Piratpartiet framlänges och baklänges

Så börjar det i mitt tycke att bli dags att påbörja utvärderandet av årets valrörelse och Piratpartiets insats. Dammet har lagt sig, människor har återknutit kontakten med förbisedda familjer och vänner, affischerna är nedplockade från stan, känslorna börjar lägga sig och tankarna ordna sig. Jag tror att vi snubblade på ett antal saker:

  • Pirater och Peter Pan-syndromet
  • Navelskådande och organisatoriskt legobygge
  • Riksdagsgruppen, och frågan om förtroende

Piratpartiet och Peter Pan

För de flesta har inte pirat en romantisk association. Det är inte historiens frihetskämpar man tänker på, utan rövare och banditer. I bästa fall en hickande Johnny Depp från Pirates of the Carribean. (Varför satsade inte Johnny på den kopplingen i valkampanjen?).

När vuxna människor går runt på torra land och titulerar sig pirat och säger aaayyyh och i övrigt faller in i rollen, så är det kanske mer the Lost Boys från Peter Pan som kommer upp i associationsbanken. Nu slogs ju the Lost Boys MOT piraterna, men de blev aldrig vuxna, vilket nog är en utbredd uppfattning även om piraterna som grupp (det är ju som bekant alltid en annan sak med dem man själv känner).

Det är vare sig banditer eller människor som vägrar att bli vuxna som man väljer som representant för att stifta lagar under 4 år. Hur roliga och trevliga de än är. Utanför de interna kretsarna är det många som inte ens vill associeras med pirat-begreppet oavsett hur mycket de delar värderingarna.

För det stora flertalet är vi trots allt ännu okända. När jag knallat runt med min stora ”Jag röstar Pirat”-knapp är det allt för många som frågat vad det är. När jag pratar med politiskt ointresserade kompisar har de ingen aning om vad vi står för, hur vår logga ser ut eller vad partiledaren heter. De som känner till oss gör associationen gratis musik och fildelning för vi heter Piratpartiet och pratar Piratebay.

De som har lite mer koll konstaterar krasst – med rätta – att med det namn vi har kommer vi aldrig komma bort från den stämpeln. Anna säger i intervju med SvD vad jag uppfattar att många i rörelsen känner: ”Jag vill inte byta namn på partiet. Många identifierar sig med just det där: Vi är pirater!” Ja, det är vi, och därmed blir vi inte tagna på allvar utanför våra egna kretsar. Identitetsbyggande är viktigt, men partinamnet är ändå vår främsta och viktigaste symbol utåt. Det namn vi har nu duger inte.

Navelpillande och legobygge

Babels torn

Babels torn efter Guds straff i form av språkförbistring och oförmåga att kommunicera

Det har förts oändliga diskussioner om de perfekta stadgarna, om en organisation skall vara demokratisk grundad i medlemmarna och om dessa skall få skapa egna lokalföreningar, eller om organisationen skall ha raka och obrutna ansvarsled som i det militära där makt och direktiv kommer uppifrån (fast med årsmöte istället för yrkesbas och/eller allmän värnplikt).

Det har pratats, diskuterats, grälats, hoppats av, men framför allt så har det gått åt eoner av tid och energi till internpolitik därför att Piratpartiet varit mer sin organisation och vissa karaktärspersoner, än frågorna som är av vikt för vårt samhälle.

Tiden borde ha lagts på att lokalisera integritets- och demokratiproblemen och formulera politiken på ett sätt som synliggör problemen för gemene man. I den mån internstrukturen skulle vara i fokus borde det handlat om frågor som får saker att hända, inte om nationsbyggande.

Våra ”sjökort”, d.v.s. valprogrammet, var ett haveri1. Partiet har inte strukturer för människor att luta sig mot, så när någon som inte är van vid att samla och leda grupper sätts med ansvaret så skall elden uppfinnas och hjulet byggas.

I vissa frågor är svärmen lätt att engagera medan den i andra situationer är helt hopplös. Att det är svårt att engagera människor kopplar jag till att eftersom svärmen alltid har sista ordet, har för ofta såväl tid som kompetens lagts ned, för att sedan rensas bort av flertalet som inte kan men som vill vara med och bestämma.

