Att gå in var lite som att linda in sig i en mysig filt med sin bästa vän, med en intressant bok och varm choklad inom räckhåll.
Det påminde mig om en Waldorfskola, fast snäppet bättre. (När vi för två år sedan var på julmarknad på Rudolf Steiner i Norrköping, så responderade min man på frågan om det skulle kunna vara någonting för framtida barn med att utvärdera skolans kvalitet genom att gå runt och granska uppsynen hos närvarande barn. De såg trygga, frimodiga och glada ut, så det blev ett preliminärt tummen upp).
Jag tror inte att jag till utseendet är särskilt känd för särskilt många, några fler känner nog till min blogg. Men det som slog mig när jag kom in i lokalen vad de öppna blickar som mötte mig, trots att jag skall sägas, nog var den enda som klev in i något så oPK som en minkjacka. Det dröjde inte länge innan människor kom fram och frågade vem jag var och inte på det där misstänksamma sättet, som om jag var där olovandes eller ville dem illa, utan av en vänlig nyfikenhet. En bidragande orsak var säkert att jag dök upp i så bloggnobelt sällskap som Livbåts-duon, men jag tror inte att det är någon större del av förklaringen. Vi nästlade oss, som skamsna eftersläntrare, in i Key-1 och även där slogs jag av atmosfären, blickarna.
Rubriken för helgen var Tjejsnack. En rubrik som repellerat mig och först när jag fick hem omnämnd duo för övernattningsinstallation insåg jag att upplägget var ett annat än jag trott. Talarna var “prominenta” Piratpartikvinnor, som berättade om sina upplevelser och tankar kring partiet. På det som i andra sammanhang varit åskådarbänk satt några flickor och kvinnor, men nog lika många män. Tanken var alltså inte att kvinnor peppar kvinnor, utan att för medlemmarna att lyssna och utvecklas för att i större utsträckning göra partiet till en plats för fler.
Fatta det upplägget i ett etablerat riksdagsparti!
Nå överraskningarna fortsatte. Talarna var konstruktiva, ödmjuka och tog inte all sin tid i anspråk utan öppnade heller för samtal och frågor. Och nog samtalades det. Intersektionalitet mötte före detta genusvetare, manligt och kvinnligt omformulerades till traditionellt manliga/kvinnliga egenskaper. Begrepp tankar och förslag slängdes upp, bollades runt och togs försiktigt ned för att läggas i korgen av pluralism och möjligheter.
Jag får tillstå att de flesta av mina invändningar och fördomar rasade. Nog var det mycket T-shirts och många nördar, men inte ett spår av social fumlighet. Det fanns heller inte ett spår av fraktioner, politiska intriger eller sociopater (i den politiska paradgrenen – vem samlar flest sociopater förlorar PP med walkover). Inte så att det inte finns åsiktsmotsättningar, för inte minst diskussionen om toppstyrning och inflytande över valsystemet fanns med. Men den fanns med i samtalet, inte i knivar stuckna i ryggen.
Kvar på dagordningen står några funderingar.
- Hur upplever man detta, utan att bli frireligiöst happy-clappy-sinnad, som duon vid frukostbordet?
- Lojalitet. Jag kommer aldrig vara bekväm med att titulera mig Pirat, men det har med själva begreppet Pirat att göra. Det finns ingen ideologi att förhålla sig till, så det är svårt att svära partiet lojalitet, för jag vet inte med säkerhet var det står om ett år. I det här avseendet måste min lojalitet ligga hos mina värderingar, hos människor och relationer och i övrigt där jag med ord förbundit mig att vara lojal.
Det var mitt första intryck av en Piratpartist-sammankomst. Nästa inlägg kommer att behandla lite tankar och åsikter snarare än intryck.
*BRB*
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Tjejsnack
Pingback: Anna Troberg » Yikes, vad bra det blev!