På uttalandet att det är bra när ungdomar lär sig att ha ett avslappnat och ansvarsfullt förhållande till alkohol av sina föräldrar i hemmiljön, hörde jag härom dagen Regina Lund respondera med frågan om de då inte också borde få lära sig att röka (och vill jag minnas nyttja andra droger) hemma av föräldrarna. Helst skulle föräldrar för barnens skull inte dricka alls.
Tänk så abstrakt barnuppfostran kan vara.
För mig handlar barnuppfostran om att föregå med gott exempel och ibland kommer det innebära praktik och ibland inte. Att jag kysser min man och visar min kärlek till honom öppet innebär inte att framtida barn kommer att få praktiska övningsuppgifter på pappa.
Själv har jag iakttagit mina vuxna dricka vin till maten, drick kall snaps till både sill och kräftor och emellanåt till och med sjunga en visa samt morfar ta sig en whiskey efter söndagsmiddagen. När jag uppnått konfirmationsåldern fick jag smaka vin om jag ville, men det var fråga om ett halvt litet glas, inte mer. Starksprit provade jag så vitt jag kan minnas aldrig medan jag bodde hemma. Däremot fick jag gott om information om vilken påverka alkohol har på en växande kropp.
Visst kan man tycka att barn likväl som vi övriga skall leva i en tillvaro befriad från allt ont, men givet att världen inte är sådan så ser jag nog ett värde i att barn får växa upp i en mångfacetterad tillvaro och lära sig hantera de olika problem och utmaningar som följer på den precis som de otaliga njutningar som gör utmaningarna sällskap. För de flesta saker är inte allt igenom onda utan har också positiva delar, som alkohol, grädde, sex, aggressivitet, internet och brödkavlar. Där till verkar det synnerligen osunt med föräldrar som lever som i ett skådespel för att barnen skall få “rätt” bild av världen.
Själv föredrar jag vuxna som felar, ber om ursäkt, som blir arga, glada och kramas så att ungar får se hur föräldrarna tacklar både bra och dåliga situationer och känslor.
Läs även andra bloggares åsikter om Alkohol, Barnuppfostran
