Läser med en känsla av sorg att Patrick Swayze gått bort. En skådespelare som jag uppskattat sedan jag var liten. Det skall inte förnekas att utsikten av en dansarkropp var en del av förtjusningen, men vid sidan om skådespelandet så gillade jag också att han gav intyck av att vara en reko människa, vid sidan om Hollywoods skandal-existenser.
Men nästan mer overkligt än att han är borta känns det att acceptera att han närmade sig 60. Hur kan tiden ha flugit så?
Nå väl. Cancer är ingen barnlek och utan rimligt hopp om att bli frisk så var det sannolikt en lisa att få gå.
Tack och vila i frid!
Läs även andra bloggares åsikter om Patrick Swayze, bortgång, död, cancer
