Jag avskyr dem. De är sällan bra och hur mycket man än skyddar sig från reklam så slipper man dem inte.
Corren Bostad är en sådan. Av 20 sidor är 10 reklam och annonser. De brevlådor i huset som har en ingen reklam-tack-skyllt får den. Frisören på botten som har två dörrar – den en med förtejpad brevlåda och den andra med en nyss nämnd skyllt på – får två exemplar. All den där reklamen lär knappast gå till att bekosta tidningens två artiklar om inredning och möbler, som är till ytan mest bild, eller den där tredje artikeln som är i formen av inredningstips och i realiteten utgör ytterligare en sida reklam.
Reklamreglerna suger. Det är ingen jäkla skillnad på Icas reklam och Corren Bostad. Den journalistiska nivån är jämförbar. När partierna, kommun och landsting sprider sin “samhällsinformation” så är heller inte den informationen något annat än… just det – reklam.
Acceptera att de som vill ha en tidning skaffar en prenummeration, vill man ha information så skaffar man den. Våra brevlådor är inte som näbbar i en fågelholk som väntar på att matas.
Där till förstår jag inte hur Posten kan sabba sin grunduppgift genom att dela ut reklam. Hur många gånger som enstaka kuvert försvunnit ut i den massiva högen med reklam vet jag inte, men jag vet att det varit nära ett flertal gånger.
Läs även andra bloggares åsikter om reklam, direktreklam, samhällsinformation, Corren Bostad
