Jag har varit lite nonchalent på sista tiden och inte följt upp kommentarer som jag gjort eller fått. Värmen i kombination med tilldragelser i det icke digitala livet ligger bakom.
Hasse skrev om Snatteripartiet, med visst gillande och fick ett spydigt svar från mig, som tydligen berodde på min frånvaro av humor eller förståelse för satir. Jag misstänker att båda alternativen kan stämma vissa stunder. Hasse fortsatte sin kamp för att komma underfund med Piratpartiets ståndpunkter.
Jag följer Hasses ordning.
Upphovsrätten:
Jag uppfattar att PP här gör ett okunnigt misstag, samma som brukar göras i den allmänna debatten – man inte skiljer inte på den egentliga upphovsrätten och den till den hörande ekonomiska rätten. Jag har ställt frågan, men ännu inte fått svar, men min bedömning med partiets resonemang som grund är att man avser den ekonomiska delen av upphovsrätten. Inte den ideella som förhindrar andra än skaparen att ta åt sig äran för verket, eller att förändra och använda det på ett sätt som kan anses illojalt.
Den ideella upphovsrätten har jag inte hört vare sig Pirat eller annan argumentera emot. Att en skapare skall ha rätt att avgöra om och när ett verk blir offentliggjort, om det skall ingå i näringsverksamhet (konserter, annonser, ges ut i en form eller annan), att skaparen skall anges vid citat och annan användning och att man inte får förändra verket på ett sådant sätt att det slår tillbaka mot skaparen.
Men den del av upphovsrätten som det träts om och som såväl Piratpartiets som Stims citat omfattar är huvudsakligen den ekonomiska delen. Monopolrätten på att framställa kopior av redan producerade och lagligt offentliggjorda verk.
Hans ställer så PPs beskrivning av upphovsrättens grund emot Stims. Nu vet jag inte riktigt vad Stims formulering har med det hela att göra. Jag skulle säga att som bakgrundsbeskrivning till den ekonomiska upphovsrättens uppkomst stämmer PPs text tämligen väl. En viktig del i upphovsrättens framväxt var tryckpressen som till en början var en enorm investering. Samhället hade ett intresse av att få böcker och försåg för att några skulle vara beredda att göra denna enorma investering dem med ensamrätten på en viss tryckt bok. Jag törst inte lova det, men jag föreställer mig att det inte a priori handlade om ett förbud att för hand kopiera innehållet, utan rätten att trycka och sälja boken. Skyddet har inte vare sig i ursprunget och eller därefter avsett ett skydd för skaparen, utan förlaget/producenten/tryckaren.
Det finns dock klara skillnader mellan då och nu. Idag krävs inte en förmögenhet för att inköpa produktionsutrustning för vare sig tryckta saker, ljud, bild, eller film. Tvärt om är det var mans egendom. Syftet med och ursprunget till den ekonomiska delen av upphovsrätten finns således inte längre. Men monopolet kvarstår.
Hans konstaterar så vidare att Piratpartiet enbart diskuterar den upphovsrätt som är anknyten till teknik och det stämmer förstås. Det är med hjälp av teknik som kopiering blivit lätt att genomföra och det är också inom teknikens ramar som de reprssiva lagarna genomförs, med immaterialrätten som argument. De notblad som Hans tar upp har aldrig och kommer sannolikt aldrig vara eller bli ett problem. Slutsaten att notbladsproduktionen skulle vara dödsdömd med Piratpartiet bygger helt och hållet på Hans tolkning av kommersiell, som alltså inte betyder framgångsrik eller vinstdrivande utan att verksamheten är handels-, affärs- eller vinstinriktad. Att man tar betalt gör således evenemanget kommersiellt oavsett om det sedan går ihop sig ekonomiskt eller ej.
Piratpartiets grund:
Piratpartiets resonemang bygger på idén att kultur precis som annan kunskap frodas bäst i frihet. Synnergieffekter och tankar som befruktar tankar leder till utveckling och kreativitet. En inställning som jag delar.
Jag uppfattar att orsaken till att partiet startades var tre. Immaterialrätten lever inte i samklang med internet och samtiden. Den gynnar inte kulturen, utan ett antal bolags intressen. Antalet medborgarkontrollerande lagar och regler ökade och ledde och fortsätter att leda till ett mer begränsande samhälle samt avslutsningsvis det faktum att det var just skyddandet av den ekonomiska upphovsrätten som användes som huvudargument för de repressiva lagarna.
Partiets ståndpunkter kontra mina
Jag anser definitivt att immaterialrätten behöver diskuteras och moderniseras. Med dagens teknik finns ingen möjlighet att skydda de rättigheter som idag ges, med mindre än att internet stängs av eller att all verksamhet där följs noggrant. En total transparens av våra privatliv, som kommer att stå annu naknare och än mer avslöjade inför stat och äganderättsbolags granskande blickar, än Zornkullans inför dina. Det är nämligen inte bara ytan som visas, utan dina tankar och känslors innehåll samt en stor del av allt du företar dig. En stark tillbaka gång vad gäller såväl informationsinhämtande som meningsutbyte är alltså framtiden till en drastiskt högre kostnad.
