DN har idag en bra ledare om Vilks – vår tids kanske mest idiotiska fråga. Ja frågan är förstås inte idiotisk, men allt för många som öppnar munnen för att uttala sig.
Man kan diskutera länge och väl vad som är demokrati. Är det möjligheten att välja företrädare? Måste detta ske direkt, eller kan det ske indirekt? Måste en rätt att avsätta de samma ingå? Listan kan göras lång, men det finns en sak som är alla demokratiformers grundsten, utan vilken demokrati inte kan leva. Den stenen heter yttrandefrihet.
Genom rätten att yttra oss, ge ord för våra tankar och frågor så kan vi diskutera, inte bara demokratins former, utan också vilka företrädare vi vill ha, vilka krav vi bör ställa på dem, att utbyta information om deras faktiska arbete och också diskutera om vi vill ge dem förnyat förtroende eller ej samt förstås hur vi bäst lever tillsammans.
Yttrandefriheten måste vara absolut, för i samma stund som den inskränks så dör den. Rätten att säga vissa saker är inte yttrandefrihet, utan frihet att säga A eller B. Människor kommer att säga dumma saker, för de både tänker och talar illa emellanåt. Några kommer att uttala helt lysande saker, för så är deras förmåga. De flesta kommer kanske inte säga någonting alls, men ingenting av detta spelar någon roll – för yttrandefriheten hänger inte samman med uttalandets kvalitet och är heller ingen skyldighet att tala.
Tanken och ordet hänger samman. Där ordet inte är fritt är inte heller tanken det. Där ordet inte är fritt är inte medborgaren det.
Nog kan en hel del sägas om Vilks hund. På min vägg skulle den inte platsa, men det är någonting som är relevant enbart i relation till min lust att köpa den som väggprydnad. I relation till yttrandefriheten – Vilks rätt att med sin penna uttrycka sina tankar och åsikter – så är innehållet inte relevant och inte heller kvaliteten.
Skulle vi lagt kvalitetskrav på yttrandefriheten, så undrar jag hur många politiker som haft en chans att komma till tals eller hur många av er kära medborgare, för uppriktigt sagt så sägs mycket som är både mer provokativt, innehållslöst och smaklöst än Vilks rondellhund. Men vi låter galningarna tala, precis som modebloggarna, politikerna och er medborgare. Därför att den dag som vi inskränker rätten att tala så har vi satt kniven i demokratins rygg. Den dag vi inskränker yttrandefriheten, så gör vi den med störst tillgång till våldsverktyg herre över samhället.
Därför spelar det ingen roll om hunden är ful, Vilks är dum eller om det är en enskild galning eller en organisation som försöker begränsa Vilks rätt att säga vad han vill. Som en man/kvinna borde vi stå upp, mellan Vilks och hans belackare och värna hans rätt. För det är också vår rätt, till ett öppet demokratiskt samhälle.
Ett samhälle där allt får tåla att ifrågasättas, för att friheten och framtiden skall ha största möjliga chans att överleva och bjuda kommande generationer en angenäm tillvaro – eller i alla fall bästa möjlighet att försvara sig och värna sin rätt i en oangenäm tillvaro.
Yttrandefriheten sträcker sig över allt, tills den når gränsen då den hotar enskilda med våld, eller uppmanar andra att idka våld mot enskilda. Där är inte Vilks, men där är flera av hans belackare och tyst stöd får de från Sveriges pressombudsman, journalistklubbens ordförande1 och otaliga svenska politiker. Människor som med sina uttalanden inte förtjänar att njuta fördelarna av den svenska yttrandefriheten, men just eftersom den inte ställer krav på kvalitet, eller intelligens, så har de det.
Läs mer.
Lisa Magnusson är lysande precis som Inslag!
Maria Abrahamsson förstår, till skillnad från Ask allvaret.
Högerns ideal kan sammanfattas så här, vänsterns så här och så här. Vissa försvar bör vara förbehållslösa.
Avslutningsvis: Sluta tillskriva Voltaire citatet om yttrandefriheten, det är författarinnan Evelyn Beatrice Hall som uttalat dem, förvisso för att sammanfatta Voltaires ståndpunkt, men dock.
The men who had hated [boken De l'esprit], and had not particularly
loved Helvétius, flocked round him now. Voltaire forgave him all injuries, intentional
or unintentional. ‘What a fuss about an omelette!’ he had exclaimed when he heard
of the burning. How abominably unjust to persecute a man for such an airy trifle as
that! ‘I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it,’
was his attitude now.S. G. Tallentyre (Evelyn Beatrice Hall)
The friends of Voltaire, sid 199
Läs även andra bloggares åsikter om mänskliga rättigheter, Vilks, yttrandefrihet, demokrati