Sjökorten blev inte gjorda, skrevs samman i panik av en liten grupp och höll en penibel nivå, såväl vad gällde tankedjup som struktur. Ut for sjökorten, bemöttes med hånflabb och togs in igen för en vända till i samma karusell.

Vi hyllar svärmen och i många avseenden med rätta, men det var dags för ett tag sedan att börja värdera även kompetens. ”Alla kan tralla” kommer att bli en del av vår död. Lika lite som vi sätter en erkänd skribent att hacka kod, lika lite borde vi sätta en kodare till att skriva text.

Det finns saker som blir bättre ju fler man är och saker där allas medverkan resulterar i en produkt som berör och engagerar ingen. Istället för att vara skickliga kommunikatörer har vi, som de där skrämmande dåliga bordsdamerna/herrarna som släpps ut i det sociala allt för sällan för att riktigt kunnat hejda sig, pratat om det som intresserar oss, det vi kan. Hela tiden.

Vi tycker att det är jättefestligt med Piratebay och fildelning (och så är det en symbolfråga) så det pratar vi om, Wikileaks är hel-hypat så det pratar vi om. Men den där lilla detaljen att huvudpoängen med TPB är rätten att utan statens förbud eller inblandning byta information med varandra samt att teknikneutralitet är viktigt försvinner, precis som det där torra men ack så viktiga att Wikileaks inte handlade om att VI fick ha hand om några av deras servrar, utan om svensk pressfrihetslagstiftning och hur den är funtad och hur den, trots att den är bra, lämnar stora hål eftersom den inte är teknikneutral eller anpassad för det det samhälle vi lever i idag.

Ipred och FRA är viktiga, men bortsett från att frågorna ger oss skäl att tala om internet och hur internet fungerar, kablar, servrar och IP och hur lite de andra partierna förstår av det – handlar de inte framförallt om demokratiska värderingar?

I relation till gemene väljare, vem tror att de oroar sig för att avlyssnas av staten? Däremot oroar de sig över att inte kunna överklaga sina beslut från Försäkringskassan, över att farmor och farfar som delat hela livet inte får dela vardagen i livets slut genom att bo tillsammans på äldreboendet. De oroar sig för att ex-sambon med besöksförbud skall få tag i någon av all den information som finns lagrad om dem på grund av alla digitala fotspår vi lämnar. Kanske jobbar sambon på det där kommunala bostadsbolaget, det som man själv eller någon nära bor hos och som har digitala lås installerade och som i sina register kan se vem som går ut och in hela tiden genom alla dörrar (eller där man i alla fall inte vet vad som loggas och hur länge). Men det roade inte OSS. Me, myself and I. Vi måste bli extroverta, istället för introverta när vi formulerar vår politik. Vill vi bara sysselsätta folk är det som digital ungdomsgård vi bör definiera oss.

Riksdagsgruppen, frågan om förtroende

Vårt främsta flaggskepp, riskdagsgruppen, har vare sig varit flaggat eller flutit. Direktdemokrati är en vacker tanke, men med tanke på att ett partis enda riktiga styrningsmedel över en invald riksdagspolitiker är selektionen av densamma borde nog mer eftertanke ägnats valet av våra representanter. Väl på plats är personen nämligen fri att agera mer eller mindre efter egen skalle.

Nå, nu har väl inte den överdrivna självständigheten varit det överhängande problemet, utan bristen på engagemang och ledning. Gruppen har haft en sammankallande, men inte en formell ledning med ansvar för och inflytande över inriktning och planering. Det är ett fåtal av kandidaterna som bedrivit en fullgod kampanj.

De riksdagsgruppsmöten jag medverkat vid (sammanträdena per telefon) har karaktäriserats av människor som kommer sent och dyker upp med ett ”oj” och lite kamratliga hälsningar, människor som sitter och äter (skramlande bestick och frånvarande hummanden), eller befinner sig på sådan plats att de inte kan följa möteshandlingarna (som förstås är digitala). Diskussionerna har inte sällan handlat om att berätta vad man gjort, istället för att planera vad man skall göra, metadiskussioner om man verkligen behöver ha så frekventa sammanträden, och det har dessutom varit ett inte oaktat antal kandidater som över huvudtaget inte medverkade.

