Man saknar inte kon förrän båset är tom är en gammal sanning. För svensk del har vi levt i någon form av demokrati länge – kanske framförallt sedan 1921 och framåt och utan att drabbad av krig längre än de flesta.
Man skulle kunna tänka sig att vi likt ett gammalt gift par är lyckliga över långsiktigheten och gör vad vi kan för att försäkra oss om en angenäm och långvarig fortsättning – men så tycks inte mentaliteten vara. Istället anser många att det är en självklarhet som likt maskrosor i gräsmattan och getingar kring saften alltid kommer att finnas.
@BOBOandHQ konstaterade igår att “Tyskarna röstade i demokratiska val Hitler till makten. Gazapalestinierna Hamas. Jobbiga fakta för en demokrat en dag som denna.” Vederbörande sätter fingret på en springande punkt. Att vara en demokrati, att ha demokratiska val och att agera demokratiskt kan vara helt olika saker.
Någonting som också gäller JOs uttalande om vilka skolor behöver släppa in i samband med val. Har man sakliga skäl så behöver man till exempel inte släppa in högerextrema partier. Alla slipper vi förstås helst obehagliga åsikter omkring oss – men vilka effekter och implikationer får detta beslut.
Skolan är inte en offentlig plats och därför har allmänheten inte automatiskt rätt att kräva tillträde. Men skolan är också en plats eller organisation som tar det där med värderingsmässig uppfostran (Läroplan pdf) på stort allvar. Där kan man fråga sig hur det är med åsiktsfriheten – är det verkligen tillåtet att hysa de åsikter man önskar?
Den andra sidan av det hela är att skolan i många avseenden står för den samhälleliga och politiska uppfostran och JO har nu definierat att de partier som redan valts in i riksdagen skall ha en särskild position. Detta gör att nya partier får en avsevärt sämre position i att komma i kontakt med förstagångsväljare – vilket i kombination med den vallag vi har, där det är partiets ansvar att bekosta och distribuera valsedlar, vilket är en stor ekonomisk insats och en mer eller mindre ogörlig praktisk uppgift gör det mycket svårt för nya partier. Den faktiska möjligheten för folket att åstadkomma alternativ till de etablerade partierna, som också åtnjuter ansenliga ekonomiska bidrag för att kunna fortsätta upprätthålla sin plats som politiska ledare begränsas avsevärt.
En viktig del av demokratin, för att inte säga en grundbult är åsiktsfriheten. Hur kan man som skola uppfostra människor i demokratiska värderingar utan att medge åsiktsfrihet? Hur kan man uppfostra i fria val och förmågan att värdera, men samtidigt anse att den information som tillhandahålls i skolan skall vara censurerad, sorterad och redigerad?
Demokrati är en inte en klisteretikett som man kan sätta på det man önskar – det är en kultur som måste skyddas och upprätthållas varje dag. Det förutsätter att det är medborgarna som har makten över staten – inte vice versa.
När man, så som JO gjort utesluter högerextrema partier så undrar jag vad som skiljer dem från de vänsterextrema? Oftast står de väldigt nära varandra och nära diktaturer med liten eller ingen respekt för mänskligt liv eller mänskliga rättigheter. Men det ena alternativet har stämplats som rumsrent, kanske på grund av sin relation till socialdemokratin? Själv gör jag ingen skillnad mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – och precis som alla andra partier så skall de behandlas lika utan värdering av deras åsikter. Alla åsikter skall ha rätt att framföras och sedan är det väljarnas uppgift att avskriva det orimliga och oönskade – det är inte en fråga för politikerna som redan satt sig på makten.
Hitler kom till makten på demokratisk väg – Hamas är tillsatta i demokratiska val och JO agerar inom ramen för demokratiska beslut, men det gör inte Hitler-tyskland till en demokrati, lika lite som Palestina och det gör inte JOs beslut försvarbart ur demokratisk synvinkel.
Demokratin måste för att vara, behandlas som någonting levande som kräver ständigt engagemang.
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, val 2010, demokrati, läroplan, gymnasieskola
