Läser artikeln i Aftonbladet av Anne-Marie Pålsson och utfäster härmed min valplattform! (Läs också den förra artikeln).
Jag kommer att lägga min röst på den kandidat som agerar självständigt, som ålders- och karaktärsmässigt sannolikt är stark nog att stå emot aggressivt grupptryck. Min röst kommer att läggas på någon som inte behöver riksdagen, någon som har goda yrkesmässiga meriter och som går från en befintligt verksamhet och som kan antas snabbt kunna återgå till en yrkesverksamhet efter riksdagsuppdraget.
De riksdagsledamöter som under pågående period röstat för eller låtit sig kvittas ut vid avgörande integritetsomröstningar så som FRA-lagen, kvalar inte för startlinjen.
Det gör inte heller kandidater som tror att smidighet är att uttrycka sin åsikt enligt redan framförhandlad “kompromiss” (“kompromiss” eftersom ordet implicerar att flera åsikter och krav mötts och att man funnit en gemensam nämnare som alla är nöjda med, om än inte extatiska – inte att partiledningen talar om vad som gäller). Vi väljare behöver starka, kunniga, egensinniga representanter som inte accepterar partipiskor och som kan skilja på sina egna mål och idéer och vad som faktiskt överenskommits.
Där till skall kandidaten förstås ha till mig näraliggande åsikter.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2010, Anne-Marie Pålsson, valplattform, att formulera krav
