Kattälskande, uppkäftig, lojal och omtänksam gladliberal med Liköpingsadress. Lite utförligare 
Sex: Privat eller offentligt?
Jag läser ånyo om sexualundervisningen i skolan. Den här gången är det RPM och Göran Skytte som är upprörda och moraliserar på ett sätt som visar hur det blir när man tar sina egna åsikter och erfarenheter och projicerar dem på andra. Men därmed inte sagt att deras motdebattörer har mer rätt.
Jag tycker det är bra att ungar är välinformerade om sex, precis som om allt annat. Men jag tycker att att sexualundervisning är symtom på inte mindre än två krämpor, som i och för sig hänger samman. Det ena är den Myhrdalska personifieringen av samhället, som inte bara ges rätt utan också förväntas att ge sig in i de mest privata delarna av vårt liv.
Integritetsfrågan handlar inte för mig enbart om vilken information staten har rätt att ge sig själv tillgång till, utan överhuvudtaget vilka delar av våra liv som staten har med att göra. Vår sexualitet är för mig många ljusår över gränsen för vad det offentliga har tillträde till i mitt liv.
Det fascinerar mig att så många liberaler inte ser sambandet mellan den typen av offentliga ageranden och det ganska korta steget till att det blir en politisk fråga av vem vi har sex med, när och hur. Är det så konstigt att vi står inför en framtid där staten bestämmer hur länge respektive förälder skall vara hemma med sin telning och försäkrar sig om att pojkarna får bära kjol och att alla får en korrekt genuscertifierad uppfostran? Samtidigt som man ondgör sig över moraliserandet av samhällets sexdiskussion så tycker man att det är briljant att skolans personal, eller representanter från RFSL utbildar våra barn i sunda sexualvanor.
Därmed inte sagt att sexualundervisning är dåligt. Tvärt om. Men frågan är vem som skall ge den och på vilka villkor.
Det andra symtomet är föräldrarnas avklingande ansvar för sina barn. Jag menar självklart skall ungar vara rustade för vuxenlivet på alla sätt de kan – inkluderande sex och relationer. Men det är inget som man lär sig på ett par timmar på högstadiet. Det är ett arbete som börjar när de föds och som inte minst hänger samman med självkänsla och respekt.
Mitt mål är att ha en sådan relation med mina barn att vi pratar – sak samma om det är döden, matlagning eller sex. Jag finner alla områdena intressanta. Känns det inte bekvämt att prata med mig, eller deras far, så finns det vänner omkring och skulle jag plocka in främlingar så skulle det knappast vara skollärare eller RFSU/RFSL utan snarare något sådant här.
Hur jag än försöker så förstår jag inte hur liberaler (eller för den delen konservativa) kan komma till slutsatsen att utbildning i ett av livets mest känsliga ämnen skall skötas av en obligatorisk offentlig skola, där till ett ämne som är så personligt och värdeladdat att det faktiskt är näst intill omöjligt att hålla objektivt vid sidan om den rena biologinlektionen.
Läs även andra bloggares åsikter om Utbildning, Sexualitet, Sex, Integritet, Gränser
PDF Related posts:
