Vore jag partiledare i Alliansen idag, så skulle jag skicka anonyma blommor till väl valda riksdagsledamöter och skriva att jag hoppas att de lägger ned sin röst. Sedan skulle jag kalla till gruppmöte och inte se arg ut, bjuda på fika och lunch och understryka hur viktigt det är med riksdagsledamöter som vågar stå för sin övertygelse och hur mycket partiet uppskattar just civilcourage.
Sen skulle jag gå till kammaren och vänta på att oppositionens yrkande går igenom och FRA-lagen faller, ta den tillfälliga nesan, men veta att frågan är undanröjd inför valet och känna mig lugn över att jag inte bidraget till att föra det svenska samhället ännu mer från den liberala vägen och mot den fascistiska. För vi har ju alla insett att ett gäng skickliga tjänstemän dragit oss vid näsan och att det faktiskt inte fungerar tekniskt så som de säger.
Sannolikt skulle jag le lite i mjugg över att jag minskat Piratpartiets möjligheter att komma in i riksdagen och Sverigedemokraternas möjligheter att göra obehagliga saker om de i framtiden skulle komma in i riksdagen och ännu värre uppnå någon form av maktposition.
Journalisternas spydiga frågor skulle jag skaka av mig och konstatera att visst, några ledamöter röstade inte med partilinjen, men regeringsduglighet handlar ju trots om att förvalta demokratin, inte att piska igenom en viss linje.
Vid dagens slut skulle först gå till Hedengrens och lyssna till det där föredraget om lycka. Dels för att jag gillar riktiga boklådor och dels för att lycka är bra och Norberg är en skön kille. Sedan skulle jag gå och sätta mig på en bra krog och beställa in en riktigt god whiskey och njuta av livet och hur vacker världen är omkring en när man lever i enlighet med sina värderingar.
Men det är ju bara jag det.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Riksdagen, Politik, FRA-lagen, Alliansen
