Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Liköpingsadress. Lite utförligare 
Sverige + antisemitism
Ja nog är hela härvan med Aftonbladets artikel om påstådd Israelisk stöld av organ från dödade palestinier för härlig?
Artikeln själv är kanske inte någonting som man reagerar över som svensk. Vi är ju vana. Men desto mer reagerar vi när någon kritiserar oss. Om det inte gäller profeten Muhammed och Islam förstås.
Jag tycker faktiskt hela grejen är rätt kul och att det är rätt uppenbart hur allvarligt Israelerna i och för sig ser på antisemitismen, men inte på sina krav å andra sidan. De har nämligen huvudsakligen samma yttrandefrihetsregler som vi – så vad pysslar de med?
Min personliga tes är att man från Israels sida betraktat Sverige med visst obehag en längre tid. Vi är förvisso landet som stolt reser statyer över Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte och de vita bussarna, men också landet där antisemitism och nazism frodade tömligen fritt under trettio-talet och där man efter kriget gjorde mycket lite för att rensa upp relationen med sin solkiga historia. Jag har själv inte företagit undersökningen, men en av mina lärare på högstadiet hade gått igenom gamla tidningar och menade att många av dem som under kriget förespråkade och representerade nationalsocialismen efter kriget ofta återfanns på prominenta poster i samhället – däribland ofta tidningsredaktörsstolen.
Det får vara hur det vill med den saken, men vi har en hel del i bagaget av mindre vackert slag.
Går vi så över till modern tid så kan vi nog förmoda att man i Israel är väl medveten om att tennisspelare som representerar den demokratiska staten Israel inte tillåts spela inför publik i Sverige, medan representanter för allehanda tyranniska diktaturer ogenererat välkomnas och tävlar inför publik.
Svenska tidigare och möjligen blivande ministrar går under fanan för organisationer (Hamas) som har utrotning av staten Israel och judarna i sitt handlingsprogram. Jag citerar artikel 7 som i sin tur anger vad Allah genom profeten sagt om deras mål: ” “The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him. Only the Gharkad tree, (evidently a certain kind of tree) would not do that because it is one of the trees of the Jews.” (related by al-Bukhari and Moslem).”
Även artikel 8 är i sammanhanget läsvärd: “Allah is its target, the Prophet is its model, the Koran its constitution: Jihad is its path and death for the sake of Allah is the loftiest of its wishes.”
Återgår vi då till Aftonbladet och dagens händelser så visar Charlotte Wiberg och Jonathan Leman på Newsmill att det här på intet sätt är ett olyckligt misstag av Aftonbladet, utan att det faktiskt finns ett mönster. Vad som inte kommit fram särskilt väl är dessutom att den text som Aftonbladet publicerat, uppenbarligen kommer från en bok som skribenten gav ut 2003 med finansiell hjälp från UD.
Sett ur det perspektivet så vet jag inte om det är så helt orimligt att begära att UD tar avstånd från innehållet i artikeln. Inte från publicerandet av artikeln, för det är givetvis enkom Aftonbladets sak att stå med hundhuvudet för, men från innehållet.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att lyfta fram skillnaden i hanterandet av denna fråga och den om Muhammedkarikatyrerna. I Israelisk press har det, vid sidan om artiklar som direkt avhandlar Aftonbladets artikel även publicerats en artikel som förklarar varför svensk gravad lax länge ansetts godare än norsk, dansk och finsk dito. I Sverige finns ett militärt specialförband som mördar norska fiskare, med en speciell form av fotsvamp vilken är den hemliga kryddan som enbart återfinns i svensk gravad lax. Artikeln avslutas med “Note: The writer of this piece is a phony investigative reporter; the above investigative report is worthless, just like the Swedish report published last week.”
Så bemöter man Aftonbladet på ett utmärkt sätt!
[Uppdatering: Läs Dick Erixon, men framförallt den artikel där den i Aftonbladets artikel omskrivna familjen uttalar sig. Det börjar faktiskt bli läge för Aftonbladet att faktiskt själva be om ursäkt.]
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Aftonbladet, antisemitism, Sverige, tryckfrihet, yttrandefrihet,
PDF Related posts:
