Nyvalet i Västra götalandsregionen har stämplats som en demokratisk katastrof1 och jag är beredd att hålla med, men jag tror att jag och politikerna menar olika saker.
Politikerna menar att valdeltagandet var för lågt för att ge riktig legitimitet åt deras verksamhet som förstås är målet med guds skapelse, våra liv och allt annat. De är i sin egen värld ekvivalensen till 422. Därför faller det sig för dem naturligt att ifrågasätta valsystemet – kanske är det det som har för låg legitimitet? Att det inte fungerar att ha val till olika instanser på olika dagar – folk gick ju bevisligen inte och röstade3!
Men kanske kan man betrakta det hela ur andra perspektiv? Som jag redan skrivit så gjorde jag och sambon ett ärligt försök att sätta oss in i partiernas ståndpunkter, men lyckades enligt eget förmenande lite så där. För mig handlar politik om 3 saker. Samhällssyn, prioriteringar och kompetens.
Jag vill i första rummet veta vart det långsiktiga målet finns. Är det ett byråkratiskt samhälle där just samhällskroppen sätts i fokus, eller ett där individen är viktigast? Marknadsekonomi kontra planekonomi. Moralism kontra tolerans.
Därefter vill jag, givet partiets mål, veta vilka prioriteringar de har. Givet att de får fria händer, vad skulle de göra först och hur? Vad kommer på andra plats? Hur viktigt är det ena kontra det andra? Sedan vill jag förstås veta hur deras prioriteringar såg ut förra valet och hur mycket som uppfyllts och hur. Det i sin tur tangerar den tredje punkten, nämligen kompetens.
Idag tycks det viktigaste för en politiker vara att ha åsikter, men med hänsyn till att det är få politiker som är i en position där de överhuvud taget kan lägga fram förslag som har någon som helst chans att gå igenom så är det faktiskt mycket viktigare för mig att en politiker kan ta in och analysera de förslag som läggs och i dem hitta fallgropar och negativa bieffekter samt sådant som tjänstemän och andra politiker försökt smyga med, samt föra ett herrans liv om någonting är galet. En motion i riksdagen är ganska precis lika mycket värd som “Kilroy was here!” på toalettväggen.
Sedan finns det förstås andra saker som kan påverka människors engagemang för ett val. Ponera t.ex. att väljarna inte ser någon större skillnad mellan de olika politiska alternativen, eller att de inte tycker att den politiska nivån som sådan inte har nog makt för att det skall vara värt besväret att skapa sig en uppfattning och att gå och rösta. Eller ve och fasa, kanske naggades förtroendet i kanten av att det slarvades och kanske till och med fuskades i valet i september? I ärlighetens namn så är det ju inte direkt vattentäta skott mellan valfunktionärer och politiker, tvärt om är det ofta värv som går hand i hand.
Det talas om att vi inte kan acceptera skilda valdagar för att valdeltagandet blir så lågt på landstings/regionalnivå. Men tänk om det är så att folk inte gör medvetna val när det är gemensam valdag. Tänk om de bara röstar på rutin, på samma som de röstar på i riksdagsvalet, eller kommunvalet. Är det då demokrati? Är det då inte ett tecken på sund demokrati att de inte röstar på rutin, trots att valdeltagandet sjönk?
Demokrati är för mig inte en checklista som skall vara uppfylld och sedan är man en demokrati. Demokrati kan se lite olika ut. För till exempel före den småfranska revolutionen4 så var det faktiskt helt otänkbart att definiera någonting där var och en inte representerade sig själv som just demokrati. Representativ demokrati var tänkbart men räknades först tämligen nyligen som just demokrati. Federley hade inte fått gråta i riksdagens talarstol, ingen IT-Titti hade kommit till världen. Ja Titti precis som hennes mamma Monika Green och den av läggningsvätska styrkta och av misstag lärda justitieministern var förstås otänkbara. Att låta kvinnor eller barn (myndighetsåldern var för inte så länge sedan 21 år och kvinnor var ungefär som barn), medelslösa och annat samhälleligt dräll alls blanda sig i samhällets skötsel var förstås alls inte tänkbart. De besatt ju ungefär samma demokratiska bildning som en ryss för bövelen.
Att värdera demokratins hälsa efter antalet röstande kan tänkas vara lite väl platt och historiskt kortsiktigt. Kanske kan det till och med vara så att demokratin skulle må bra om politikerna sopade rent framför egen dörr och såg bjälken i det egna ögat, och övervägde orsaker till lågt valdeltagande som någonting som kan avspegla deras egna insats, snarare än att söka orsakerna i medborgarnas karaktärsbrister. Om inte annat så lär det ju vara klädsamt med ödmjukhet. Har jag hört.
Niklas Smith – en klok person som jag skall läsa mer av
Genom större sammanslutningar håller man medborgarnas val utanför, om man kan
Malin Lernfelt – är klok som vanligt.
Det finns olydiga sossar. Anders Nilsson är en.
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, val, demokrati, Västra götalandsregionen, Göteborg, nyval, omval, landsting
- SvD ↩
- Liftarens guide till galaxen ↩
- Annika Enochsson tror inte att väljarna förmår vara demokratiska mer än en dag vart fjärde år ↩
- Länken utgör nostalgi förbehållen Linköpingsbor och f.d. LiU-studenter ↩
