Att inte skriva i affekt

Integritet är komplext. Att välja själv i vilka sammanhang man vill offentliggöra egna erfanheter eller skapelser är en del av det.
Jag gissar att de flesta bloggare liksom jag ibland upplevt saker eller deltagit i diskussioner som manar till skrivande.
De flesta av oss har dock grundregler som att man inte skriver i onyktert tillstånd (i alla fall publicerar man inte) och heller inte i affekt.
Regler som Arvid Falk kanske borde lägga sig till med.
Johan Westerholm har skrivit ett mycket underligt, osammanhängande inlägg där han dessutom delvis outar sin nyss våldtagna väninna.
Texten säger i kortform – Piratpartiet har en och annan poäng, men integritet är svårt och nu har min väninna blivit våldtagen, så då blev poängerna färre.
Något som Westerholm och Centerpartiets Qarlsson tycks ha gemensamt är kritiken mot att Piratpartiet enbart driver frågan om integritet i relation till det politiska, eller medborgarintegritet om du hellre vill. Piratpartiets agenda handlar om vilka ingrepp staten har rätt att göra i våra privatliv, vilken information om oss som skall vara tillgänglig för andra etc. inte hur vi bör leva våra liv vilket den privata integriteten handlar om. (Min språkliga retroaktiva korrigering i kursiv stil).
Den personliga integriteten som omfattar att du håller dina löften, lever i enlighet med dina värderingar och respekterar andras rätt till det samma är inte en politisk fråga mer än den del som omfattas av brottsbalken. Jag skulle nog inte beteckna våld mot medmänniskor som en integritetsfråga, överhuvudtaget, även om det givetvis finns kopplingar. Det finns andra aspekter som är mer påtagliga.
Kanske är det lite målande att integritetsdebatten i Sverige är så stapplande och osäker. Att många har svårt att överhuvudtaget riktigt förklara vad de menar med ordet.
Läs även andra bloggares åsikter om Arvid Falk, Johan Westerholm, integritet, våldtäckt, brott, Piratpartiet
Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Göteborgsadress. Lite utförligare 







Härom dagen kunde man läsa på text-tv att många av de kemikalier som finns i våra rengöringsmedel ställer till det genetiskt för kommande generationer, framför allt för pojkarna. Nå de giftiga kemikaliernas värde vad gäller rengöring är kraftigt övervärderade. Jag använderSåpaGalltvål (flytande)Vim/Jif (den klassiska sorten med slipmedel i)YesAlmgrens sidentvål som tillverkas av Almgrens sidenväveri, men de är inte så bra på tvålreklamsamt Ättika Remol, klorin och Astonish Jag tycker inte att städning är fantastiskt skoj, så det får gärna gå undan. Jag tycker heller inte om saker som svider på huden och sticker i näsan. Har man dessutom husdjur och barn i krokarna så vill jag att det skall vara så giftfritt som möjligt. Såpa är ett av de bästa rengöringsmedel du kan hitta för daglig rengöring. Eftersom det är fett så löser det fett utmärkt. Mat-os och feta fingeravtryck på dörrar försvinner utan besvär. Alla trädetaljer (som inte är lackat – då gör det ingen nytta, men heller ingen skada) älskar såpa eftersom det återfettar träet. Slevar, smörknivar, skärbrädor, köksbord. Häll på såpa, skura med borste och vatten samt torka eller skölj av.Jag har en pumpflaska med såpa i köket och en flaska i badrummet – för jag använder [...]
Läser man skönhetsannonser idag så är det mycket mer eller mindre magiska krämer, innehållande substanser som ingen kemist någonsin hört talas om. Det är kanske inte specifikt för vår tid, men däremot så finns det skönhets knep som är tidlösa. Läser man äldre skönhets-tips, i det här fallet från 20- respektive 40-talet, så kan några skillnader från dagens tips skönjas. Gamla dagars tips är inte minut-lösningar utan långsiktigt arbete, men man kopplar också samman in och utsida. Till exempel kan man läsa i Vårt hems “Skönhetsvård och hygien” från 1923:“Ögonen äro själens speglar, och vi få alltså se till, att vi ha något, som de kunna återspegla. Ju rikare själsliv, desto vackrare och mera omväxlande uttryck i ögonen. Ju mindre vi ha inombords, desto uttryckslösare och tommare blick.” Vore inte detta något för hårdspacklade och bantade tonåringar att beakta? Ett gammalt knep för många områden som har god effekt på lite sikt är borstar och den gemensamma nämnaren är god blodcirkulation. Jag skulle rekommendera alla att äga och använda: Hårborste med svinborst (Måhända finns de män som har mindre användning för just hårborsten) Ansiktsborste Tandborste Badborste Torrborstning av kroppen avlägsnar döda hudceller och förbättrar blodcirkulationen. Du borstar i cirklar nedifrån [...]
