Länkade härom dagen till Social Outcast – en kvinna som på grund av att hon har en egen firma (som är den troligaste vägen ut ur arbetslöshet och till en inkomst) vare sig har rätt till a-kassa eller socialbidrag och därmed är på vippen att bli bostadslös.
I går kontaktades jag av en kär vän som frågade om sommarens planer. På min kontrafråga fick jag svaret att
- “jag tar en dag i sänder – men det blir ingen semester i år. Kanske 5 dagar.”
- Jag påpekade att det finns en laglig rätt till semester, varpå vännen kontrade med
- “då blir jag av med jobbet”.
- Men det är väl ingen katastrof? Du har ju inget problem med att få nytt jobb och du har väl alltid planer att realisera och om de kickar dig så får du ju a-kassa?
- “Nej för jag har en firma inregistrerad och även om den inte genererar pengar nu, så är det den som sannolikast kommer att stå för min och barnens försörjning om ett tag”.
Sverige behöver en lagstiftning som jämställer företagare med människor. Bidragsrätt måste för katten vara kopplat till inkomst vad gäller socialbidrag och det borde vara olagligt att ta emot a-kasseinbetalningar för att sedan neka utbetalningar på grund av en inregistrerad men overksam firma. Även där skulle bokföring och redovisning vara inblandat.
Dessutom borde varje svensk ha ett ordentligt “fuck-off-kapital“.
Bilden från: Revab.se
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, välfärdsstat, företagare, segregering, socialbidrag, a-kassa
