Diskussionens vågor går just nu höga inom Piratpartiet. Det skall väljas en ny styrelse och viceordförande Christian Engström finns inte med i valberedningens förslag, trots att han är både duktig och populär. Jag skall försöka förklara varför – för det verkar som att inte ens den vanligen skarpa och integritetsvärnande HAX förstår det. (Apropå jäv, bör nämnas att HAX alltså är den 5:e piratpartist, vid sidan om Rick, Anna, Richie och Mårten, som avlönas av Christians budget).
Piratpartiet har inte partistöd, eller större bidrag, så som riksdagspartierna. När Ricks privatekonomi var på väg att gå åt helvete – ursäkta franskan – för att han arbetade oavlönad så löstes situationen genom att många medlemmar donerade små summor löpande. Det fungerade, så väl att vi fick in en och sedermera 2 ledamöter i Europaparlamentet.
Med konstorsbudget på fickan valde Christan Engström att anställa några nyckelpersoner i partiet – vilket gjorde att de kunde fokusera på partiarbetet istället för att noja över sin ekonomi (den som suttit illa till ekonomiskt vet att det äter upp all glädje och energi man har).
Därför är idag Ricks lön helt betalad av Christian, liksom halva Anna Trobergs sedan i oktober liksom partiskereteraren Mårten Fjällströms och styrelsens sammankallande Rickard “Richie” Olsson. Fram till 31/12 fanns även Jan Lindgren med på den listan av halvtidstjänster.
Så samtidigt som Christian gjorde en enorm insats för partiet så försatte han också styrelsen i en situation där 4 av 11 är avlönade av en av styrelsens ledamöter, tillika vice ordförande. Det här är vad som brukar betecknas som jäv.
För den utomstående blir det mycket oklart i vad mån dessa 4 personer agerar självständigt, eller i enlighet med Christians uttalade eller outtalade vilja.
Nu vill jag starkt understryka att jag inte försöker påskina att Christian missbrukat sin ställning i styrelsen – det är inte vad jäv i första hand handlar om, utan om ställningarna är sådana att den som inte känner Christian eller övriga inblandade personligen kan brista i förtroende. Christian har uttalat att han kan lämna sammanträdena då frågor avhandlas som är känsliga, men för det första kan de frågorna vara väldigt svåra att identifiera och för det andra har styrelsen aldrig rätt att begära att någon skall lämna sammanträdet. Jäv är en fråga om förtroende. Detta var det problem som valberedningen såg och försökte lösa.
Det tycker jag att de skall ha all ära för. Det här partiet behöver fler som tänker i termer av integritet, även internt.
Dilemmat är att det finns en historia av konflikt mellan Christian och delar av valberedningen/UngPirat och denna konflikt och fått stå som orsak till förslaget. Men sanningen är att oavsett hur det är med det, så står valberedningens argument helt för sig själva. Jäv bör vara en av de frågor som piratpartister har i ryggmärgen om de ska kämpa för integritetsfrågor.
Efterspelet av valberedningens förslag var att Christian valde att dra tillbaka det personliga lån han lovat partiet och som var öronmärkt för valkampanjen samt gick ut i internationella medier och talade om valberedningens förslag som en kupp. En kupp är rimligen ett försök att vid sidan om lagar och regler ta makten, inte att lägga ett styrelseförslag som alla inte uppskattar.
Det står förstås Christian helt fritt att dra tillbaka sitt lån, men det bör vägas in i bilden att två av de personer som skulle arvoderas/avlönas med pengarna var Jan Lindgren (valberedningen) och Andreas Bjärnemalm (bror till Mattias Bjärnemalm, ledamotav valberedningen). Christian säger sig inte ha förtroende nog för en styrelse där han inte ingår, för att låna ut pengar och jag frågar mig då hur han skulle hanterat ekonomiska beslut, där han på grund av jäv skulle lämnat styrelsesammanträdena? Hade det funnits nog förtroende för det?
Med hänsyn till den reaktion som blev resultatet av att Christian inte föreslogs till omval, utan istället som adjungerad till styrelsen, säger mig att valberedningen gjorde en korrekt bedömning – inte bara fanns risker i teorin, utan i praktiken. Resultatet av att diskussionen om Christians makt över andra genom avlöning blev en ekonomisk bestraffning av partiet och några av de inblandade.
Så i omröstningen om val av ny styrelse, så väljer då Christians assistent HAX att gå ut och lägga sig i debatten, med en synnerligen ful och obehaglig kommentarsdiskussion som följd. Insinuationer, påhopp, förolämpningar och generella småaktigheter. Mobbmentalitet, men inte många skymtar av en saklig och anständig diskussion, med fakta i fokus.
Jag skulle vilja be alla:
Försök tänk på fakta – hur skulle ni vilja att motsvarande situation hanterades i riksdagen eller ett bolag där ni är aktieägare?
Även de ni uppfattar uppför sig som skit – är människor. Hårda ord sårar och skadar oavsett om personen har rätt eller fel i era ögon.
För den som vill se integritetsfrågorna högt på dagordningen är det för det första dags att leva som man lär och för det andra att sätta partiet framför lust till hämnd och tilltryckning och att vårda partikamraterna så som de resurser de är. En del kräver lite omvårdnad och stöd, andra är redan starka och blommande. Men låt oss arbeta med vattenkannan och vård, inte med ogräsmedel!
Fråga er hur högt man kan skrika jäv i PirateBay-målet, när man själv inte bedriver sitt arbete i enlighet med de allra mest grundläggande jävsregler.
Just nu påminner denna frågas hanterande mig mest om beredningen av FRA-frågan i diverse riksdagspartiers riksdagsgrupper … är det så vi skall ha det?
[Uppdatering: Klipper in det faktiska underlaget, för att klargöra siffror och tider.
Jag (Christian reds.anm.) betalar de här assistenterna från 14 juli:
Hax (i Bryssel) ca 3.200 euro
Rick heltid 45.000 sek
Mårten Fjällström halvtid 17.500 sek
Richie (Rickard Olsson) halvtid 17.500 sek
Från 1 oktober betalar jag också - Anna Troberg halvtid 17.500 sek
och från 1 oktober till 31 december - Janne Lindgren halvtid 17.500 sek (pengarna räcker tyvärr inte till fortsatt anställning 2010). /]
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Politik, Piratpartiet, integritet