Jag ser det som att personen som knackat ner någon stört den personliga sfären för den nerknackade. Det är inte så materiellt integritetsstörande, utan på ett annat sätt. Det är liksom inga personliga data, eller eventuella hemligheter som går förlorade eller sprids på ett otillbörligt sätt.
Utan det är integritetskränkande bara genom handlingen i sig, att knacka ner någon.
Jag blir förvirrad av artikeln, den talar emot skribenten. Det är ju så att ett referat av en våldtäkt finns i artikeln och ändå konstataras det “Om en kvinna blir våldtagen och referat av detta läggs ut på nätet, vem blir då kränkt ånyo?”. Som sagt, tänker man då.
Jag kan däremot förstå hur man får ihop integritet och våld. Det är kränkande – kroppsligt såväl som integritets – att bli utsatt för våld. Det märker man först när man står där och blivit det.
Jag har blivit det. Det var först kroppsligt kränkande – dock inte så farligt utan ett tryck mot min hals, totalt oprovocerat en dag i juni vid 18-tiden på kvällen för 10-12 år sedan. Så det tänkte man på först.
Sedan kom integritetskränkandet, integritet enligt wikipedia “Integritet som rättighet handlar om respekt till sin person och personliga sfär liksom skyddet mot kränkning av detta.”. Tankar på formen “vad hade hänt om barnen varit med?” – de var inte gamla vid det här tillfället. Samt “varför i helvete gör han så mot Mig?” – jag har ju inte gjort något.
När han tryckte – tack och lov och inte slog – knytnäven mot halsen sade han “gå inte i vägen för mig bögjävel”…eh…okeeeeyyy…jag är hetro från topp till tå. En psykisk kränkning.
Man hinner med mycket jävelskap på 3-4 sekunder. Det är en sak som är säker.
Och den gode skribenten tillverkade inte motsägelsefritt inlägg. Logiken hänger inte med. Så hans intellektuella integritet – se wikipedia – finns liksom inte där. Tyvärr. Säkerligen beroende på i det känsloläge han var när den skrevs. Lite lite irriterad ska man vara tror jag när man skriver, men inte förlamande irriterad. Och tänk, det tror jag att skribenten var i detta fall.
Lasse: Visst är det integritetskränkande att bli utsatt för brott. Ingen diskussion om den saken. Men eftersom det var gärningsmännen och integritetsfrågan som klumpades ihop avsåg jag den biten. För den som tjuvläser någons mail är det nog rätt uppenbart en integritetsfråga, men för den som av en eller annan orsak våldtar, misshandlar, förstör, så tror jag inte att det är så uppenbart att det är integritet det handlar om.
Ställer du frågan varför tycker du inte att integritet är viktigt till den som läser någons dagbok, så förstår den vad du är ute efter, vilket jag inte tror att den som i vredesmod knackat ned någon gör.
för övrigt.
Erik Laakso har gjort bort sig, men han är för tjockskallig för att inse det coh för stolt för att be om ursäkt.
@Argus
Nej, nu tänker du väldigt ytligt.
Man tar inte till integritetdebatten för att inte lagföras för upphovsrättsbrott. Däremot för att lagföras för upphovsrättsbrott vill statsapparaten röja ALLAS integritet, på alla plan, inte bara den misstänkte. Däri ligger felet.
Integriteten hos gemene man väger tyngre än ett sånt skitbrott som fildelning.
Massövervakning på en nivå, med allt vad det innebär av åsiktregistrering, självcensur och känsla av oehag och förföljelse strider mot många grundläggande rättigheter, både i vår grundlag (regiringsformen 2kap 6§) och FN:s stadgar för mänskliga rättigheter.