Så vitt jag förstått har inte partiledningen medverkat i någon större omfattning av tidsbrist – vilket dock inte var fallet just då riksdagsgruppen sammankallades för att diskutera förtroendeläget runt partiledaren efter barnporrvurpan. Just när man själv skall diskuteras tyder det på god integritet att låta människor diskutera i fred. Diskussionen blev i enlighet med upplägget – krystad och osäker. Fanns missnöje så fanns inte utrymme för det att komma fram.

Uppenbarligen har det varit brännbart att utse ledning med mandat och av de diskussioner jag var med vid slogs jag inte direkt av det öppna klimatet. Denna grupp skulle alltså vid en valseger placera sig i riksdagen och hokus pokus filiokus vara målinriktade, samkörda och välja en ledning (hur? och varför fanns inte den ledningen från start?) samt på ett kompetent och vettigt sätt förhandla med övriga partier om integritetsfrågorna.

Min uppfattning är att riksdagsgruppens karaktär, för de aktivister som hade insyn, fungerade som en våt yllefilt. Det peppade inte direkt kämpaglöden. Det var inte DET flaggskeppet som man var stolt över att baxa in i riksdagen.

Lite på samma sätt fungerade olika fadäser på internet och i media. Jag tror inte att världen i allmänhet hänger på internet oavsett om vi avser Twitter, bloggar eller nyhetssajter. Så obetänksamma kommentarer och rena skandaluttalanden, så väl som de avståndstaganden23456 som en del av dem ledde till, hade sannolikt mindre direkt inverkan på valresultatet. Vad det däremot hade var inverkan på valfunktionärerna.

Efter SR-vurpan, där Rick meddelade att Piratpartiet är för innehav av barnpornografi och inte enbart i tecknad form, var det många som slocknade. Jag ägnade en dag (som alltid idéellt) åt att försöka peppa människor som ringde arga och ledsna, kontakta mediagruppen och försäkra mig om att akutåtgärder vidtagits (för eftersom alla kan tralla är det inte ens en självklarhet att pressmeddelanden och dylikt går via de som tillsatts för sin media-kompetens).

Det var inte den första dagen som gått åt till släckande av bränder, men den garanterat sista. Vi var ett antal som gick ned på knä. Några kom inte upp igen.

Sanningen var ju att det inte var en groda. Rick var av sin omgivning nogsamt förmanad att över huvudtaget inte uttala sig i frågan barnpornografi/lolicon, eftersom frågan var känslig och att han efter diverse mindre smakfulla uttalanden på Facebook och annorstädes gjorde allt som lämnar hans mun extra brännbart. Denna fråga skulle istället hanteras av Anna Troberg m.fl. Men ibland blir upphetsningen över medial uppmärksamhet för stor och det går lite tidigare än planerat och på fel sätt.

Från backspegel till vindruta

Det här var en kort sammanfattning av vad jag bedömer gick fel. Så vad gör vi nu då?

Ja, i realiteten är medlemsutvärderingen avslutad7. Jag vet inte vem som stod bakom den, partiledningen eller styrelsen. Jag har inte läst frågorna, den finns inte kvar online, men jag vet att den var utformad av partiledaren själv. Det är inte bra för vare sig kvalitet eller förtroendegrad.

Jag har förstått av Ricks blogg och av hans och Annas videoinslag att det finns en lättnad över att inte vara så impopulära som befarat, en glädje över att folk inte är arga och en vilja att lyssna på de förslag som lagts och krav som ställt bland medlemmarna länge.

Jag finner det soft men ointressant. Jag skönjer inte minsta tecken till nya fräscha idéer, energi eller nyskapande. Kort och gott – jag saknar en klar övertygelse om vad DE anser behövs och en väg till målet. Sannolikt kommer många gamla krav nu gå igenom i en hisnande fart och sannolikt utan eftertanke kring om de olika förslagen fungerar ihop.

Utvärderingen borde gjorts senare och av en extern part från början till slut. Inte tillsnickrad av Rick, genomförd med hjälp av en extern part och med slutsatserna dragna av styrelsen. Det är precis samma mentalitet som när en av kandidaterna programmerade ihop (och hade insyn i) valsystemet. Det är som vanligt stressat, ogenomtänkt och med tankarna fäst på något annat än frågorna eller ens partiet. Det brister i integriteten.

