Meningen med livet

by Sophia Blomqvist Posted on 18/05 2009

Jag har filosoferat över ett sammanhang och jag skulle vilja ha lite feed-back och kritik på det hela…Det här är del ett. När jag fått ihop de generella tankarna som behandlar hur man finner lycka så skall jag visa er den kanske aningens förvånande del 2.

Vad är meningen med livet?

Livet kan syfta till många viktiga saker, men jag menar att den yttersta anledningen till att vi väljer att leva är att vi eftersträvar lycka och möjligheten att lyckas.

Hur når vi lycka?

Det är förstås individuellt, men om man läser såväl religiös som filosofisk litteratur så finns det vissa gemensamma nämnare. Jag håller mig här till religioner och filosofier som syftar till din lycka, inte samhällets eller Guds.

Acceptans av ansvar

Det är du som genom dina val väljer utveckling. Men inte bara valen per se skapar välbefinnande utan också acceptansen av din egen kontroll.

Blicken mot ditt inre.

  1. Finn dina värderingar och lev efter dem. Var sann, både mot dig själv och andra.
  2. Har du problem med din omvärld så rekommenderas även då introspektion. Är det jag som gör någonting som får människor att agera på ett visst sätt? Hur påverkas omvärlden av mina rädslor och förutfattade åsikter? Om jag finner en situation obehaglig – hur kan jag påverka den till det bättre? Att genomskåda sina rädslor och möta dem är vanliga råd.

Kärlek för dig och omvärlden

Bemöt dig själv och din omgivning med kärlek. Håll i tanken att vi alla är lika viktiga/delar av samma världsallt etc och försök att förstå din omvärld snarare än att kritisera den.

Alla felar vi ibland, men förbättring nås sällan genom att människor döms.

Vad har jag missat eller fått till fel?

Related Posts with Thumbnails

About Sophia Blomqvist

Liberal kattälskande skribent. Gillar människor med mod och varma hjärtan som vågar tänka och sedan följa sina slutsatser. Bloggar på Dexion, Driver Politikerkoll.se samt startar upp ett nytt spännande projekt, som du inte får veta mer om just nu.
This entry was posted in Personligt, Politik/samhälle and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.
  • http://matrix.drakengren.com/ Thomas Drakengren

    Bra exempel det där med silverskeden!

    Håller med dig om att det finns bättre teorier än att lyckan är målet.

    Och dina metoder gillar jag, även om det finns så många fallgropar i dem så att det förstås krävs en hel massa annan teknik för att verkligen utvecklas med hjälp av dem. Men i stort håller jag med.

    Jag erkänner att Hitler-exemplet var väl extremt, även om jag tror att även detta går att foga in i en bra teori. Nu skall jag försöka vara mer nyanserad. :-)

    Rent intuitivt värjer jag mig frenetiskt mot att man bara strävar mot lycka. Om jag skulle vara uppfylld av frid och lycka skulle jag definitivt inte sätta mig ensam på ett berg för att bara känna denna frid, utan jag skulle snarare ägna mig åt att göra världen bättre för mina medmänniskor, om jag gissar rätt. Nu är jag alldeles för inskränkt, så nu slipper jag det. :-)

    Då kommer jag direkt in på principen “vi är alla ett” som också finns i de flesta religioner. Med hjälp av detta förklarar vi ju lätt varför jag inte är nöjd när bara jag är lycklig, utan jag är inte nöjd förrän alla är lyckliga. Men kommer vi alla att sitta på varsin bergstopp (om de räcker till) om vi teoretiskt sett skulle vara lyckliga? Det tror jag inte alls! Det finns ju hur många bra saker som helst att göra. Vår eviga resursbrist här på jorden, som kan orsaka krig men som vår marknadsekonomi klarar av att lösa konstruktivt, kommer ju likväl att kvarstå. Så det är klart att det kommer att finnas massvis av intressanta problem kvar att lösa för den helt lyckliga befolkningen.

    Lycka känns alltså som ett mål på vägen, så visserligen strävar vi säkert mot lycka, men inte för sin egen skull, utan bara som ett delmål.

    Ja, och vad är då vår drivkraft? Jag tror snarare att man lever för att man behöver lära sig något fundamentalt, kanske något av allt det som hindrar en att uppnå lycka (delmålet!). Och detta något varierar säkert från person till person. Varför gör man annars om samma misstag om och om igen, tills man lärt sig att sluta med det?

    Eller en rent darwinistisk syn istället (kunde inte låta bli), för att komplettera:
    Livet bara som det är, och att vara lycklig gör att man inte reagerar direkt på sina impulser, vilket leder till att man som individ och kollektiv blir mer långsiktig. Detta råkar vara en mer framgångsrik strategi i en globaliserad värld, där framsynthet belönas i längden. Kanske de som är kortsiktiga “stressas sönder” av systemet. Därför har de människor som har förmågan att känna lycka en reproduktiv fördel, eftersom partners som klarar sig bra i samhället väljs som partners före de andra. Därför strävar mänskligheten efter att agera utifrån ett långsiktigt lyckoperspektiv istället för ett kortsiktigt impulsperspektiv. Även psykopater kan ha denna fördel, så att de kan vara manipulativt långsiktiga, så vi får väl hoppas att lyckan vinner. :-)

    Det här blev inte helt sammanhållet, märker jag, även om jag tror att jag fick till några bra poänger. Hoppas att det går att få något bra ur det!

