Religionsfriheten är en i svensk miljö intressant fråga. Å ena sidan har vi en stat som helt ogenerat går in och diskuterar vad ett av samfunden bör ha för religiösa tolkningar och på politisk grund även kandiderar till samfundets högsta beslutande organ för att styra det.
Å andra sidan är religionsfriheten när det gäller annat än den forna statskyrkan något som “respekteras”in och långt vidare än vår lagstadgade religionsfrihet medger.
Läser en intressant artikel i SvD där en kvinnlig muslim processar för rätten att bära niqab under undervisning och praktik under barn- och fritidsprogrammet (och får man förmoda efterföljande anställningar) medan en annan kvinna processar för rätten att slippa muslimska regler i klassrummet, vilka bland att fört med sig att kvinnor först placerats bakom skärmar i klassrummet, där efter “enbart” placerats längst bak, inte tilltalas före männen och inte tillåts ingå i grupparbeten tillsammans med männen.
Nå den svenska religionsfriheten formuleras i regeringsformen (2 kap 1§ 6.) så här:
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
Det innebär att du i ditt inre har rätt att tro på vad du vill, att du i ditt hem har rätt att utöva din religion (så länge den inte inskränker andra människors rättigheter) och att tillsammans med andra träffas för gudstjänst eller motsvarande. Det innebär inte att staten eller det allmänna är skyldig att tillförsäkra dig en plats att be på, det innebär inte att du har rätt att låta din religiösa tro inskränka andras existens och det innebär för offentlig verksamhet att den skall vara fri från religiösa inslag och på det sättet tillgänglig och lika för alla.
Jag vet inte var denna räddhågsna, korkade feghet kommer från – men det skulle inte förvåna mig om skolan snart bygger särskilda rum med rökkanaler så att Ku Kux Klan-medlemmar kan ägna sina raster åt att bränna kors, klasser inte bara skiljs åt på könsmässig grund, utan baserat på ras och varför inte baserat på sexuell läggning? Inte skall väl katoliker behöva gå med sodomiter eller unga livspillare i form av flickor som genomgått en abort eller går på preventivmedel?
Nå vad staten anbelangar och därmed även dess verksamhet så har alla samma rätt att existera och åtnjuta dess tjänster – den som inte kan göra det i sällskapet av andra har själv gjort ett val och sagt nej tack till det erbjudandet som verksamheten utgör.
Om det borde det inte i ett modernt och demokratiskt samhälle 2010 år efter vår tideräknings början inte vara ett djävla snack.
Religion är en privatfråga som medmänniskor inte skall belastas med, så länge de inte besöker ens hem eller troslokal (och då menar jag inte byrålådan i sovrummet). Det är den rätt vi är tillförsäkrad, att i det privata inte störas av statens inblandning eller förbud i vår utövning – inte att få vår vilja tillgodosedd på andras bekostnad.
Själv tillhör jag religionen som tillber män, choklad, champagne och vackert hantverk så all offentlig verksamhet som inte vill kränka min religion måste bestå av stora delar högkvalitativa objekt från samtliga 4 grupper.
Och med det lämnar jag er med denna gamla goding – och var så säker – i det Blomqvistska huvudet är det inte män som uppskattar niqab, kvinnor bakom skärmar och som inte vill bryta åsikter och tankar med oss från det starka könet som regnar över världen i denna hyllningslåt, utan snarare är det den typen av män man tvättar ur sitt hår, om man haft oturen att få dem där!
(negativa respektive positiva rättigheter)
