Har med viss fascination följt Malmö-debatten som blev en riksfråga jag syftar förstås på bara-bröst debaclet.
Min ståndpunkt är denna: Att bedöma kläder är en väldigt känslig fråga för det allmänna att ägna sig åt och man bör därför, vid sidan om det hygienrelaterade, reglera så lite som möjligt. Men å andra sidan skall ett offentligfinansierat badhus vara tillgängligt för alla, inom rimlighetens gräns, som förstås är en värderingsfråga.
Den andra sidan är den mänskliga. Den som handlar om att inte alltid sätta sig själv i centrum, utan att kunna uppvisa empati och därmed möjliggöra samvaron på offentlig plats.
Själv är jag av åsikten att kvinnors bröst ofta tillhör de sexuellt laddade områden på våra kroppar. Det grundar jag dels på de åsikter och känslor som män jag umgås med yppat, såväl respektive som vänner dels på mina egna åsikter och känslor. Att en medmänniska lägger en hand på min arm, väcker inte samma reaktion som om handen läggs på mitt bröst. Den som säger att det är socialt betingat, bör ta en titt på hur vi är byggda. Kvinnans bröst är en av de områden som har tunnast och känsligast hud.
Men sedan finns det förstås situationer som överbrygger det sexuella. Är jag med människor som vare sig blir generade eller agerar påträngande så är inte tillgången till badkläder något som står mellan mig och ett sommarbad. Inte heller stör det mig att byta kläder i närheten av andra människor – givet att det inte besvärar dem.
Och det är där jag inte förstår debatten. Givetvis har ingen laglig eller moralisk rätt att bestämma vad jag sätter på mig för kläder, men vad vore jag för människa om jag medvetet väljer att generar eller störa mina medmänniskor på offentlig plats? Samma fråga ekar i mitt huvud när kvinnorna i huset bredvid lägger sig på gräsmattan en meter från gatan i mindre kläder än de normalt skulle öppna en ytterdörr iförda. Gärna med trosorna ihoprullade så att de med nöd och näppe täcker kroppsöppningarna. Fine det är deras rätt, men vad har vi omkringvarande för rätt att vistas omkring utan att se ofattbart mycket mer av dem än vi önskar?
Sanna Rayman sammanfattar det hela bra, tycker jag. De flesta kvinnor väljer, när simmande och inte solande är målet, en baddräkt och hon är definitvt inte den enda som gärna behåller sina bröst i sexualiserat skick.
Att avsexualiserandet/sexualiserandet överhuvudtaget är en politisk fråga visar i mitt tycke på hur långt vi kommit överförandet av våra liv, värderingar och till och med sexualitet till det offentliga.
[Uppdatering] Tyvärr har inte diskussionen om hänsyn följt med in i den offentliga debatten, medan orden “min rätt” står starkare än någonsin.
Läs även andra bloggares åsikter om bad, bröst, kläder, hänsyn, egocentrering