Vi måste prata inriktning och arbetsmetoder. Vilka är våra frågor och hur skall vi kommunicera dem? Vi behöver diskutera vad vi behöver för ledarskap, istället för om befintliga ledare är mer eller mindre impopulära än vi kunnat förvänta. För helt uppenbart har såväl strategi som ledarskap brustit, och de hänger samman och för blickarna mot styrelse och partiledning.

Ett allmänt gott levnadsråd jag fick en gång var – se på de människor som du har i ditt liv och överväg vilka du skulle aktivt välja om du mötte dem idag och forma ditt liv därefter. Jag tror att det är en tanke som behöver tänkas. Ingenting får bli en passiv sanning – allt måste övervägas och i det fall de väljs, väljas aktivt.

Det talas om en breddning av partiets frågor och det är nog klokt. Men lika viktigt som det är att de frågor vi driver drivs väl. Att inga fler hafsiga sjökort kommer att presentera våra ståndpunkter.

Jag tror att vi behöver fokusera på integritet i vardagen. Så väl vad gäller politik som egen levnad. Idag är partiledning samt partisekreterare anställd (inte finansierad, utan anställd) av en person. Jag tycker inte att det är ett sätt att föregå med gott exempel. Vi skriker om jäv angående TPB-rättegången, men hur skulle vi ställa oss om något annat parti befann sig i en situation där en hel partiledning faktiskt var anställd av en enskild person?

Vi är oroliga över att en domare, på grund av medlemskap i några organisationer, är jävig men vi frågar oss inte hur självständigt en partiledning som anställs av någon annan än partiet, även om denna person är en välrenommerad medlem i partiet, törs agera. Jag är inte främmande för att vi i brist på andra donationer som är fria från jäv bör backa och driva partiet helt på idéell grund ett tag.

Piratpartiet har vurpat och för att komma tillbaka på banan så behöver vi tänka nytt och kavat. Diskussionen behöver vara djup, ärlig och modig. Den behöver få ta tid. Istället är den på väg att avslutas och har än så länge varit mest besvärande i sin ovilja att se problemen och att bemöta dem. Några som skrivit analyser som jag uppskattat är

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , , , ,

  1. 5poäng om du hittar Göteborgshumorn []
  2. Jocke Jardenberg []
  3.  Brit Stakston []
  4.  Niklas Strandh []
  5.  Åsiktstorped []
  6.  Mymlan []
  7. nu när vi är på väg till valvakorna och vallokalerna stänger om två timmar, så är det dags att påbörja utvärderingen av vårt arbete i valet 2010Jerlup svarar []

42 Comments

    • Sophia 27/9 2010 Reply
        • Sophia 27/9 2010 Reply
        • Sophia 27/9 2010 Reply
  1. Sophia 27/9 2010 Reply
  2. Henrik Bränden 27/9 2010 Reply
    • Sophia 27/9 2010 Reply
      • Henrik Bränden 27/9 2010 Reply
        • Sophia 27/9 2010 Reply
          • Henrik Bränden 27/9 2010
        • Sophia 27/9 2010 Reply
    • Sophia 27/9 2010 Reply
      • Mab 28/9 2010 Reply
    • Sophia 27/9 2010 Reply
  3. Henrik Bränden 27/9 2010 Reply
  4. Hanna MB 28/9 2010 Reply
    • Sophia 28/9 2010 Reply
    • Sophia 28/9 2010 Reply
  5. Curt Jonsson 28/9 2010 Reply
    • Sophia 28/9 2010 Reply
  6. Calle Rehbinder 28/9 2010 Reply
    • Sophia 28/9 2010 Reply
  7. Kapten Grogg 28/9 2010 Reply
  8. Anders H. 28/9 2010 Reply
    • Sophia 28/9 2010 Reply
  9. Niklas 28/9 2010 Reply
    • Sophia 29/9 2010 Reply
      • Niklas 01/10 2010 Reply
    • Sophia 29/9 2010 Reply
  10. Attila 28/9 2010 Reply
    • Sophia 29/9 2010 Reply
      • Mab 30/9 2010 Reply
        • Sophia 30/9 2010 Reply
    • Sophia 30/9 2010 Reply

Lämna en kommentar

MediaCreeper Creeper
Warning: Parameter 1 to W3_Plugin_TotalCache::ob_callback() expected to be a reference, value given in /home/journali/public_html/dexion.org/dexop/wp-includes/functions.php on line 3549