P som i politik och …
Jag har sedan länge varit intresserad av psykologi och blivit allt mer intresserad av psykologi och politik i kombination.
Inom politiken finns så många åsikter om vad som borde göras och hur världen borde se ut – men hur ofta kopplas besluten samman med dess faktiska effekt? Och nu syftar jag inte i första hand på budgetutfall utan på hur besluten påverkar samhället och medborgarna.
Människor som inte är ekonomer eller nationalekonomer kritiserar just dessa ämnen för att använda sig av “the rational man” så som om denne fanns. The rational man finns förstås inte, vilket ekonomerna är väl medvetena om, utan han/hon fungerar som en tankemodell. Men hur många analyserar vilka människoideal som politiken rymmer och om de faktiskt finns i verkligheten, eller bara i de politiska modellerna?
I FRA-debaclet har HAX i ett avseende involverat grundläggande psykologi. Han har nämligen försökt uppmärksamma sina läsare på att politiker inte är politiker, utan människor och att de reagerar precis som människor om de pressas in i ett hörn utan möjlighet till att rädda sig med äran i behåll. Det är en grundläggande del i en förhandling (som ju politiken i mångt och mycket är) att förstå och utnyttja sådana aspekter. Kanske kommer man själv inte i slutänden att se ut som den store segraren, men väl vara det.
Ytterligare en intressant aspekt på detta lyfts fram i en av kommentarerna hos Emma som skriver om kognitiv dissonans. De politiska företrädare som finner sig stå på andra sidan gentemot sina väljare och som besitter självdistans borde uppriktigt sagt ta sig en orentlig granskning av det egna agerandet och drivkrafterna.
Kors och tvärs över internet går budkavlen om att FRA-lagen är uppe till slutlig behandling i morgon. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte finns ett visst grupptryck kring att haussa det hela. Jag faller för grupptrycket och återgår även i det fallet till det pykologiska.
Jag lunchade häromdagen med en vän, strax efter en rätt uppslitande personlig upplevelse och suckade lite tungt att om jag fick utplåna en känsla så vore det besvikelsen. Såväl ledsenheten som ilskan (om vi håller oss på den negativa sidan) fyller en funktion. Sorgen avslutar och ilskan agerar, men besvikelsen sitter där bara och mal. Besvikelsen släcker känslor, snarare än leder till handling och åtgärd.
Min kloka vän berättade att han läst en intervju med FN-sändebudet Jan Eliasson som fått frågan hur han hanterade de hemskheter han i jobbet tvingas bevittna och han hade konstaterat att han kommit fram till att han måste omvandla besvikelsen till ilska.
Besvikelsen hade sannolikt släkt hans tro på mänskligheten, men ilskan leder till engagemang och åtgärder. Aktion!
Där befinner sig nog stora delar av den vägg av engagerade som skanderade för ett år sedan. Efter att ha sett hur det politiska etablissemanget agerar, hur lite kunskap det finns, hur hårda maktstrukturerna är hur lite vare sig utrymme eller intresse det finns för kunskapssökande och brytande av argument mot varandra så sitter folk med ett års samlade besvikelser i knät.
Jag tror inte på det politiska systemet. Det spelar mig ingen större roll vilka som sitter i riksdagen – de agerar i princip likadant hela högen och mest av allt är jag redo att dra till skogs, att dra mig undan deras civilisation. Om det inte också innebar att jag behövde avstå min civilisation och dess utmaningar och bekvämligheter. Jag har ett uns respekt för Karl Sigfrid och folkpartisterna Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson, men resten skulle jag helst inte vilja ta i hand om vi möttes.
Det är ett problem, för jag orkar inte stå och skrika. Det är som att försöka diskutera med en dörrvakt, som att diskutera Kant med någon med en promille på 5.7. För er som stod runt mig i Humlegården för några månader sedan. Den fulla killen som kom fram var förhållandevis resonabel – han hävdade i alla fall inte allt blev bättre om diskussionen tystnade. Efter en stund ger man upp, det är ingen idé att stånga pannan blodig. Överlevnadsinstinkten kickar in och man går därifrån.
I det här fallet vinner de. Fine. Vi är fångar i ett system där de vi utser att representera oss inte har makt att agera, att forma dagordningen eller ens att ta ställning till de förslag som läggs. Det som sätter den sista spiken i kistan är det faktum att de flesta riksdagsledamöter verkar vara för obildade för att förstå vad systemet innebär för en demokrati och istället krampaktigt kramar sin partiorganisation och därmed ställer sig – inte på demokratins eller medborgarnas sida utan trampar taktfast i marschen mot ökad politisk makt, ökat politikerförakt och rakt mot demokratins död. De som faktiskt förstår vad en demokrati går ut på står inte ut, utan flyr.
Jag vet vad ni behöver. Min ilska mitt engagemang. För framtida barns skull önskar jag att jag i nuläget orkade uppamma det. Men jag är inte kapabel. I alla fall inte på en artig och medmänsklig nivå för omvandlar jag min besvikelse i ilska så landar jag i raseri. Ge mig ett basebollträ och full amnesti så kan jag nog ännu vara användbar …
Uppdatering: För den som önskar en redig analys så rekommenderas Johan Norberg på Sergels torg
Bloggväggen – som jag lånat (minus Jinge som jag av principskäl inte länkar till) av Scaber Nestor via Farmor Gun
OlofB, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Annarkia, Sossar mot Storebror, Lando, Anders Widén, TantraBlog, Minimaliteter, Folkpartiet Norrköping, Sundin, Lindberg, MMK, JensO, Anohito, Liberal & Långsint, Bandhunden skäller, ProjO, Blågrön Röra, Frykman, Kent Persson, Oscar, DN, SvD, Dagens Arena, PP, Mer vänster i Uppsala, Hallén, Varjager, Blå Borgen, S_N, PP2, UD/RK, Loppsi, NU, Klamberg, Sultan, Opassande, Falkvinge2, Widén, Mullvaden, Svensson, Satmaran, Tomas, Polisstaten, Leo Erlandsson, Free&Thinking, Svart Måndag, Nemokrati, ConnyT, MiniMaliteter, HAX, OscarF (c), PPDrift, knivsöder, Falkvinge, NSM-Sverige, Maria Ferm, Motpol, Herr Klokbok, Lars-Erick, Törnebom, Intensifier, Bloggvärldsbloggen, XOR, Christian Engström, SR, GP, Lake, Dahlberg, Aron Modig (kdu), dnmr, Lando, Opassande, FarmorGun, JRL, Dexe, Maloki, Johan Norberg, Erik Hultin
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Politik, Integritet, Engagemang, Besvikelse, Ilska, Psykologi
Related posts:

Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Liköpingsadress. Lite utförligare 