Det är då märkligt att det ska vara så svårt att få andra poänger än att “allt jag tycker ska vara gratis ska vara det för mig” att gå fram till PiratPartister. Johan Westerholms inlägg är drastiskt, visst är det det, det kanske till och med hade förtjänat ännu mer eftertanke och efterarbete innan det formulerades. Men jag tror att det handlar om ett försök att sätta fingret på en skevhet i den rådande internetfrihetsdebatten; I brist på andra argument(?) spelar man ständigt ut integritetskortet, med ganska gäll röst och högljudd argumentation. Det är väldigt viktigt plötsligt att jag ska få använda internet helt ostört. Många håller med i väldigt många fall; det måste vara möjligt att använda internet utan att ens personuppgifter röjs, bankkonton kapas, hemligheter lämnas ut eller att den personliga integriteten kränks på olika sätt. Men när det gäller fildelningsdebatten så blir det en sammanblandning när man åberopar den personliga integriteten för att undvika att lagföras för brottet att sprida upphovsrättsskyddat material. Producenten har rätt att få betalt för det producerade, så är vårt samhälle inrättat. Det finns piratpartister som inte tycker att det ska vara så, men de blir svaret skyldiga på frågan om hur produktionen då ska finansieras.
Sophia, det är klart att jag var tveksam, av en rad orsaker. Det är naturligtvis också så att jag kanske i slutänden gjorde fel, det får väl historien utvisa. Kanske kan vi nu komma ned till den slutgiltiga och sista poängen, enligt min bedömning, att artikeln brast så pass mycket i stringens och i svårighet att utläsa poängen, att den därför borde bromsats. Ja, det är möjligt, det kan jag hålla med om. Men det är också så att vi var flera som satt ganska länge och diskuterade igenom innehållet och om poängen gick fram. Möjligen var det i ljuset av ett dygn och rätt många kommentarer, så att vi som diskuterade artikeln förstod den därför att vi resonerade och argumenterade och slipade bort en hel del ovidkommande innehåll som fanns från början. I slutänden var det mitt beslut och bara mitt att publicera den och när det skedde förstod jag hur Johan resonerade och möjligen, jag kan tillstå det, så förstod jag mer än vad som framgick av texten på grund av detta. Å andra sidan så öppnar ju det för fördjupning, möjligheter att förklara och förbättra argumentationen. Om man nu inte som många av kritikerna verkar hävda, inte alls får diskutera de här frågorna sida vid sida.
Mvh Erik Laakso
Jag kan garantera att vare sig skribenten eller redaktionen var onykter när texten skrevs eller publicerades. Det var ett rätt märkligt påhopp kan jag tycka. Ursprungstexten skrevs säkert i affekt men skribenten fick gå tillbaka och skriva om innan vi publicerade, kontrollfrågor ställdes och en diskussion fördes kring ämnet i ett samtal där flera personer var inblandade. Johan kunde stå för texten, för ståndpunkterna och för hur han argumenterade. Borde jag i alla fall sagt att vi inte publicerar för att han tycker konstigt eller resonerar märkligt? I så fall har du och jag olika åsikter om hur åsiktsfriheten bör se ut. På Arvid Falk publiceras en mängd olika artiklar. Vi som redaktion anser inte det som varje enskild skribent skriver, det är deras åsikter. Vi är en debattportal och något som debatt förutsätter, är olika åsikter, annars blir det jävligt märkligt.
Mvh Erik Laakso
Erik: Det var nog snarast affekt som jag förutsatte var bakgrunden, inte alkohol. Har texten genomgått så mycket granskning så har vi nog bara olika värderingar om vad som bör publiceras.
Jag håller med om att åsikterna står för Johan och att den inte åsiktsmässigt inte är grund för stoppad publicering, men däremot kvaliteten på texten i kombination med omnämnandet av vänner i den situationen hade jag inte publicerat (jag hade nog inte ens dagen efter en våldtäckt godtagit ett godkännande från vännen, utan velat att chocken först lagt sig).
Jag publicerar gärna åsikter som diametralt avviker från mina och som kan uppfattas som både stötande och bisarra, men jag skulle inte publicera känsloinlägg utan stringens och att en tydlig poäng går fram och med risk att blotta en person i en redan usatt situation.