(C), idédebatt och hederlighet

Partistämma

Det var med varierande humör som jag tog del av rapporterna från Centerpartiets stämma i Örebro i helgen.

Centerns ställningstaganden kring arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten var en av anledningarna till att de fick min röst och jag ett medlemskap. Jag tycker teoretiskt sett att det är bra att elever ges en starkare position och ges möjligheten att överklaga sina betyg då dessa fattats på felaktig grund, men jag känner mig inte övertygad om att det går att genomföra i realiteten utan att kostnaderna blir skyhöga.

Däremot kändes förslaget om en integritetsbalk som ett stort blommigt plåster, med syfte att dölja det onda och trösta, men utan någon reell effekt. Framförallt därför att integritetsfrågan genomsyrar så väldigt många lagar och att det mer är en inställning en ett begrepp att samla lagtexter kring.

Så stora delar av stämman gjorde mig faktiskt glad och förhoppningsfull inför framtiden.

LAS skapar svaga (SvD), Bra skola Olofssons nya mål (DN), Vill ge eleverna rätt att överklaga betyg

Men sedan var det myntets andra sida som ger magknip och manar till eftertanke samt tvingar mig till ett nogsamt övervägande av vad som är viktigt och vad som är kompromissbart.

Att vara sina värderingar trogen

Under FRA-debaclet blev det uppenbart att en sak som gjorde många riksdagsledamöter utsatta var det faktum att de levde inom partiets ramar. De har inte bara sin utkomst där, utan även sitt profesionella kontaktnät likväl som sin vänkrets. Det gjorde att många accepterade situationer som de inte borde accepterat. Kostnaden för den enskilde att gå sin väg blev för hög.

När jag nu ser alliansvänners resonerande med anledning av att de fyra partierna sviker allt de står för för att kunna vinna nästa val undrar jag om inte samma dilemma föreligger, inte bara vad gäller riksdagsledamöter utan många partimedlemmar och aktiva. Lojaliteteten mot partiet blir större än den lojalitet man visat en person med samma beteendemönster.

Samtidigt bör man hålla i minnet att en organisation inte är lojal med vare sig dig eller någon annan. Den tycker inte om dig. En organisation i avseendet andra medlemmar i organisationen behöver dig för att organisationen skall finnas kvar/bibehålla sitt inflytande och den är till nytta för den/dem som är bäst på att manipulera så många som möjligt att göra som den/de vill.

Politik är ett givande och ett tagande och ingen står bakom alla organisationens åsikter men det finns alltid frågor som är grundläggande, som är för viktiga att kompromissas med. För mig finns två sådana frågor.

Det ena är att man delar liberala värderingar. När det kommer till praktisk politik finns förstås många vägar att gå, med de vägarna måste alltid syfta till att värna individen. Skydda individen från andra individer, andra stater och den egna staten. Maktdelning mellan statens lagstiftande, dömande och verkställande makt och medborgarnas skydd mot statliga ingrepp i deras privata sfär är fundamental.

Det andra är att bäst argument vinner. En organisation som ett parti måste bygga på kvalitativa diskussioner och relevant fakta. [Uppdatering]Är det redan gjorda val som värnas för att inte tappa ansiktet är man illa ute.[/]

När jag så ser att Centerpartiet talar för skärpning av lagstiftning som till sin grund inte syftar till att skydda individen från hennes omgivning, utan att skydda vissa människors moraliska värderingar och att samtidigt tvinga andra att leva i enlighet med dem dessa värderingar; en lag vars effekt saknar positiva effekter, men uppvisar ett antal negativa som framförallt går ut över personer i särskilt utsatta positioner, så blir jag arg och ledsen. De skärpningar man föreslår är dessutom till sin utformning orimliga ur bevishänseende och ökar än mer rättsosäkerheten.

Jag röstade på och blev medlem i ett liberalt parti och Sex-köpslagen har inte en liberal ådra i sig.

När jag sedan hör att partiet inte bara viker i FRA-frågan i relation till tidigare ställningstaganden, så blir jag förbannad, men jag blir faktiskt argast över att man inte vågar ta debatten, att man inleder med att konstatera att man antingen måste begränsa talartiden eller gå upp tidigt dagen efter den stora banketten. Man borde  stå för att man fulspelat från början till slut och slå sig för bröstet för att man lyckats. Det hade varit fult, men ändå med någon form av hederlighet, eftersom alla blir medvetna om spelreglerna. Jag har uppriktigt sagt mer respekt för en hårdhudad tuffing som med alla till buds stående medel vinner, än den som genom fulspel vinner och sedan inte vill stå för sitt fulspel utan försöker klappa den som just fått näsan nedtryckt i toaletten på axeln och säga att ”jag var så illa tvungen, du förstår var? No hard feelings?”.

Ohederliga mesproppar!

Att inte bara tänka rätt, utan också agera rätt

Vad dessa människor klarar sig på är att det finns tillräckligt många andra som inte törs lämna det lilla inflytande de har.

Jag citerar Staffan Danielsson, från hans post Kära FRA-kritiker, ni behövs i partiet:

Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?

(Och för den som orkar läsa en politiker som inte hör eller förstår en bokstav av vad som sägs till honom rekommenderas Staffans inlägg ovan med tillhörande kommentarer samt detta)

Det är det ständiga svaret på kritiken att Alliansen inte driver borgerlig politik – vad är alternativet? Är socialdemokraterna ett bättre alternativ? I blockpolitikens Sverige finns inget alternativ, utom för de massor som nu utvandrar till Piratpartiet.

Så mitt svar till Staffan är, fråga inte vad jag skall göra utan er, fråga er vad ni skall göra utan mig. Partipolitiken är inte det enda sättet att påverka och jag menar att vi många liberala bloggare har makt vid sidan om partisammanträden och er ohederliga allians.

Efter FRA-debaclet levde fortfarande hoppet att partistämman skulle tvinga riksdagsg
ruppen att agera utefter de beslut som tidigare fattats och som låg till grund för mångas stöd av Centerpartiet i valet. Men det hoppet är nu dött och det finns i mina ögon inte mer att hoppas på.

Magnus Andersson, en av centerpartiets liberaler (som alla tycks finnas inom CUF) sade i samband med stämman ” Las är lika bra för företagen som Mona Sahlin är för Sverige”. Det har han helt rätt i, men dess värre är det så att Centerpartiet är lika bra för liberalen som Mona Sahlin är för Sverige!

Hade Centerpartiet varit en person som i mitt hem visade dylika tendenser och uppföranden så hade jag bett personen att gå. Utan att tveka. Min gräns är nådd och Centerpartiet har arbetat sig ned från det bästa alternativet i svensk politik, till ett av de minst dåliga alternativen.

The båttom is nådd

Här dras strecket och vill ni ha min röst eller mitt engagemang så får ni banne mig förtjäna det.

Att svika en gång kan alla göra, men att svika på löpande band tyder på en dålig karaktär.

Jag kräver kvalitativ idédebatt, liberala värderingar och tydliga spelregler. Annars är jag inte intresserad.

Jag klarar mig utan centerpartiet – klarar sig centerpartiet utan sina företrädare och pratare undrar jag?

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , .

MediaCreeper Creeper