Syrrans granne skrev för en tid sedan om de, i hans tycke dumma argument som folk anger för att inte rösta pirat. Jag kände mig träffad – jag har använt flera av dem själv.
Att som ideologiskt intresserad och allmänt politiskt engagerad, ta steget från ett parti som uppvisade en osund och ohederlig kultur var inte så svårt – det följde klart mina värderingar. Att förra valet försöka hitta ett alternativ att rösta på var inte lätt och jag läste och diskuterade mycket. Rösten var en sak, men jag hade också kommit fram till att min syn på partistöd borde resultera i ett medlemskap. Vill jag inte att partier skall stödjas med skattemedel, så måste de ju stödjas på något annat sätt.
Men det var med en känsla av politisk slampighet som jag såg mig om. Parti är ingenting som man byter. Nå min röst på och mitt medlemskap i Centerpartiet hade ungefär samma framgång som ett desperat krogragg i elfte timmen om än i intellektualiserad form. Jag blev lurad, bedragen. När vederbörande fått sitt, det vill säga min röst, så var en framtida relation inget som lockade. I alla fall inte en byggd på respekt och sunda värderingar. Jag lämnades med en känsla av bitter smutsighet som inga duschar i världen tog bort. Trots att jag med Centeruppropet som verktyg försökte tillkalla familjerådgivning så skulle den jäkeln prompt hoppa i säng med antidemokratiska idéer och smittsamma organisationer.
I stick to my guns och en genomtänkt och hållbar ideologi är en av dem. Partier skall leda och styra landet, inte fjanta runt i enskilda intressefrågor! Jag stod för det och jag står för det.
Men FRA-omröstning följdes av ett illa skrivet drama om maktmissbruket som verktyg för att hålla folkets representanter i schack, det följdes av fler lagar, EU-direktiv och en mycket obehaglig känsla hade under vägens gång byggts upp i mig.
Nog kan man tycka att initiativ mot terrorism är bra, att stiftade lagar skall följas och att det därmed finns en rimlighet i uppföljningslagar med målet att åstadkomma just det. Men det som skrämmer är åtgärdernas art och att ingen gör relevanta effektanalyser. De ansvariga väger inte målen mot medlen, de gör inte en allvarlig och ingående undersökning av vilka konsekvenserna blir.
Fildelning ur ett kulturellt perspektiv är en icke-fråga. Rätten att använda piratebay hade inte fått särskilt många att ställa sig på barrikaderna. Piratpartiet är inte ett fildelningsparti. Piratpartiet är inte ett immaterialrättsparti.
Vad som slutligen fick mig att byta fot var insikten att medborgarna inte har makten över sitt land längre, att makten inte utgår från folket, utan det är kontrollen som utgår från staten och då är inte en ideologi i ryggen längre A och O. Men värnandet av demokratin och folkets makt är det. Jag är libertarian, men i första hand är jag demokrat.
Socialdemokraterna har haft makten och har inte visat någon förståelse för demokratiska frågor eller rättssäkerhet i modern tid. Det var Bodström & Co som vad gäller terrorist/barnporr/immaterialrättsargument satte bollen i rullning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i många avseenden stått på barrikaderna, men när det gällt har politisk smidighet fått gå före demokratiskt engagemang.
De rödgröna har också med i bagaget att politiker inte skall begränsas – det är deras form av demokrati att riksdagen är i det närmaste oinskränkt.
Borgarna har under den gångna mandatperioden förvaltat och förräntat Bodströms arv. Jag har svårt att se vad man mer kunnat göra för att förlora mitt förtroende ut ett demokratiskt perspektiv. Beatrice Ask är demokratisk olycka i komprimerad form.
Vad kvarstår?
Rösta blankt. Hade rösterna räknats och varit mandatgrundande (för tomma stolar) så hade vi medborgare haft en realistisk chans att försvara oss, men så är det inte. Blankröster påverkar ingenting.
