Kvinnlig otjänst

Jo håller med, att trots hennes långa erfarenhet inom liknande branscher (är lite okunnig här) så måste hon varit förvånansvärt lam. Att som VD bli så styrd verkar lite märkligt. Självklart måste det vara svårt att som ny veta alla skrivna och oskrivna regler. Men, håller helt med, får inte alls uppfattningen att det skulle bero på att hon är kvinna. Vilket hon ju, precis som du nämner, delvis vill tolka det som. (Bl a det där om att något skulle produceras i gul färg osv).

Visst är kvinnor och män olika men framför allt är vi människor. Olikheterna är styrkor som jag ser det. Och om man skyller på dem, nje då har man svårt att stå upp för sig själv som person. Vilket ju inte alls är ovanligt utan något som många männsikor brottas med dagligen. Men det är en annan sak. Det finns både starka och svaga kvinnor, och män. Och rent krasst handlar det ju om hur vi begränsar oss själva. Inget konstigt, utan mer en process där en människa övervinner sina rädslor som jag ser det. Och på köpet lär känna sig själv ännu lite mer.

Och ja, håller med dig. Rent krasst, som livet ser ut just nu, kan då självklart även en kvinna vara inkompetent för ett arbete och vara oönskad just därför.

Men, vill även tillägga att eftersom vi (läs jag) inte följt henne dagligen under hennes två år, är det svårt att bedöma hennes mot/medspelare. På något sätt tror jag man drar åt sig sina spegelbilder i livet och här krockade det rejält, men det var ändå på något plan hennes spegelbilder. Sådant som händer på olika plan för alla människor. Livets naturliga utveckling. I det här fallet råkade det vara väldigt synligt och offentligt. Men så snart man skyller på något utanför sig själv är man ute på djupt vatten.

Eller rättare sagt, självklart kan folk på alla nivåer vara assholes. Men, det är ändå ens egen reaktion och hanterande av olika situationer som räknas för en själv. Nu är en mycket möjlig sanning att själva arbetet faktiskt var för mycket. Även om hon sållat bort en del möten. Men, att hon förväntades fungera på ett visst sätt, dvs kanske som en man eller “som det alltid hade varit”. Och där håller jag med henne, men på mitt sätt. För återigen ser jag att vi kvinnor och män är olika. Och återigen, om en kvinna står upp för att nu är det JAG som har denna position och nu tar jag den rollen – faktiskt med pondus, men ändå på sitt vis. För självklart kan kvinnor ha pondus. (så självklart att det låter dumt att ens behöva skriva det). Då tror jag att en kvinna (men det gäller självklart även en man), skapar sin egen VD-roll som fungerar. (har ingen erfarenhet så det är bara en teori, men tycker det verkar självklart).

Men, i det ingår inte att skylla på någon annan. Utan att rådfråga andra och våga ifrågasätta kanske kungens nya kläder. Sånt tror jag kan vara läskigt eller uppfattas som osmidigt, trots hög utbildning och lång erfarenhet. Utmaningar finns på alla nivåer. Nu kanske hon, istället för att ärligt rådfråga, lät sig styras och i efterhand känner maktlöshet inför det och även vill ta avstånd mot det. Men, det var ändå hon som var i situationen och lät den utvecklas som den gjorde. Och, hon löste den på sitt sätt. Det hon inte ärligt mötte i Svenskt Näringsliv får hon möta framöver. Självrannsakan, där andra kan ha 1000 åsikter, men som endast hon vet sanningen om, när/om hon vill/kan se den.

Men, ibland tror jag vi människor inte alltid själva pallar vara människor fullt ut. Vi gör oss på vissa plan till robotar, för vi har våra mönster och är bl a konflikträdda och vill inte bryta oss ut. Vi förstår inte ens hur det ska gå till, iaf inte på ëtt smidigt sätt. Och när vi inte själv pallar det, då ställer vi samma hårda krav på vår omgivning. Vilket inte är fruktsamt. Det kommer leda till att människor i ett första skede betraktas som svaga, när de i själva verket bara inte lärt sig och inte orkar hålla sig till robotspelets regler. Men, om man tar ett högre och större perspektiv, kan alla sådana här spel förändras på ett ögonblick. Och den som till synes verkar stark blir den allra svagaste och tvärtom. Självkännedom. Sen att personlig utveckling inte får ta för stor plats på ett arbete, det är ju vanligt, tid är pengar i detta tidevarv. =) För vad är egentligen ett misslyckande? Kanske sådde hon några spännande goda frön som kommer gro framöver.

Sen, kan det ju givetvis ha funnits några dolda agendor som jag som helt okunnig i ämnet, inte har en aning om. Det finns alla möjligheter.

Oj det blev långt. Men det blev de tankar som kom upp.