I går var jag med i en liten debatt på Corren24s 30-minuter. Här kommer lite tankar som väckte både för och efter.
Problem med sexköpslagen:
- Ger staten mandat där den inte har att göra
- Moraliserande, stigmatiserande ansats
- Löser inte problemet, utan förvärrar
Dessutom vägrar man att utvärdera den.
Den ger staten makt där den inte har att göra
Få saker är så privata som vår sexualitet och få saker kan man tänka så olika om utan att någon av parterna har fel. Att ge staten rätt att definiera vad som är och inte är acceptabelt i en sexuell relation mellan samtyckande vuxna är för min del långt bortom statens uppgift. Staten handlar för mig om att vi gemensamt löser de problem vi möter i form av yttre och inre fiender (försvar och polismakt) samt omhändertagande av våra svaga (barn, äldre, sjuka, tillfälligt oförmögna). Att reglera sexvanor är någonting helt annat, men jag fick av Jonatan klart för mig att det helt enkelt handlade om att han satte sin moral över andras. Det ju ett helt annat sätt att förhålla sig till sin omvärld. För mig är det arrogant och respektlöst, men det är ju enligt min moral förstås, men i mig tänkte jag att det är inte så konstigt att socialdemokratins föregångare och drömkompis, marxsismen lett till repressiva samhällen där en del människor helt enkelt inte fått plats och utplånats.
Moraliserande och stigmatiserande
Sexköpslagen står på två ben. Det ena benet är några människors syn på sin omvärld och män och kvinnors del däri. Dessa människor anser att man kan tillskriva grupper egenskaper och maktegenskaper. De menar att kvinnor inte är kapabla att fatta egna beslut som bland annat rör deras sexualitet eftersom de befinner sig i en offersituation där de manipuleras att tycka och säga vissa saker, denna egenskap beror på samhällets organisation.
För mig för de här resonemangen tankarna till Sydafrika och Apartheid. En god vit tog ordentlig hand om sina svarta, men de ansågs inte vara kapabla att ta ansvar för sig själva. Inte än i alla fall – men en dag när samhället utvecklats och de lärt sig.
Det andra benet är sexarbete är utsatt. Människor som inte känner varandra och som för en stund drar sig undan från världen blir en utsatt situation. Gatuprostitutionen har också en tydlig koppling till narkotika- och/eller alkoholberoende och/eller hemlöshet.
Men i utformandet av lagen, så har man inte utgått från problemen eller de utsattas behov av hjälp. Faktum är att man inte var intresserad av de berörda alls, vilket skiljer Sverige från t.ex. Tyskland där sexarbetarna var involverade i diskussionerna. I Sverige valde man tvärt om att stigmatisera dessa, klappa dem på huvudet och säga att de inte visste vad de talade om. De som hade en annan åsikt än den feministiska linjens var lurade och manipulerade (härskarteknik-larmet går). Om de alls fick öppna munnen förstås, för 2007 års DN-censurering av Isabella Lund skiljde sig inte från debatten som föregick lagen. Massmedia var inte mer intresserade än politikerna av att släppa in sexarbetarna i samtalet.
Den som inte hade “rätt” åsikt göre sig icke besvär.
Den löser inte det problem den är satt att lösa, snarare tvärt om.
När sexköpslagen trädde i kraft så försvann prostitutionen i princip helt från gatorna, vilket kunde vara något positivt, om det inte vore för att den försvann in i mörkret och ut på internet i stället. Det blev snäppet svårare för de sämst ställda att komma i kontakt med kunder och det finns förvisso inga ordentliga utredningar, men indikationer tyder på att förekomsten av hallickar blev större. Det behövdes mer hjälp med kontakt, men när kunderna blev rädda för att åka dit eller drabbade av utpressning så blev också klimatet hårdare och behovet av skydd större.
Sexköpslagen är heller inte ensam utan skall bland annat läsas tillsammans med Brottsbalkens regler om koppleri som säger att den som upplåter en lägenhet med nyttjanderätt och som är medveten om att det där förekommer tillfälliga sexrelationer mot betalning döms för koppleri om upplåtaren inte gjort allt som står i dess makt för att avbryta avtalet. Detta gör att den som säljer sex och som inte äger ett eget hus, står inför en ständig risk att förlora sin bostad om verksamheten sker i hemmet. Fundera över vad det gör med viljan att anmäla tråkigheter man råkar ut för till polisen.
För den som har barn och har orsak att göra en polisanmälan finns ytterligare problem, nämligen att polisen skickar en anmälan till Socialens familjeenhet, vilket med hög sannolikhet innebär att oavsett barnens situation så blir du som förälder fråntagen vårdnaden. Det här gäller även de kvinnor som arbetar i allra högsta grad frivilligt och där barnen har en lika trygg och bra uppväxt som något annat. Sociala förvaltningens verksamhet är nämligen också en verksamhet som styrs av en hög grad av moralism och en ganska låg faktor av rättssäkerhet. Något som inte minst fäder i vårdnadstvister, men också många andra kan vittna om. Det är socialsekreterarens moraluppfattning som är lag.
Ytterligare en effekt som är kopplad till lagen och min sista kritik som handlar om utvärderingen är prostitutionens synlighet. I Tyskland där sexköp likväl som försäljning av sexuella tjänster är lagligt har man en rätt bra koll på utbredning och problem. I Sverige är dock gruppen sexarbetares förtroende för myndigheter inte så stor, vilket de undersökningar som gjorts lyfter fram. Det är svårt att komma i kontakt med människor som vill uttala sig, vilket ger att myndigheterna kan rapportera om en del av dem som råkat illa ut. I media får numera någon enstaka oftast från den andra sidan som gjort ett fritt val som de trivs med, komma till tals i media.
Men man har en ganska bristfällig uppfattning av omfattning och sexarbetarnas situtioner – för det är förstås inte bara en situation utan många.
Så när man säger att man vill hjälpa och stärka de svagas situation så har jag lite svårt att se hur man skulle göra det inom rådande system.
Ovilja att utvärdera resultaten
Som grädde på moset är vare sig partierna till höger eller vänster i Sverige sugna på att utvärdera lagens effekter. Socialdemokraterna vägrade när de satt i regeringsposition och Alliansen tillsatte en utredning som inte fick ifrågasätta lagens varande, men däremot föreslå straffskärpningar.
Har man rent mjöl i påsen eller i alla fall ett gott uppsåt så borde ju inte just utredande av effekter vara något att trilskas om. Men av det lilla som gjorts så är nog indikationerna att lagen inte haft avsedd effekt, eller i alla fall inte varit en succé.
Jag har lyckats hitta 2 offentliga utredningar. Den ena är gjord av Socialstyrelsen 20071 och den andra är gjord av F.A.S.T. som är en grupp inom Malmö kommon, specialiserad på att hjälpa sexarbeterare som behöver det2. Den finns dock inte kvar på nätet men jag jobbar på att få tag på den.
Lite lästips:
Isabella Lund
Greta Garbo
En gathoras bekännelser
Sexworkers rights Sweden – SRS
Kamferdroppar
Niklas Dougherty
LouiseP
Petra Östergren
Läs även andra bloggares åsikter om Sexköpslagen, prostitution, normativa lagar, moraliserande, 30 minuter, Corren 24
