Det finns så mycket att skriva och än snurrar tankarna rätt friskt.
Som så ofta i piratsammanhang så slås jag av stämningen. Fine alla älskar inte alla – men på ett sätt som jag inte sett på många andra ställen så fungerar det utan blänganden. Det är kort och gott inte en kotterikultur. Det finns också en högst praktisk och pragmatisk läggning i gruppen som löser de flesta problem – inklusive trasiga toaletter och kortslutna bilbatterier.
För mig som inte är en världsmästare på väninnor så kommer nog boendet vara en stående behållning. Att dela denna vecka med dessa sköna systrar med gott om skinn på näsan och alltid nära till humorn var en välsignelse. Emma, Anna och Gun är kort och gott Guds gåva till mänskligheten. Jag vet att det finns andra aspiranter, men loppet är kört. De är utom tävlan. Det finns inte ens en 4-oo
Emmas hjärtliga garv, Annas frukostfnissande och farmor Guns one-liners när hon kom hem på nattkröken och recenserade världen… Förstås så busades det lite1 och det bloggades friskt om och av tantlaget, vilket av en del kritiserades för oseriositet – men låt mig säga så här: Tanter har simultankapacitet – vi kan både busa och ratta världen! och det borde gälla alla. Lite för stor del av det politiska etablissemanget går runt och tar sig själv på alldeles för stort allvar, men sitt demokratiska uppdrag på alldeles för litet allvar.
Så många seminarier hann jag inte på, men deltog på torsdagkvällen i SVT-debatt och modererade paneldebatten om Kunskap, Kultur och Kontroll på fredagen. Noterbart från SVT är att Camilla Lindberg distraherade mig dramatiskt genom att bära en pirat-pin och att den som bokar komiker-Aron till valvakan garanterar mitt deltagande. Me like! Att han är cynisk och galet rolig visste jag, men han är dessutom snygg och trevlig, så hinthint till festfixarna. (Delegering av kontaktande kan med fördel göras till mig.)
Med vänner som piraterna (som är obotligt positiva) krävs verkligen riktiga vänner och jag skrattade gott åt den vän som hörde av sig med både kritik av TV-sminkningen och delar av de argumenten jag försökte föra fram. Konstruktiv kritik ligger i min värld i höjd med glass, choklad och snygga män, med den skillnaden att man blir en bättre människa av kritiken, men bara en gladare av de andra. <3 till det initiativet!
Internet var en ständig fråga. Opassandes uppkoppling uppförde sig mycket opassande och jag rekommenderar Telenors kundtjänst att uppgradera brandväggen till armerad betong till i morgon bitti. Men även för andra var det periodvis svårt då näten blev överbelastade och bloggoasen H12 i regi av Almega och Martina Lind/ Politometern var ett givet centrum.
När hela piratgänget satt samlat i Almedalen kom en kvinna fram till Rick och bad om ursäkt för att hon störde, men vill bara berätta att både hon och hennes 85-åriga mor röstar på Piraterna. Det händer emellanåt. Näst tekniker skulle jag säga att medelålders och äldre kvinnor är en stark grupp. Jag kan dock inte förklara varför.
En annan stund som jag kommer att garva åt länge är Emmas och min eftermiddag på H12, där två trevliga poliser fattade posto vid vårt bord glatt pratandes, tills den mest energiska, sprudlande människa jag träffat på mycket länge kommer farande (@annikaBeijbom) ställer sig mellan poliserna tittar upp och utbrister med ett tokfniss “jag bara äääälskar män i uniform”. Låt mig säga så här – Emma och jag var inte längre i fokus 
Det ligger och gror små tankar om Almedalen i allmänhet, men jag tror att det får vara till en annan dag.
Det har varit en fantastisk vecka, men fantastiska människor. En del av er bara älskar jag för att ni är så galet genombra! Ingen nämnd och ingen glömd.
- syndafloden har kommit till almedalen, Tanter tar inte skit, Kampanjledaren i en liten ask, Kärring is caring och Tantlaget är ert allt! Ert peppar och salt ↩
Pingback: Med Almedalen i backspegeln | Anna Troberg