Ser på FB att Michael Jackson tycks ha lämnat jordelivet efter en hjärtinfarkt.
Jag var ett stort MJ-fan som liten och jag tycker fortfarande att hans tidiga produktion, såväl musik som dans är riktigt bra. Det är inte alla som kan skryta med uppskattning från dansens store Fred Astaire.
Som barn var han förstås inte bara musikalisk utan bedårande.
Men med åren försvann det bedårande och kvar blev spillran av en människa och en fantastisk artist. Det sades att han led av BDD (body dimorphic disorder) och att det skulle förklara alla plastikoperationer. Det som finns skrivet om hans barndom gör det väl kanske inte svårt att förstå att han ägnade resten av sitt liv åt att återskapa barndomen.
Jag kan inte sörja en fantastisk artist, för den förlusten skedde för många år sedan men kan inte låta bli att tänka att kompetens, framgång och förmögenhet i enorma mängder inte är nog för att göra en människa lycklig. Och vad är väl de där sakerna värda utan lycka?
Må han vila i frid och hans musik glädja oss länge genom skivor och Youtube.
Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson, musik, dans, kvalitet
