Den 29 23 juli firas den heliga Birgittas himmelska födelsedag, hennes dödsdag med andra ord. För så gör man med heliga människor.
Men det är inte alla dödsdagar som firas, som är himmelska eller det minsta heliga.
Idag skriver vi den 18 juni, en sorgens dag för svenska demokrater.
För två år sedan klubbade Sveriges riksdag igenom den så kallade FRA-lagen.
138 1 67
138 röstade för
1 lade ned sin röst
67 var inte där
138 röstade för att all internettrafik skall gå genom statens såll och borde tvingas bära armbindel till vardags, till allmän varnagel.
1 vågade så mycket som att lägga ned sin röst.
67 personer ville inte ta sitt ansvar, ta ställning och borde helt enkelt inte få förnyat förtroende att representera i riksdagen.
Den här frågan har flera dimensioner där de flesta delar är upprörande.
Informationsbalans
Den första och största är förstås att all internettrafik i och med detta beslut går genom statens filter. Om det används eller inte är en annan fråga – det har nämligen vare sig du eller jag makt över.
I och med beslutet har en enorm maktförskjutning gjorts från grundprincipen att medborgarna skall veta mer om den offentliga verksamheten än det offentliga makten om medborgarna. Sannolikt är det få medborgare som enskilt kommer att granskas, men ingen vet, för reglerna är luddiga.
Det är dock inte själva innehållet som är det mest intressanta för politikerna/tjänstemännen utan vem som talar med vem. Så kallade sociogram.
Kunskapsnivå
Det blev under diskussionerna pinsamt uppenbart att politikerna inte hade de sakkunskaper som krävdes för beslutet och sannolikt är det ett beslut som inte kunnat genomdrivas när Allianspolitikerna blivit lite mer varma i kläderna. Men okunniga och måna om att visa sig handlingskraftiga var det öppet mål för de tjänstemän som drev frågan.
Att 9 av 10 politiker inte förstår hur internet fungerar i form av ren teknik, blev uppenbart när man talade om att det bara var viss trafik och vissa sökbegrepp som skulle fångas in. Vilket inte är praktiskt möjligt. Vart efter debatten fortsatte så uppstod nya begrepp som trafikstråk.
Inte heller uppvisades någon större förståelse för demokratiska principer, eller förståelse för att brevhemlighet är en princip, inte något som bör omfatta papper; eller respekt för sekretessregler eller meddelarskydd. Hur skall en journalist kunna kommunicera med inforamtionslämnare och garantera anonymitet, när staten sitter och gör kartor på vem som kommunicerar med vem? (Eftersom andra lika olyckliga regler också införts, så gäller det ju inte bara internet, utan även alla våra telefonsamtal och via våra mobiler, vår uppehållsort).
Människosyn
När jag skrev att en vågade lägga ned sin röst i riksdagen så menade jag just det. Pressen på dem som var emot FRA-lagen var hård och passerade vart efter tiden förflöt all anständighet . Man lade på social press (utpressning om ödelagd politisk karriär), sömnbrist och gjorde sitt bästa för att spela ut motståndarna mot varandra. Ett hårdhänt psykspel som platsat bättre i en thriller än i den demokratiska processen. Betänk att det här är det beteende som anläggs mot kollegor de möter varje dag. Hur mkt repsekt och hänsyn tror du finns mot väljare de aldrig ser?
Demokratisyn
Jag har redan nämnt maktbalansen och givetvis skall demokratiskt arbete föras med de goda argumenten som tillhygge – inte hot och sociala tvång som mer påminner om arbetsmetoderna från Sopranos än riksdagsarbete, men det handlar också om att regeringen enligt våra lagar lägger förslag som riksdagen, om de finner det lämpligt, skall godkänna. Riksdagen är överställd regeringen och har dessutom ett granskningsansvar över regeringen. Att riksdagen är ett transportkompani, styrt av sina partiledare, genom gruppledarna i riksdagen (och de tillsätts inte av riksdagsgruppen, utan av partiet i likhet med landshövdingen som alltså inte representerar länet, utan är regeringens representant i länet) blev allt för uppenbart. Mest flagrant var kanske ändå statsministerns uttalande om att alla skulle tjäna på att debatten dog.
Detta sade en statsminister efter kritik för ett beslut vars faktagrund var felaktig, som saknade effektanalys eller rimlig plan för utvärdering, som genomfördes med metoder som på en annan arbetsplats varit olagliga ur arbetsmiljöhänseende och som resulterat i massiva protester från befolkningen.
Eller för att citera the Wire Toystory: “There you go giving a fuck when it ain´t your turn to give a fuck”. En kul kommentar, men inte när den kommer från statsministern. Faktum är att jag har svårt att se när den inställningen mellan vuxna människor alls är ok.
En annan intressant aspekt är att det kvittningssystem som skapats för att hantera ledamöters frånvaro på grund av sjukdom eller ytterst viktiga externa uppdrag, nu användes för att hålla oliktänkande borta. De kvittades helt enkelt ut och kunde (i sina egna ögon) gå med rak rygg eftersom de inte medverkat. Nu är ju inte riksdagsarbetet någonting som man deltar i när man vill, eller när det är bekvämt. Man är skyldig att hålla sig informerad och att ta ställning, även när det inte är skoj.
Så idag “firar vi” årsdagen av FRA-beslutet. Markeringen för att kallbranden i svensk demokrati blev offentlig, döden för mitt förtroende för Alliansen och för riksdagen i dess nuvarande form.
Jag önskar att jag kunde säga: Demokratin är död, länge leve demokratin!
Men orden fastnar i halsen.
Demokratin är död – Gud hjälpe oss alla, känns mer rättvisande.
Andra som också skrivit:
Tipsa gärna om du skrivit …
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, riksdagen, Svart måndag, demokrati, avlyssning, sociogram
Pingback: Qeruiem levererar dagens bästa | Anna Troberg
Pingback: Piratpartiet Nyhetsbrev: 18 Juni 2018 « Full Mental Straightjacket
Pingback: WJ2QOcahTfp « Piraten Anders
Pingback: Nyhetsbrev 2010-06-18 | Anna Troberg
Pingback: Daniel W: ”Ingen vodka för magen” | Sagor från livbåten