Jag springer.
Jag hatade att springa.
Jag älskar att springa.
När jag är ute och springer har jag alltid något i lurarna. Det är så jag lurar mig själv att inte känna efter om jag är trött eller inte, för det är tyvärr en instinkt som jag än så länge har. Härom dagen lyssnade jag på början av Law of attraction av Michael Losier. Den är så här långt “läsvärd” (lyssningsvärd?), men den har förstås på amerikanskt självhjälpsmaner förklaringar som inte rimmar särskilt väl med vetenskapen, men det spelar ingen roll – bortse från det – för poängen är att det fungerar men av andra skäl.
Boken behandlar hur tankemönster och formuleringar styr vår vardag och hindrar eller hjälper oss att nå dit vi vill. Bland annat påpekas det kända faktumet att hjärnan inte hanterar negationer.
Säger jag:
Tänk inte på en snöstorm, så tänker du troligen på en snöstorm
Tänkt inte på att det är jobbigt att springa, så tar din hjärna fasta på att det är jobbigt att springa (därför lyssnar jag på ljudböcker, för att min hjärna inte skall tänka på att den inte skall tänka på att det inte är jobbigt att springa).
Jag var för ett par år sedan trots att jag är en glad och positiv person fylld av negationer. Till viss del är jag uppfödd med det i modersmjölken, till viss del kommer det när mitt liv vurpade och jag för första gången började bli rädd för saker. Min man har med en ängels tålamod omvandlat otaliga meningar av typen “älskling, du vill inte hämta ett glas vatten till mig va?” till “älskling vill du hämta ett glas…”. Dels blir språket mindre negativt och därmed tankarna, dels börjar du istället fundera över vad det är du vill ha eller uppnå, för du behöver det för att kunna formulera dig. Om du inte längre skall säga “ligg inte på stolen”, så behöver du förklara vad det är du vill, det vill säga “var rädd om stolen – sitt upp!”.
Enligt regeln så resulterar förstås tankar av typen “jag vill inte vara tillsammans med en man som är si och så”, med att det är just sådana du drar till dig. “Jag vill inte vara olycklig” blir i din hjärnas öra “Jag vill vara olycklig”, medan tanken “jag vill leva med en man som är modig, lojal, glad och smart” är betydligt svårare för hjärnan att misstolka, precis som “jag vill vara lycklig”. Ni fattar poängen?
Nåja, jag sprang där fylld av positiva meningar och tankar när jag kom fram till Tekniska verken i den varma september solen duschade fontänen ute i Stångån försiktigt vattendroppar i mitt ansikte. Härligt! En bit fram kom en pappa med en halvstor son på cykel och en barnvagn och de höll alla på att trassla sig ned för en trapp. Jag greppade tag i barnvagnen och så lyfte vi ned den. Det varma leende och den stiliga bockning jag fick som tack minskade tidsåtgången för resten av turen markant.
Men jag skrev i början att jag hatade att springa. Gymnasiets gymnastiklektioner var inte skapade för att man skulle öva upp sin kondition, utan för att man skulle producera resultat. Att man kräktes vid målsnöret gav bara en dunk i ryggen.
Men för några år sedan började jag aktivt att iaktta min omvärld. Framförallt det som verkade lyckliga och professionellt framgångsrika, inte alltid båda delarna. En gemensam nämnare var att en övervägande andel sprang. Ergo – jag har börjat springa och helt plötsligt inte för att jag borde, utan för att jag ville.
Var vill jag då komma med detta? Lycka och framgång är inte statiska egenskaper. Visst finns det egenskaper som är positiva i samspelet med andra och i en karriär, men det finns mycket annat som kan läras.
Det vore en viktigt insikt för samhället att ta till sig om man vill att fler skall vara framgångsrika med det de eftersträvar och vara lyckliga. Det är något som borde pratas om i skolan, ungar borde visas endorfinkicken istället för resultatjakten på gymnastiken, de borde få försöka hitta sina mål och sina drömmar – sina förebilder bortom film och musik. Att lära sig att titta inte bara på dem som har det du vill ha, eller är som du vill vara och grunna över varför inte du förtjänar det, utan fundera över vad de gjort för att uppnå det de uppnått. Sedan borde vi därtill förbjuda, belägga med husarrest de människor som tror på kastsamhället och som föraktar de som likväl flyttat på sig i samhället och som därtill tror att den enas lycka är den andres olycka.
För lycka är någonting som vi skapar, håller vid liv och hjälper varandra med. Det är som Johan Norberg skrev härom dagen, en vana.
Läs också Karin Friberg
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om jogga, lycka, att förändra sitt liv, law of attraction, Michael Losier
