Det var veckor sedan som jag gjorde en mental-note om att jag skulle skriva ett inlägg om Piratpartiets primärval, det som motsvaras av provval i andra partier, men här alltså som jag förstått det inte kommer att förändras. I natt avslutades omröstningen och det är väl dags att skriva det där inlägget.
Lite fakta till att börja med.
Alla medlemmar har rätt att kandidera till riksdagslistan. Jag funderade på det, avstod. De som kandiderade sattes på en 232 personer lång lista1 och på partiets forum öppnades debatttrådar där medlemmarna fick fråga ut2 sina kandidater mellan den 14 december och den 17 januari.
När man funderat färdigt kunde man gå till omröstningen där man medelst drag-and-drop förflyttade upp till 22 kandidater till sin egen lista, rangordnad efter tycke och smak. Sparade man den kod man fick så har man sedan kunnat ändra sitt val fram till att omröstningen stängde.
Några tankar och reaktioner.
Det var intressant att se att så många kandiderade och eftersom de etablerade partierna inte redovisar kandidaturerna eller provvalen så är det svårt att göra jämförelser. Min instinkt var att det märktes att Piratpartiet är ett ungt parti, för så många uppvisade en så tydlig erfarenhetsbrist och det stämmer förstås i ett avseende. Partiet saknar etablerade politiska rävar, vilket är en svaghet. Det är möjligt att kompetensen finns, men jag har inte lyckats hitta se indikationer på den, annat än i enstaka undantagsfall.
Bland annat fascineras jag av att så få uppvisar insikt i vad det politiska hantverket praktiskt går ut på samt vad det borde gå ut på. Med ett begränsat antal tecken att presentera sig på så väljer folk “Jag heter” “Jag bor” och inte minst så säger många att de står för Piratpartiets värderingar. Doh! Djävlar! Jag som trodde de var Kristdemokrater hela högen.
Men att man vill driva integritetsfrågor, patentfrågan och mycket annat spelar mindre roll om man inte vet hur och att man har komptens för att just driva frågor.
Mina krav som väljare
Att jag är helt överens med mina kandidater är inte avgörande, jag är inte helt överens med något parti så det är inget att söka efter. Av en politisk representant vill jag ha följande.
- En klar och tydlig kompass.
Jag vill kunna bedöma vad personen står för för värderingar, inte i sakpolitiska detaljåsikter men vart resan går och dessutom veta att personen är sina värderingar trogen. - Mänsklighet och hårt mot hårt.
Det politiska klimatet är skräp och en kandidat skall därför både ha egenskaper som respekt och en känslomässig mognad och därmed bidra till förändring men fortfarande vara så erfaren och driven att personen håller för det. Vidare bör personen ha en så bred erfarenhet av yrkeslivet som möjligt, vara en skicklig kommunikatör, förhandlare och åter ha sin kompass, som även vid kompromisser leder mot målet. Givetvis krävs en skicklighet vad gäller att ta in stora mängder information och kritiskt analysera den, samt att knyta an till människor. - Plattform och liv
Det politiska klimatet är som sagt hårt och hoten man kommer att möta är många. Viktiga egenskaper är därför känslomässig mognad och ballans. Är politik viktigt för dig, så är du fel för politiken. Om däremot idéerna är viktiga, så är du rätt. Du behöver ha din bas utanför de politiska kretsarna och ha din inkomst tryggad. Du får aldrig någonsin vara beroende av den politiska apparaten, för då blir du dess slav.
Så jag sållade bort alla som ville driva och brann för och lade dem i högen för ointressant. Sedan hittade jag killen som inte skulle göra någon besviken och lade honom i en egen hög för folk helt utan ryggrad eller självinsikt.
Jag hittade en kandidat som hade en presentation som talade om rätt saker och som där till är bekant, eftersom jag följt hans blogg länge vet jag att han har värderingar som passar mig.
Så till första platsen fanns inte ens tillstymmelsen till konkurrens.
Till andra platsen var det inte lika säkert. Det finns en person vars åsikter jag håller högt och också hans förmåga att formulera dem, kan konstatera att han hanterar att analysera juridik, trots att han helt saknar skolning, så vitt jag vet. Men jag har liten insyn i hur han fungerar i politiska sammanhang.
Dock kom jag fram till att den kompassen, som inga magneter i världen påverkar, kopplat till en extraordinär förmåga att belysa avancerade problem så att ett barn förstår problematiken är nog. Min kandidat nummer två är:
Att inte välja är också ett val.
Sedan då? Jag ser på diverse bloggar att man förstås bör nominera partiledningen.
I Sverige tycks vi tro att alla har fallenhet för allt, alternativt att fallenhet/kunskap inte spelar roll. Så är det inte. I all ödmjukhet måste jag påstå att det är osant. Vi kan diskutera egenskaper som är önskvärda, men klart är att vilka egenskaper som helst duger inte till vad som helst. Det finns också en kultur som går ut på att man nominerar/röstar på människor för att visa uppskattning. Ni vet – det där att alla sparkas uppåt tills de nått sin inkompetensnivå.
Jag känner vare sig Anna eller Rick. Men intrycket jag får av Piratpartiet är att det är ett starkt toppstyrt parti. Jag uppfattar att det är av värde att bredda den toppen, vilket inte görs om samma människor också bedriver den praktiska riksdagspolitiken.
Vad gäller Rick så har han vid några tillfällen agerat som jag uppfattar olämpligt, det vill säga inte intagit en annan politisk ståndpunkt än jag, utan uppvisat vad jag uppfattar som omdömeslöshet. Det mest flagranta är förstås att annonsera efter boende och sex på internet. Inte för att det är något fel med att få boende och sex, men som partiledare eller överhuvudtaget som förtroendevald måste man inse att människor kommer att ha en önskan att göra en till viljes av skäl som vanligtvis inte föreligger. Det finns en aspekt som har med hierarkier att göra och vad du själv uppfattar av din makt är mindre intressant än vad andra uppfattar om den. Oavsett praktiska förutsättningar, så vad riskerar dylika uttalanden att kommunicera till medlemmarna? Men det har också förekommit lite Federley-kampanjer, med uttalanden som varit osanna för att väcka reaktioner. Kort och gott så är nog inte Rick ngn jag vill bli representerad av oavsett hur skickligt han driver partiet.
Anna är en skicklig skribent, men jag vet absolut ingenting om hennes kvalitéer som politiker och det är tyvärr ingenting som jag heller kunna tillskansa mig genom ett digitalt forum.
Tro på effekterna av ditt handlande
Givetvis spelar min nominering liten roll eftersom den skall vägas samman med alla andras, men jag tror att det är viktigt att i kollektiva sammanhang agera lite som om det vore ens val som skulle bli beslutet. Helt enkelt eftersom annars spelar ingenting någon roll. Allt skall ju bakas samman med de andras åsikter och beslut och man vet aldrig vad som kommer att hända.
Jag röstar inte på folk för att jag känner dem, för att de varit duktiga på någonting annat, eller ens för att partiet skall få en avlönad partiledning. De jag nominerar/röstar på skall ha mitt förtroende på motsvarande sätt som jag skulle kräva för att ställa upp som referens till ett jobb. Därför har jag röstat på Calle och Johnny de kommer att göra ett bra jobb om de får chansen.
Sen så är det ju PK att kvotera in svaga grupper och Johhny som långhårig arbetarkille boendes i Södertälje och Calle som Facebook-mobbad, sextiotalist måste väl räknas som just svaga grupper? 
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, primärval, Calle Rehbinder, Johnny Olsson, riksdagsval 2010
