Den här texten har Per-Edvin Svensson publicerat på Facebook. Jag tycker att den är intressant och har därför fått lov att publicera den här. Per-Edvin påpekar att det främst avsåg att vara ett filosofiskt inlägg och att i dagsläget är det med den beskrivna metoden endast möjligt att koda väldigt korta samplingar (kanske går det att lösa problemet på ett mer effektivt sätt?). Det kommer dröja väldigt länge innan datorprestandan är hög nog att koda en MP3-fil och vid det laget är förmodligen MP3 lika omodernt som stenkakor 
Efter en diskussion med Erik N. tidigare idag angående upphovsrätt så skriver jag här en liten förklarande text till en av de lite fånigare funderingarna jag hade 
Bakgrund
Det slog mig att det ur en mängd kopior av en enda låt borde gå att återskapa alla, eller i alla fall så gott som alla, världens låtar utan att klippa eller förvanska den ursprungliga låten på något sätt. Det låter kanske för skumt och dumt för att vara sant.. och ja, nästan, men ändå inte alls. Det vore tvärtom väldigt osannolikt att det inte skulle fungera. Om vi till en början bortser från huruvida det är möjligt eller inte. Gäller upphovsrätten i ett sådant fall? För säg att jag köpt mig rätten att spela en låt; varför då köpa mig rätten att spela fler låtar om jag redan kan lyssna på dem genom att spela upp kopior av låten jag redan äger rätten att spela?
Tanken är följande:
Antag att låt A har längd X och låt B har längd Y, där X > 2*Y (A minst dubbelt så lång som B). Båda låtarna är samplade med samma frekvensen f. Antag att vi har två sätt att påverka uppspelningen av låt A så en bit av den blir låt B, utan att för den skull ändra på låt A:
1) Vi kan välja volym för varje uppspelad kopia av låt A (vi får ej ändra volym medan låten spelas).
2) Vi kan välja när en kopia av A ska spelas upp.
Man kan tänka sig att man står mitt i ett rum där man har en väldans massa skivspelare som kan spela låt A. Först går man runt och ställer in volymen och sedan väljer man när man ska trycka på “play” på varje skivspelare. Därefter ska det låta som låt B i mitten av rummet.
Nu till det något mer matematiska:
Låt A bestå av X*f samples och låt B av Y*f samples. Ur A kan man då välja minst Y*f (+1) sammanhängande ljudstycken som är lika långa som hela låt A (eftersom X > 2*Y) men har olika tidsförskjutning. Om dessa Y*f ljudspår är linjärt oberoende går det att spänna upp vilka ljud som helst av längd Y, som tex. låt A (men även alla andra låtar och oljud av längd Y). Man kan inte anta att ljudspåren alltid är linjärt oberoende, men spelar det någon större roll om det inte blir helt rätt? Folk lyssnar ju på MP3 utan att bry sig om att ljudet är kraftigt förvanskat. Så, man kan betrakta låt B som en vektor i ett Y*f dimensionellt rum, där de tidsförskjutna ljudstyckena ur A spänner upp ett underrum, och i bästa fall hela det Y*f dimensionella rummet. Man erhåller koefficienterna/vikterna (som bestämmer volymen för de tidsförskjutna ljudspåren) genom att projicera låt B på pseudoinversen för basmatrisen för underrummet och Voila!
*jäsp*… så.. funkade det då?
Jag gjorde ett litet test med att ur en bit av Lihkörens låt “Kungar tre” försöka återskapa en hälften så lång bit ur ABBAs “Happy New Year” och …. *trumvirvel*… det gick alldeles utmärkt. Jag hörde ingen skillnad i blindtest.
För säkerhets skull ska sägas att den upphovsrättsskyddade musiken är hämtad från två skivor jag äger.
Intressanta länkar som kom fram i den efterföljande diskussionen:
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, musik, verkshöjd, Tre kungar, Happy new year, sampla, kopior, kopiera