  • http://www.dexion.org Sophia

    Ja, nu är det här alltså inte ett psykbryt utan poängen är att
    1 komma fram till om det finns andra teorier som håller bättre än att det i första hand är sin egen lycka mänskligheten eftersträvar. Meningen med livet borde alltså egentligen formulerats som vad är livets drivkraft och 2 om vi kan enas om de generella metoderna (givet vår västerländska kultur) för att nå lycka.

    Vi föds – det rår vi inte för. Vad är det som gör att vi väljer att fortsätta leva? Man skulle ju kunna tänka att alla som inte föds med silversked i mun valde att vid första möjlighet stänga av kroppen. Vad är det som gör att när vi går sönder eller går vilse, inte ger upp och stänger av? Jag menar att det är vår strävan efter lycka. Somliga är fullkomligt okapabla, andra dugliga och en del fenor på det, men vi har alla strävan att bli och vara lyckliga.
    Rätt eller fel? Om fel, vad är det då istället?

    Om du anser det stämma – är det något av det jag tagit upp som ni inte anser ingår i västerländska religioner/filosofier som syftar till individens lycka, är det något som bör fogas dit?

    Thomas: Vad gäller Hitler och andra individuella exempel så kan jag hålla med i ditt ifrågasättande av om hans agerande ledde till lycka. Men jag är ute efter det på ett mer mänskligt än individuellt plan. Tänk Ayn Rand eller Dalai Lama.

  • Chlo

    Mitt älskade barn…

    Meningen med livet kanske är att utvecklas och växa som människa. Att njuta av livet. Försöka vara till glädje, nytta och stöd för sina medvandrare. Försöka sprida ljus.

    Inte sörja över allt som inte blev som man hoppats. Förmodligen var det någon mening även med det.

    Det är bara framtiden vi kan ändra på.

    Jag älskar dig!

  • http://matrix.drakengren.com/ Thomas Drakengren

    Inga lätta frågor du ger dig på, kul! :-)
    Och bra tankar, fungerar. Det finns förstås hur mycket som helst att skriva om detta, men jag gör ett försök!

    Det känns ju bra om det vore så att vi alla drivs mot att söka “lycka”, eller att lyckas (mer tveksamt; vilket mål är så bra att man är nöjd när man uppnått det?). Och sitt eget liv kan man väl tänka så om. Men när man tittar t.ex. på hr Hitler, kan man se det som att han såg till att skapa förutsättningar för sig själv att uppnå lycka genom att han fick beskåda den ondska han åstadkom? Det låter långsökt.

    Själv tycker jag nog att när man säger “meningen med livet” redan har satt sig i ett problem. Däremot kanske man kan tala om en “naturlig inre drivkraft”, som man känner att man arbetar efter. Och visst kan den vara att uppnå “lycka”, eller att uppnå förståelse, eller något annat. Men där kan jag bara svara för mig själv. De hinder jag övervinner i livet känns som en mycket väsentlig del, snarare än själva lycka in sig, som snarare känns som en nödvändig men trevlig konsekvens av de val jag gör när jag följer min inre drivkraft.

    Oj, det där blev komplicerat! :-)

  • http://linlasj.blogspot.com/ Lasse

    Fria viljan är lite besvärlig, men jag har inte sett någon prata om att man ska utveckla den. Så det torde vara ett bra spår att gå.

    Och om det är så att man inte kan hitta den i sig själv, så får man ju leta, och sedan utveckla den.

    Resonemanget påminner om att vi häromdagen berättade för 18-åringen om vita lögner… och att ju äldre man blir desto mindre sådana tar man till. För man står för sitt val, man meddelar det och tacklar det som kommer upp. Det är att utveckla en del av den fria viljan tror jag.

    De som då påstår att den inte finns, de har ju (genom sin fria vilja !) redan en ståndpunkt. Som verkar orubblig.

  • http://www.dexion.org Sophia

    @Lasse Fria viljan – tänkvärt. Kanske bör man snarare säga att ett av målen är att utveckla den fria viljan för att därmed kunna använda sin makt och ansvar och bli lycklig?

  • http://linlasj.blogspot.com/ Lasse

    Jag tycker det är en bra sammanfattning och bra funderat.

    Fria viljan nämner du inte som begrepp, och det tror jag på något vis är klokt. För den brukar ställa till det.

    En möjlig utvikning skulle nog vara att genom att intropspektera så ser man faktiskt ibland varför vissa människor beter sig som de gör. Och ökar förståelsen för det beteendet. I vissa fall, pratar inte om notoriska mördare.

    En annan möjlig utvikning, men jag är osäker på om du missat det, är respekt för det man ser och människor man möter.