Ligga kvar på soffan. Tja demokratin kommer inte att monteras ned mindre för det.
Sverigedemokraterna och Fi … Nå mitt förtroende för endera part i frågor om integritet och demokrati är inte särskilt stort. De ena ringaktar andra kulturer och har en ledning som har klara kopplingar till nationalsocialism medan den andra består av extremt kollektivistiska personer med en manssyn som jag inte vill att eventuella framtida söner skall tvingas växa upp med och för den delen en kvinnosyn som är minst lika skruvad.
Så finns ett alternativ som tar demokratin på allvar – som värnar integriteten. Jag kan ge er oräkneliga problem med fåfrågepartier, brister i Piratpartiets program och en del ställningstaganden som jag inte delar. Hade det funnits minsta risk eller möjlighet till någon form av tyngre maktposition i riksdagen, så vore det frågor att beakta. Men så är det inte. Vad Piratpartiet kommer kunna göra är att som en mindre del av riksdagsgruppen lyfta frågorna, väsnas och att inte tillåta att de sopas under mattan.
Det kommer Piratpartiet att göra med bravur och idag är det vad som behövs, mer än Anders Borgs skattepolitik, Sahlins omfördelningspolitik, Wetterstrands miljöväxling, Hägglunds familjevärnande eller Olofssons integritetsvärderingar som bara finns på papperet (sannolikt skrevs de förra valet med sådant där spionbläck och de glömde stryka papperet innan de läste hur de skulle agera denna period). För utan en välvårdad och robust demokrati spelar allt det där andra ingen roll. Noll, nada, inte ens en tummetott blir det kvar av värdet.
Så efter lite väl övervägt funderande så skakar jag av mig rädslan för den politiska slampigheten, den kan de som kastat den ideologiska kartan till förmån för snabbt eller långvarigt nående av makten få bära.
De ideologier som ligger till grund för Alliansens partier är definitivt inte förenliga med en stark stat på medborgarnas bekostnad, med ett stort inslag av godtycklighet. Men inte heller de ideologier som ligger till grund för Socialdemokraterna samt Miljöpartiet är intuitivt förenliga med dylik statsmakt.
Jag fortsätter att agera efter de värderingar jag haft och har – demokratin måste komma först, de politiska systemet skall vara i medborgarnas tjänst – inte partiernas. Medborgarna skall kontrollera staten, inte det motsatta.
Därför kommer jag trots tidigare ställningstaganden att rösta på Piratpartiet. Jag kommer att göra allt jag kan för att de skall få ett gott fundament i riksdagen för kommande mandatperiod.
Mitt samvete såväl som framtida barn förtjänar ingenting annat!
Jag hoppas att du kommer att nå samma slutsats och även du satsa på demokrati före detaljfrågor, oavsett hur stora och i andra situationer viktiga de vara månde.
Söker du fler argument så tycker jag att du skall läsa Annas artikel om varför Piratpartiet är särskilt viktigt för redan utsatta grupper.
Det har varit bloggtorka här sedan Almedalen. Mitt liv har i flera avseenden, såväl personligt som för mig närstående, förändrats markant i både bra som i mer utmanande avseende och det har tagit så väl tid som ork. Än är det en stund till mål för kapitlet utmaningar, men jag räknar med att vad gäller blogg, övrigt internet och nåbarhet vara på banan igen.
Och jag är fullt möjlig att hoppa på och kräva saker av igen.
Noterar att Anna sätter höga mål för sig själv och eftersom även jag lastat av mig ett kilo eller två under min frånvaro så laddar jag för valrörelsen med denna före- och efterbild (nej, jag skall inte byta kön – men det gäller ju att hitta en målbild på rätt sida):
Låt oss sparka lite rumpa till förmån för demokratin!
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Piratpartiet, Val-2010, demokrati
Pingback: Serieöversättaren Simon talar ut i Rapport « OLSVENNE