Att en skaparer av ett verk skall ha rätt att välja om och när det skall göras offentligt, att skaparen har rätt att associeras med sitt verk och avgöra om det skall kommersialiseras eller ej ser jag inga problem med. Inte heller att den rätten ges på lång tid.
Däremot den ekonomiska sidan är svår. Den ena delen är att rätten ges på väldigt lång tid och enligt nya EU-regler gäller på än längre tid (70 år efter skaparens död främjar få lite, men skapar stor skada för många). Att upphovsrätten, såväl ideell som ekonomisk, medges utan krav på verkshöjd, vilket skiljer den från till exempel patent eller varumärken tycker jag är en relevant variabel. (Verkshöjd innebär att någonting bedöms ha en egenart och därmed kunna särskiljas från andra uppfinningar/skapelser/varumärken).
En livstid tycker jag är för långt, medan PPs 5 år i mitt tycke är väl snålt tilltaget. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig alternativet att skyddet gäller under det längsta alternativet av skaparens levnad eller 20 år.
- Fri filelning
- Fri sampling
- Slopad kasettavgift
- Förbud mot DRM
De tre första punkterna ser jag inte problem med. Delning av kultur som inte kränker skaparens ideella upphovsrätt och som inte är kommersiell skadar ingen, men kulturen växer. Sampling är en kulturform i sig, som idag är i princip omöjlig att ägna sig åt på laglig väg, samtidigt som jag har svårt att se vem som skulle ta skada av att det var fritt. Kasettavgiften är besynnerlig eftersom den utgår från att alla som köper laringsmedia gör det för att olagligt kopiera upphovsrättsskyddat material. En väg att gå som inte ligger långt från kollektiv bestraffning och ett sätt för staten att blanda sig i saker som borde lösas på marknaden. Föreställ er att du fick betala 5 kronor extra till Ica för varje väska som du köpte i en annan butik, för att väskor användes vid många stölder på Ica.
Förbud mot DRM är däremot en stådpunkt där jag tycker att PP biter sig själv i svansen. Det är inte statens sak att reglera hur produkter som tillverkas och säljs på en marknad skall vara konstuerade. Vill en skoförsäljare sälja skor som bara går att gå på svensk sand med och som är utformade så att det inte går att plagiera dem, så var så god, precis som om en skivproducent vill skapa skivor som inte går att kopiera och som bara fungerar i Philips stereoapparater.
Det måste stå var och en fritt att producera kassa saker, precis som det på en fri marknad står var och en fritt att inte köpa dem. Det är ingenting som staten har med att göra.
Hans avslutar med:
Jag behöver inte höra fler brandtal om Piratpartiets förträfflighet. Det finns säker en mängd goda människor och goda avsikter i partiet, men om någon skulle kunna utveckla partiets tankar om upphovsrätten för ”vanliga” musiker som inte jobbar i underhållningsbranschen, som skriver sin musik för liveframträdanden i den icke-kommersiella delen av kulturlivet, som ger ut sin musik på noter på förlag som hela tiden för en ojämn kamp mot olaglig kopiering, då lyssnar jag gärna. Vill man kan man också inbegripa fotografer, poeter, målande och skulpterande konstnärer.
Vi som aldrig har varit i närheten av kapital, investerare, underhållningsbransch eller skivbolag; vi vill gärna ha svar på vilka effekterna blir för oss av Piratpartiets holmgång med upphovsrätten.
Jag håller inga brandtal och tror personligen att för den gruppen kommer mycket litet om någonting alls att ändras och behövs det ändringar så är nog ni som utgör den gruppen själva bäst lämpade att inleda den diskussionen. Jag har svårt att se vilka regler som skulle minska kopiering eller öka efterfrågan. Det som behövs för er del är som jag ser det en vitalisering av kulturlivet och det låter sig inte göras genom immaterialrättsliga förändringar, annat än de förändringar av kulturintresset som de kan föra med sig.
Avslutningsvis vill jag påpeka att om jag fick bestämma själv, så skulle även blanka röster var mandatgrundande i riksdagen. De vill säga de antal mandat som rösterna motsvarar får stå tomma. Då skulle jag rösta blankt.
Den möjligheten finns inte och därmed är min enda möjlighet att tydligt markera mot de smått fascistromantiska regeringspartierna som muttrandes mantrat “regeringsduglighet” säljer ut allt vad personlig integritet och rättssäkerhet heter som respons på ryckning i de koppel som har intresseorganisationer och myndighetestjänstemän i den styrande änden, att rösta på ett alternativ som har många fel och brister, men som i alla fall till viss del skyddar mina grundläggande medborgerliga intressen. Det är med andra ord en situation som biskop Bask skulle känna sig hemma i.
Lästips:
Journalistförbudnet om upphovsrättens historia
STIM om upphovsrätten
Två artiklar av Karl-Henrik Pettersson “Finns inga historiska belägg för att upphovsrätten gynnar ekonomin” och “Artisterna förstår inte skillnaden mellan upphovsrätt och äganderätt“
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om piratartiet, immaterialrätt, upphovsrätt, integritet
