Att få se genom en annan människas ögon är värdefullt.
Ta till exempel Mymlan/Sofia Mirjamsdotter. En offentlig person som framstår som framgångsrik, populär och därtill snygg. Men det är förstås bara en sida av myntet och ingen person är så platt utan det finns förstås många andra delar och en av Sofias styrkor, en av de egenskaper som gör henne värdefull att läsa för mig, är att hon med sitt skrivande delger oss en del av de saker som skiljer henne från att bara vara framgångsrik, populär och snygg.
I samband med Chrstinas utmaning att berätta om sig själv som dålig förebild började jag fundera över det där, för jag är egentligen inte alls intresserad av, för att återgå till exemplet, Sofias dåliga sidor eller hennes nackdelar. Men det hon skrivit om sin ADHD uppskattar jag mycket, för att det har gett mig ett bredare perspektiv. Innan jag läste Sofias text hade jag till exempel skjutit in ett “handikapp” före ADHD. Det gör jag inte idag. Däremot var det rätt läskigt att se hur många kvinnor som reagerade med “jag är en dålig förebild – jajjamen!”. För hur kan det vara något bra? Jag vill instinktivt inte ha en förebild som säger så om sig själv. Det handlar inte om att vara bra eller dålig, utan att i väl valda ordalag dela sina erfarenheter när det är av instresse och att därmed ge en tredimensionell bild av sig. Att sakpa perspektiv och att kanske bespara någon annan från att uppfinna hjulet igen.
Andra som fångat mig, bland annat på grund av sitt generösa bjudande på egna erfarenheter och upplevelser är Joshen, Niklas och Heja Abbe.
Så skall vi verkligen vara så rädda för att vara privata? Jag tror inte det. Däremot skall vi passa oss för att trilla ned i det självcentrerade träsket av exhibitionism. Men det är en helt annan sak.
Läs även andra bloggares åsikter om Privat, Personligt, Erfarenheter, Mänsklighet
