För några dagar spreds nyheten att några hackare tagit sig in i systemet på institutionen för klimatforskning på University of East Anglia. Att intrång skett har bekräftats från universitetet, men hur mycket av informationen som läckt som är korrekt är svårt att säga. Men så vitt jag kan förstå så är det ingen som dementerar det som ännu läckt, däremot tolkningen av innehållet.
Det har inte skrivits mycket i svenska medier och det som skrivits har varit överslätande, som det brukar när nyheten inte är i linje med det politiskt korrekta.
Men det som kommit fram är dock värt att begrundas i flera led.
För det första så är det en 30 år gammal nyhet att politisk medelstilldelning riskerar att leda till politisk forskning, inte totalt och inte för alla, men i större utsträckning än annars. Det handlar över tid inte bara om att de i akademien påverkas av vilket innehåll som premieras utan också vilka som söker sig till akademien inom tydligt politiserade områden.
För det andra så behöver vi i betydligt större utsträckning ämnesjournalister. Välutbildade sådana. Vad detta visar är att akademien inte i alla avseenden är redlig och att det därmed inte räcker med att peka på forskningsresultat för att visa någots sanningsvärde, eller ens rimlighet. Men hur skall man kunna avslöja det när det gäller så komplexa frågor? Jo genom att ha välutbildade journalister som inte bara nätt och jämt förstår att ta sig igenom sammanfattningen, utan som också kan – i alla fall till viss del – se orimligheter i såväl metod som slutsats.
Men medelstilldelningen är starkt politiserad och journalistkåren lyser inte på bredfront med sina djupa reportage eller ämneskunskap.
Det här är resultatet.
Politik grundad på politisk vetenskap och en allmänhet som inte har en aning om det och som därför styrs som får.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Journalism, Klimathot, Klimatförändring, Vetenskap, Akademi, Forskning, Climategate,
