För en tid sedan blev detkänt att Birgitta Ohlsson och hennes man väntar barn vars premiär är planerat under sommaren. Detta har förstås kommit att tas upp i samband med att Ohlsson utses som EU-minister.
För inte kan en kvinna med småbarn vara minister?
Klart är att Ohlsson stör sig på att folk värderar vad hon gör och inte och kanske kan det vara en nyttig läxa? För är inte det alla vad vi känner när hon vill låta sin privatmoral diktera vår barnuppfostran? Men inte med ett hyttande pekfinger, utan med statens budget och bidragssystem i näven…
Nå, min privatmoral säger att småbarnsföräldrar är dåliga ministrar. Under en mandatperiod kör man så att det ryker och det lämpar sig bäst att inte ha ansvarstyngda arbetsuppgifter just under småbarnsfasen. Det gäller man så väl som kvinna. Jag tror personligen att väljer man att inte fokusera på familjebildningen den första perionden så kommer man att ångra sig.
Men som tur är för Birgitta Ohlsson så försöker jag inte förvandla min privatmoral till allmän lag. Det är kanske någonting hon skulle prova själv?
För visst är det jobbigt när andra tror att de vet vad som är rätt för en och försöker begränsa ens egna val utefter denna tro? Så känner jag i alla fall inför Birgittas politik.
Greta Garbo summerar:
…vår nya EU minister. Birgitta Ohlsson. Den mest radikala, mest inskränkta, mest världsfrånvända person man kan tänka sig. Grattis.
Andra om EU-ministervalet och Birgitta Ohlsson
[Uppdatering: Charlie Weimers skriver mycket bra på sin blogg och på Newsmill. Det är ju tur att de konservativa förstår det om frihetsvärden som de sociala liberalerna tydligen inte förstår... ]
Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, EU-minister, jämställdhet, kvotering
