partiet inte bara viker i FRA-frågan i relation till tidigare ställningstaganden, så blir jag förbannad, men jag blir faktiskt argast över att man inte vågar ta debatten, att man inleder med att konstatera att man antingen måste begränsa talartiden eller gå upp tidigt dagen efter den stora banketten. Man borde stå för att man fulspelat från början till slut och slå sig för bröstet för att man lyckats. Det hade varit fult, men ändå med någon form av hederlighet, eftersom alla blir medvetna om spelreglerna. Jag har uppriktigt sagt mer respekt för en hårdhudad tuffing som med alla till buds stående medel vinner, än den som genom fulspel vinner och sedan inte vill stå för sitt fulspel utan försöker klappa den som just fått näsan nedtryckt i toaletten på axeln och säga att “jag var så illa tvungen, du förstår var? No hard feelings?”.
Ohederliga mesproppar!
Att inte bara tänka rätt, utan också agera rätt
Vad dessa människor klarar sig på är att det finns tillräckligt många andra som inte törs lämna det lilla inflytande de har.
Jag citerar Staffan Danielsson, från hans post Kära FRA-kritiker, ni behövs i partiet:
“Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?“
(Och för den som orkar läsa en politiker som inte hör eller förstår en bokstav av vad som sägs till honom rekommenderas Staffans inlägg ovan med tillhörande kommentarer samt detta)
Det är det ständiga svaret på kritiken att Alliansen inte driver borgerlig politik – vad är alternativet? Är socialdemokraterna ett bättre alternativ? I blockpolitikens Sverige finns inget alternativ, utom för de massor som nu utvandrar till Piratpartiet.
Så mitt svar till Staffan är, fråga inte vad jag skall göra utan er, fråga er vad ni skall göra utan mig. Partipolitiken är inte det enda sättet att påverka och jag menar att vi många liberala bloggare har makt vid sidan om partisammanträden och er ohederliga allians.
Efter FRA-debaclet levde fortfarande hoppet att partistämman skulle tvinga riksdagsgruppen att agera utefter de beslut som tidigare fattats och som låg till grund för mångas stöd av Centerpartiet i valet. Men det hoppet är nu dött och det finns i mina ögon inte mer att hoppas på.
Magnus Andersson, en av centerpartiets liberaler (som alla tycks finnas inom CUF) sade i samband med stämman ” Las är lika bra för företagen som Mona Sahlin är för Sverige”. Det har han helt rätt i, men dess värre är det så att Centerpartiet är lika bra för liberalen som Mona Sahlin är för Sverige!
Hade Centerpartiet varit en person som i mitt hem visade dylika tendenser och uppföranden så hade jag bett personen att gå. Utan att tveka. Min gräns är nådd och Centerpartiet har arbetat sig ned från det bästa alternativet i svensk politik, till ett av de minst dåliga alternativen.
The båttom is nådd
Här dras strecket och vill ni ha min röst eller mitt engagemang så får ni banne mig förtjäna det.
Att svika en gång kan alla göra, men att svika på löpande band tyder på en dålig karaktär.
Jag kräver kvalitativ idédebatt, liberala värderingar och tydliga spelregler. Annars är jag inte intresserad.
Jag klarar mig utan centerpartiet – klarar sig centerpartiet utan sina företrädare och pratare undrar jag?
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, (c), partistämma, mötesteknik, integritet, hederlighet, liberalism, ideologi, politik, partipolitik, FRA, sexköpslagen.
This is some text prior to the author information. You can change this text from the admin section of WP-Gravatar To change this standard text, you have to enter some information about your self in the Dashboard -> Users -> Your Profile box. Read more from this author
PDF 
[...] att klara stämmobanketten. Nu kommer baksmällan i form av avhopp på avhopp, Bloggen Bent och Dexion senast i raden (precis som i [...]
Dags att återuppliva Centeruppropet!
http://centeruppropet.se/
Ja, kanske det.
