Det går framåt

I går befann jag mig i kaotiska miljöer, där mycket tidgick åt till att åstadkomma mycket litet.

Det dröjde inte många sekunder innan jag började styra upp och försöka skapa ordning. Tills  jag fick kommentaren – du ser, du behövs här!

För några år sedan hade uttalandet fungerat som en drog. JAG hade varit betydelsefull och kunnat PÅVERKA. Vara DUKTIG.

Idag, aningens mer erfaren och med större självkännedom, för att inte tala om mer lyckoalstrande ryggade jag tillbaka. Jaha, vad betyder det att jag behövs? Att andra kan mindre än jag, att saker behöver lagas…

Jag frågade inte högt, men jag undrade “ok, vad får jag ut av det här och er? På vilket sätt kommer mitt liv berikas? Min kreativitet vattnas? Vad kommer jag lära mig av er?”.

Kanske har jag blivit lite arrogant, jag vet inte, men jag arbetar inte under människor som är sämre lämpade än jag för en uppgift och inte heller söker jag mig till miljöer där jag inte finner förebilder eller goda utsikter att frodas.

Det är en liten seger, men det går framåt.

Related Posts with Thumbnails

About Sophia Blomqvist

Liberal kattälskande skribent. Gillar människor med mod och varma hjärtan som vågar tänka och sedan följa sina slutsatser. Bloggar på Dexion, Driver Politikerkoll.se samt startar upp ett nytt spännande projekt, som du inte får veta mer om just nu.
This entry was posted in Personligt. Bookmark the permalink.
  • http://outad.blogspot.com/ Beelzebjorn

    Vaddå? Ska du avförda kakor som rimlig ersättning utan att ens fråga vilken sort?

    Håller med dig helt om den demokratiska kopplingen, föreningsdemokrat som jag är.

  • http://www.dexion.org/ Sophia

    Ja, det är nog så. Känslan var skön! :D

  • http://www.dexion.org/ Sophia

    Nej, jag går inte att snärja. Mot vettig ersättning kan jag dock fås till att göra nästan vad som helst :)
    Det jag saknar är inte i första hand mötesformalian, utan insikt om att vissa delar av mötesformalian har en klar demokratisk koppling och att frånvaron. Ja inte blir så demokratiskt. Att saker inte är färdiga från början är helt ok med mig så länge målet finns och vägen dit följs.

    Visst har man alltid något att lära av andra människor, men man lär sig också av dödsfall och sjukdomar. Men de sistnämnda är inte saker jag uppsöker för att därmed bli en bättre människa. Liknelsen är hård, men mest för att visa poängen, inte för att den är rättvis här.

    Under och under, man är alltid beroende av överheten, oavsett om den är formell eller inte. :)

    Men avslutningsvis, inlägget var inte en kulturskildring av nämnt möte, utan mer en reflektion av förändringar hos mig själv och mina värderingar som jag noterade tack vare det.

  • http://outad.blogspot.com/ Beelzebjorn

    Du menar att du inte går att snärja med komplimanger?

    Hmmm… Vi har kakor?

    Allvarligt talat – välkommen till Piratpartiet. Det är precis den typen av möten (samt ett gäng mindre spretiga i mer slutna miljöer) som var den centrala verksamheten i valkretsarna inför EU-valet. En hemsk syn för vän av ordning, men saker rör sig icke desto mindre, och aktivismen och aktivisterna utvecklas hela tiden.

    Mötesformalia är nu inte FULLT så sällsynt som det kan verka, men i brist på lokal organisation av den typ övriga partier har (lokaler, lokalavdelningar, budget etc) blir det mycket improvisation. Vi får leva med det ett tag, och förbättra där det går.

    Jag upplever dig absolut inte som arrogant, men när det kommer till att lära av människor, är det inte alltid uppenbart vad som finns att hämta förrän man ser saker i backspegeln och konstaterar att man utvecklats… Eller BLIVIT förebilden själv.

    Med det sagt är du ett välkommet tillskott med det du vill, kan och orkar bidra med, precis som alla andra. Att arbeta 'under' någon kommer du inte att behöva göra, åtminstone inte i den mening som du kanske är van vid.

  • http://matrix.drakengren.com/ Thomas Drakengren

    Nej, det är inte arrogans, det är självbevarelsedrift! Det är ju du som bestämmer vad du vill göra med ditt liv, inte andra. :-)