Det är med stor respekt som jag läser att Henrik Brändén väljer att lämna socialdemokraterna. Jag har inte känt Henrik länge, men hans engagemang i och lojalitet med sitt parti är inte någonting som gått att ta miste på. Trots att också hans integritetsengagemang är lättidentifierat så har jag inte haft en tanke på att Henrik skulle välja att lämna socialdemokraterna och göra oss sällskap på Piratskutan. Men hör och häpna – även jag kan ha fel! Ibland är det till och med en bra sak att ha fel.
Mest är jag förstås glad över att kunna hälsa Henrik välkommen, men samtidigt nyper det lite i hjärtat, för jag förstår att det inte är med lätt hjärta som beslutet fattats – att det nog går att likna lite vid en framtvingad separation. Jag önskar att Henrik slapp det – men gläds samtidigt enormt över att vi nu får det lite lättare och roligare ombord på skutan. Gott sällskap får man aldrig för mycket av, inte heller kompetens eller kunskap.
Sitt avhopp meddelar Henrik i en artikel som skrivits tillsammans med Markus Lake Berglund på Brännpunkt, där de båda berättar om varför de kommer att rösta Pirat.
“Kombinationen av Ipred-lagen, FRA-lagen och datalagringsdirektivet skrämmer oss mycket. En stor majoritet av dagens unga pratar nämligen med sina vänner över skype och chatsajter via internet, inte på caféer eller i telefon. De skickar sina brev elektroniskt, inte genom postverket. Många av dem låter dagböcker, dikter och annat privat skrivande ligga på externa servrar, som de kommer åt genom nätet.
Den nuvarande övervakningen av internet innebär därmed för dagens ungdomar exakt samma sak som det för trettio år sedan hade betytt ifall det satt mikrofoner under borden på stadens alla caféer, telefonerna var avlyssnade, alla brev kunde sprättas och agenter från musik- och bokförlagen när som helst kunde komma och begära att få rota genom folks väskor.
Markus har jag känt längre, sedan Centeruppropets dagar, och även om jag förstås skulle trivas bäst med att få slåss rygg mot rygg med Lake, så är jag ändå glad över att vi kan lita på hans röst i valet. Det betyder mycket och han gör ett ställningstagande som jag önskar att många gjorde i detta val. Jag förstår att det för den som är engagerad i ett parti är svårt att släppa den kultur man är hemma med, några av de frågor som ligger en varmt om hjärtat och, förmodar jag, en del av de människor som man lärt känna och uppskattar att arbeta med.
Men vi står inför ett val som avgör framtiden på ett sätt som vi kanske aldrig sett tidigare. Frågor om skatt och organisation av den offentliga verksamheten är sådant som kan reverseras, om än med viss möda. Men det krävs ofantligt mycket mer för att reversera ett förflyttande av maktbalansen från medborgare till stat.
I vissa avseenden är detta val att likna vid 1928 års kosackval. Det är grundläggande värderingar för demokrati och medborgarnas frihet som står mot totalitära idéer som vill förflytta makten i samhället – och det är inte den “lilla människan”, det är inte du och jag som kommer att stå i den mottagande änden.
På ena sidan står en grupp av organisationer som visat sig kapabla att ratta den svenska ekonomin, men som grupp har det kostat på och vad som idag finns kvar av centern och kd framför allt kan man fråga sig. Någon stringent politik, annat än en nitisk vilja att visa sig regeringsdugliga (det vill säga att inte lyssna, inte kompromissa och bara ändra sig om det var planerat från början för att se flexibel ut), finns inte.
Till exempel sjukförsäkringsreformen är ett haveri av sällan skådat slag, där goda ambitioner fått spåra ur. Visst skall folk jobba, visst fanns det snyltare som både för egen och för andras del behövde sättas fart på – men resultatet är för dem som verkligen är sjuka och som inte kan påverka sin situation omänsklig.
Men inte minst är det en grupp människor som visat tydligt hur liten förståelse de har för demokratiska principer, för vikten av att staten ägs av medborgarna, inte att medborgarna kontrolleras av staten. Vad gäller integritet och demokrati så får Alliansen IG. Eller för att tala Folkpartistiska – föräldrarna hade tvingats in, medborgarskapet hade återkallats och det hade blivit ett stort fett rött streck i boken och en vecka i skamvrån.
På andra sidan står en lika dysfunktionell grupp bestående av de ständiga maktbärarna, som idag vare sig förmår bära makten eller att i opposition balansera den. Mest påminner man om en kinkig 2-åring som skriker av ilska över allt. Till sin hjälp har man partiet som inte gjort upp med sitt kommunistiska förflutna, som inte vill ha privat äganderätt, som vill reversera de reformer som gör att människor faktiskt kan få både vård och medicin när de behöver det och som tycker att budgettak är kränkande för politiker. Sedan har vi slutligen det tredje benet i denna oheliga allians. Mysliberalerna med en viss fallenhet för rysk roulette. Friskolor “ja tack”, företagande “ja tack”, men så snart en miljöfråga skymtar så börjar fötterna marschera och de röda fanorna vaja.
Bland Alliansen finns Karl Sigfrid, Camilla Lindberg, centerns Knoll och Tott samt efter valet kanske Hanna Wagenius, Mathias Sundin m.fl., men frågan är vad de kommer att få att säga till om. På vänstersidan finns Alice Åström med fler, men också Bodström himself som står på tur för en ministerpost. Partipiskorna kommer att vina och jag ställer mig starkt skeptisk till att dissidenter kommer att överleva många minuter på någon av sidorna.
Kort och gott – vad jag försöker komma fram till är att det här inte är ett val där höger eller vänster bör tillåtas att vara det avgörande – det är en vattendelare, med demokratin och medborgarnas rättigheter på ena sidan och vilja att kontrollera medborgarna och kommunikationen å den andra.
Henrik Brändén är en stringent person – han väljer att gå hela vägen. Det är ingenting som vi vare sig kan eller bör begära av alla.
Men vi kan begära att alla tar sig en funderare över var de har den egentliga lojaliteten. Hos partikamrater och partifrågor, eller med demokratin. Vi har valhemlighet i Sverige och ingen begär att du skall trasa dina nätverk för att stödja demokratin. Men jag begär att demokratin detta val får bli din prioritet – demokratin och integriteten behöver din röst och en hög och stark röst i riksdagen.
Henrik! Varmt välkommen – vi skall låta dig arbeta hårt, men med högt i tak och stor respekt för det som skiljer oss åt.
GP om Allians kontra Rödgröna
Läs även andra bloggares åsikter om Val 2010, Henrik Brändén, Markus Berglund, LAKE, Piratpartiet, integritet, demokrati