Jag skaffade lite djupare inblickar i Centerpartiet igår och jag behöver fundera på dem innan jag tänker högt.
Fick bara ett tankeinfall att om man ÄR en liberal så skall man våga och kunna stå upp för dessa ideal även om det innebär att man a) mister en inkomst b) mister proffisionella kontakter och vänner c) blir tvungen att stiga upp och arbeta med viktiga frågor i ottan efter lång fest. För i helvete vi har ju blivit helt bortklemade! Förr så kunde ju grupper som tillexempel tyska Vita rosen schavotera för att stå upp för enskilda individers rättigeter och friheter.
Tankeinfallet var det om att vi är bortklemade och att man nästan skäms när vi nu monterar ner demokratin och man tänker på äkta frihetskämpar som faktiskt blev avrättade för sin kamp och övertygelse.
En manuell trackback:
http://lakonism.blogspot.com/2009/05/nu-ger-centerpartiets-talespersoner-upp.html
Som vanligt har du väl rätt. Synd och skam på ett så fint parti. De hade ändå något på gång!
Suck. Jag (C) är verligen ömsom vin, ömsom vatten. Staffan Danielsson tror jag är en bot.
Joshua_Tree: “Det är sorgligt. Centerpartiet har lyckats samla många människor och debattörer som jag respekterar. Nu tycks det som att man gör sitt bästa för att bli av med er. … Som medlem i ett konkurrerande parti vill jag ha “motståndare” som jag respekterar. Där vi kan enas i vissa frågor, och vara överens om att vi inte är överens i vissa andra.”
Jag håller med respektive förstår, men jag tror uppriktigt sagt att man har en så pass dålig idémässig tradition att man (och med man syftar jag på partifolket – inte CUF)inte förstår det.
Det är i vissa avseenden som kusinen från landet som kommer till stan. Med stora ögon köper man allt man ser och man reflekterar inte särskilt mycket.
Man inser inte att genom att på partistämman lägga partiets krav, inte på den nivå man önskar sig, utan på den nivå som man finner trolig att få igenom så har man gått in i en hård förhandling med sin maxgräns tyckt på tröjan. Man lämnar walkover vid förhandlingsbordet och motparten kan bara välja och vraka.
Moderaterna lär inte vara allt för ledsna över att med regeringsduglighets argumentet får som de vill, vilket stärker deras position medan småpartierna krymper.
Den sista perioden av valkampanjen, som sammanfaller med tiden då kända och välrenommerade debattörer gick ut med att de tänkte rösta Center så ökade partiets siffror med runt 3%-enheter, om jag inte är felinformerad.
Lämnar dessa liberala väljare partiets valkår är man nere på 5% och förlorar runt 6 mandat i riksdagen.
Jag betvivlar att moderaterna gråter över det…eller att centerpartiet inser det.
Det är sorgligt. Centerpartiet har lyckats samla många människor och debattörer som jag respekterar. Nu tycks det som att man gör sitt bästa för att bli av med er. Det kommer tvivelsutan att göra Centern till ett svagare alternativ, som dessutom för en sämre politik.
Som medlem i ett konkurrerande parti vill jag ha “motståndare” som jag respekterar. Där vi kan enas i vissa frågor, och vara överens om att vi inte är överens i vissa andra.
Fy faan säger jag bara. Inte förvånad, men arg!
Ja, jag har svårt att se hur du kan ta det här. Gör du det är jag rädd för att det inte finns någon bortre gräns för hur långt förfallet kan gå.
Staffan Danielssons tirader är så ointelligenta/arroganta att jag får hjärnblödning… och talet om att begränsad talartid var oflyt. Jo men tjena! Kan man inte planera avgörandet av en decenniets viktigare frågor bättre än så så bör man faktiskt göra någonting annat än att organisera möten och agera politisk representant.
Starkt inlägg. Integritet. Respekt.
Tack!