Jag blev för en tid sedan föreslagen att gå med i FB-gruppen MinPappa (gruppen är klassificerad som hemlig och syns bara om du är medlem eller får en inbjudan), vilket jag gjorde. Jag är väl medveten om att jämställdheten är en chimär när det kommer till bedömningen av fäder i en vårdnadstvist. Ni anar inte vad många fina egenskaper livmoder och bröst odlar fram hos ena halvan av mänskligheten och motsvarande hemska egenskaper den där penisen uppenbarligen frammanar hos den andra halvan av samma mänsklighet.
Nå rätt snart började det dyka upp meddelanden från gruppen i parti och minut. FB gruppen hade anmälts och stängts ned “för att man var för framgångsrik” enligt gruppens utsago, det upprop som finns att skriva på på gruppens hemsida hade/har problem med tekniken och ett stort antal underskrifter hade förlorats varför man ville “kollektivansluta” FB-gruppens medlemmar till uppropet. Det mötte mothugg och ändrades till att den som inte ville skulle höra av sig inom X-tid. Jag med flera argumenterade emot, upprop skriver man på med vett och vilje och efter att ha läst det man ställer sig bakom inte genom att gå med i en FB-grupp, negativ avtalsbindning är inte ett bra sätt att agera. Det startades diskussionstrådar där många svarade ja och en del nej (istället för att gå in på uppropsskrället och skriva upp sig). När diskussionen kritiserade FB-gruppens administratörer försvann inläggen, med hänvisning till de fanns på fel del av gruppens sidor.
Samma människor som kräver ökad rättssäkerhet och justa spelregler hade alltså i ett annat sammanhang inte en känsla för vad rättssäkerhet och juste spel är.
För ytterligare en tid sedan kom Frimurarna att diskuteras på Newsmill. Bland annat minns jag att jag läste en artikel av en kvinna som vände sig emot, tja hon var nog faktiskt upprörd över organisationer som välkomnade hennes sambo som medlem men inte henne och allt baserat på kön. Jag får väl tillstå att könsseparering som ett självändamål inte är något jag uppskattar och jag anser definitivt att hon har en poäng när det gäller diskrepans mellan Frimurarnas tal om tolerans och deras upplägg för organisationen. Det rimliga hade dock i mitt tycke varit att börja på hemmaplan och kritisera sambon för att han premierar organisationer som hon uppfattar diskriminerar henne – min sambo hade fått välja medlemskap, “Klubben Sophias familj” eller den i en organisation som kategoriserar människor efter kön. Men det var inte hans engagemang som stod i skottlinjen utan organisationen, vilket utan den andra halvan blir lite haltande. Varför man sedan vill vara medlem i en organisation som hon uppenbarligen anser bygger på oönskade värderingar gjorde mig än mer nyfiken. Lite Groucho Marx,1 över det, fast utan självironi.
Så för ett tredje exempel så läste jag härom dagen som vanligt Lisa Magnussons krönika som ofta är klockrena, men denna gång var som en intellektuell mök i ett trångt utrymme.
Jag betraktar mig själv som en frisinnad person. Liberal. Inte i politisk mening eftersom det tydligen är synonymt med att propagera för hårdare tag i skolan, svensktest för invandrare och statlig massövervakning. Men liberal som i att jag tycker att alla i så stor utsträckning som möjligt skall få leva sina liv som de själva vill, utan att någon lägger sig i. Förutom vad gäller vem som skall ta hand om nyfödda barn då. I den frågan är jag stalinistfascist. (Då föräldrarna alltså skall dela prick lika enligt statens order och med statliga ekonomiska bidrag som hjälp om familjen inte har råd att låta båda vara hemma. Min anm.)
Det är alltså dåligt att ha en politisk inriktning som medger moraliserande och pådyvlandet av de egna värderingarna och åsikterna på andra – ja utom om frågan är extra viktig för den som pådyvlar, eller om personen har objektivt rätt eller? Jag hoppas att det är någon form av ironi eller politisk satir som går mig förbi.
På motsvarande sätt kan man i det politiska käbblet notera att den part som innehar regeringsmakten ofta klandrar oppositionen för att enbart föra fram viss kritik eller vissa förslag i opposition, för att obstruera eller kverulera om sådant som man själv står för då man har makten i handen. Det må vara sant, men när båda sidor agerar på samma sätt i respektive situation blir kritiken lite svår att ta på allvar.
Jag uppfattar beteende som skiljer värderandet av mitt agerande som mätt med en annan skala än andras agerande, jag gör det ju av “rätt” eller “goda anledningar” som osunt och till och med lite ofriskt. Självklart anser alla att de agerar av rätt skäl, frågan är ju bara om andra gör det.
Det är ingen som säger att det är lätt, men det blir faktiskt mycket både trevligare och intressantare om vi alla lever efter samma regler och krav som vi uppsätter för vår omvärld.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om A=A, Stringens, Politik, Frimurarna, Föräldraförsäkring, Groucho Marx, Lisa Magnusson
- I don’t care to belong to a club that accepts people like me as members ↩
