Om man vistas i närheten av en djup ravin, väljer man då att slå upp definitionen på ravinkant i Nationalencyklopedin och utnyttja utrymmet maximalt grundat på den uppslagna definitionen? Är det rekommendabelt, mänskligt och föredömligt att människor säger hemska saker om varandra, så länge de inte överträder gränsen för hets mot folkgrupp?
En egenskap som gör det politiska etablissemanget så erbarmerligt ointressant är dess låga krav på sig själva. Dess ointresse av värderingar för värderingarnas goda egenskaper.
Med dålig smak i munnen har jag länge iakttagit den svenska delen av Israel/Palestina-konflikten. Den senaste tiden har jag inte velat se, inte velat höra, för smaken i munnen blir sämre än jag kan uthärda.
Att konflikten, ja situationen som sådan, är komplicerad instämmer de flesta balanserade i. Ingen har agerat enbart rätt och ingen enbart fel. I en mänskligt svår situation har många orätter begåtts. Men jag tror att för de flesta människor omkring mig, som inte eftersträvar politisk makt, skulle det inte vara ett tänkbart sätt att agera på, att beskylla enskilda människor, eller ens grupper av människor, med sin härkomst från området för konflikten för de politiska fel som begåtts.
På samma sätt som våra äldre släktingar inte skrek nazi-djävel så snart de träffade en tysk, eller för den delen kommunistiska massmördare när de träffade en ryss,kines eller kuban så avhåller vi oss inte nu ifrån detta beteende för att det uppfyller NEs klacificering av råbarkad osaklig idiot, utan för att en människa är en människa och inte en företrädare för dess politiska översåtar och människor förtjänar respekt och medmänsklighet.
Men så är det uppenbarligen inte överallt, för när det kommer till antisemitism så är det en viktig fråga hur antisemitism formuleras i olika uppslagsverk och en naturlig förklaring att hemska uttalanden inte är avsiktliga eftersom personens bekanta eller vänner, kollegor i alla fall, kan intyga att personen är god.
Att människor upplever sig hotade, anlitar vakter och slutligen lämnar Sverige är inte ett problem, för det är inte frågan om antisemitism. Det är bara frågan om att en stor andel av befolkningen i Malmö tycker att Israel gjort fel och att de malmöitiska ex-Israelerna – eller var de ens det, eller enbart födda judar (?) – inte tog avstånd från den israeliska politiken.
Ja, men då så!
Nästa gång jag träffar en malmöit så skall jag uttrycka mitt starka ogillande mot vederbörandes existens, grundat på mitt starka ogillande mot Malmös överhets agerande i frågan om judarnas situation. Jag kan inte utesluta att jag kommer att jaga både personen och dennes familj genom gatorna med vapen i hand. Är vi fler som jagar så blir det ju roligare. Faktum är att jag skall se om jag kan finna en demonstration till förmån för Malmös utplånande, för jag finner hela staden vara en varböld på den svenska kroppen, ett hån mot den goda smaken, medmänskligheten och empatin.
Malmöiter är vare sig en ras, en religion eller en sexuell läggning, så jag borde inte kunna åka dit för det juridiskt, så länge jag inte faktiskt ägnar mig åt förstörelse och misshandel och det är ju definitionerna som är viktiga, inte beteendet, eller värderingarna de både uttrycker och vilar på.
Givetvis ironiserar jag. Det är inte enskilda malmöiters sak att personifiera vare sig Ilmar Reepalus ageranden, eller motpolen för mina värderingar. Malmöiter, som alla människor, förtjänar respekt och medmänsklighet. Men mest av allt, så går inte mina värderingar ut på att behandla andra människor illa, eller annorlunda, oavsett var de kommer ifrån, vilken religion de har eller vilka människor de älskar eller njuter med.
Jag önskar att svenska politiker och en del skribenter skaffade sig en uppsättning värderingar och levde efter dem, inte efter definitionen av antisemitism eller hets mot folkgrupp, det är nämligen att sätta ribban lägre än den bästa Limbodansare klarar av.
[Uppdatering: Skriver man samtidigt som man har influensa bör man korrekturläsa en gång extra, vilket jag gjort nu. Så nu finns till exempel den avslutande meningen med. Bättre sent än aldrig?]
- Per Svensson - Politikens Fikonlöv
- Johan Ingerö – Men vad bråkar de om?, Ohlys och Reepalus hundvisslingar samt och där kom den sista klichén
- Jonathan Leman – Att rationalisera hat
- Idiotsäkert – Titta mamma en antisemit
- Kamferdroppar/Leman – Debattartikel i Aftonbladet
- Fred i mellanöstern – Reepalu svävande om judeförföljelserna i Baltikum
- Krister Thelin, lagman och ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter – här (undviker Newsmills besynnerliga rubriker)
- Imagine – dubbelfel
- Fredrik Segerfelt – Om detta må vi tala
- Ulf Bjereld – Ilmar Reepalu, hetskampanjer och den viktiga kampen mot antisemitism
- Svensson – Till försvar för Ilmar Reepalu
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om antisemitism, Israel, Ilmar Reepalu, mänsklighet, respekt, rasism, politisk ytlighet, politik
