Jag har länge gått och tryckt på tankar och funderingar kring barnomsorg och igår när jag såg att Lillith Svensson undrar vad vi tycker om barnomsorgen så tänkte jag ta mig samma och tänka högt. Frågorna hon ställer är de här:
“Idag vill jag veta vad du tycker om barnomsorgen.
- Hur ser du på barnomsorgen? Vad är positivt, vad är negativt?
- Hur länge anser du att det är viktigt att vara hemma med barn? När är det lämpligt
att barnet börjar i förskolan?
- Skulle du hellre vara hemma med dina barn än att ha dem på förskola? Varför, varför
inte?
- Är det viktigt att kunna välja barnomsorgsform (t.ex. dagmamma, förskola,
föräldrakooperativ) Varför, varför inte?
- Hur intressanta är ”alternativ” barnomsorg? T.ex. stöd till mor-/farföräldrar som passar
barnen?
- Hur viktig är en låg taxa? Är man villig att betala en högre taxa? Vad förväntar man sig i
så fall som resultat av en höjd taxa? Högre kvalitet? Mindre barngrupper?
- Hur viktigt är det med förskola i samband med föräldraledighet och arbetslöshet? Hur
många timmar är rimligt?”
Jag har inte barn själv, men jag känner och tänker så här.
För mig är det inte av största vikt att vara hemma maximalt med mina barn. Jag är inte hemma-mamma-material på det långsiktiga planet. Däremot är det oändligt viktigt att garantera mina barn en bra tillvaro. Vad innebär det då?
Målet med verksamheten är att barnet skall bli en bra vuxen som är trygg, lycklig och omtänksam och hänsynsfull mot sina medmänniskor och att som barn ha det bra på resan dit. Varje dag räknas.
Jag vill att mina barn skall vistas i en trivsam miljö, som är varm och ombonad. Det skall finns gott om vuxna att ty sig till och att lära sig av, men också andra barn att interagera med. Det skall dock inte vara barnen som uppfostrar barnen och andelen vuxna bör således vara hög. Lillith använder ordet “passa” jag vill inte att mina barn skall bli passade – de skall umgås med och tas om hand. Viktig semantik.
Att lära sig. Vad är det man skall lära sig? Så småningom att läsa, räkna och skriva förstås, men det bukar komma. Barn är nyfikna och läraktiga i sig själva – om man inte har sönder dem. Men lika viktigt är att lära sig hur man uppför sig med människor, att andra människor fungerar olika, hur man uppför sig i olika miljöer. Uppfostran kort och gott.
Mat, till exempel. Mat är någonting som man njuter av under lugna former. Man lär sig hur man hanterar kniv och gaffel, att inte sticka armbågen i personen bredvid, att man är uppmärksam så att alla får det de behöver, att samtala trevligt, sitta upp och att inte tala med mat i munnen. Att inte sträcka sig över bordet. Hur skall man lära sig det i standardkök på dagis? Eller nästan än värre, en skolmatsal av standardmått? Självklart är uppfostran ett ansvar för föräldrarna, men inse fakta – de flesta vuxna har idag råd att tillbringa en väldigt liten andel av dygnet fungerandes som förebilder och utbildare för sina barn. Eller ens att välja vilka som skall ha detta viktiga uppdrag.
Läsa. Böcker är en fantastisk källa till kunskap och upplevelser. Jag vill att mina barn skall vara omgivna av vuxna som kan ge dem litterär inspiration. Diskutera och förklara. Hjälpa dem att utveckla sin tankeförmåga. Sitt kritiska tänkande.
Inre utveckling. Det finns så många sätt att se på en människas inre och jag vill inte att mina barn förses med en viss syn, jag vill att de får ett smörgåsbord att välja på. Gott om verktyg, så att de kan välja de som passar dem och den situation de är i då.
I både min och min mans familjer finns tydliga kulturer, som inte alls är lika. Men på båda ställen finns delar som är viktig i vår familjekultur och som jag vill att våra barn skall ha med sig.
Vad leder det här till för slutsatser om barnomsorgen då? Att det inte finns en patentlösning, utan att jag skulle vilja ha en palett av alternativ. Jag vill att våra barn skall tillbringa tid med sin släkt och därmed få en koppling bakåt och dra nytta av det goda som finns där. Jag vill att de skall tillbringa mycket tid med sina föräldrar, men också få en chans att lära sig att fungera i grupp. Däremot inte i stora grupper i dålig miljö. När jag ser barngrupper leka i lysrörsljus i en miljö som är minst sagt torftig och framförallt utformad för att hålla för barn som inte lärt sig att röra sig i möblerade rum får jag rysningar och en klump i magen.
Det är sällan som jag träffar människor som arbetar inom barnomsorg eller skola som jag får lust att bjuda hem och tillbringa tid med. Ändå är det de som givet dagens standardmodell skulle anförtros den största andel av mina barns vakna tid och därmed vara en stark influens.
Det är inte de pedagogiska planerna och handlingsprogrammen som är pudelns kärna. Det är de vuxna som barnen tillbringar sin tid med som själva är utbildningen. Man gör inte som man blir tillsagd, man gör som ens förebilder gör. Den som tillbringar sin tid utan människor som håller måttet som förebilder för dem har det inte roligt.
Jag är fullt kapabel att uppfostra och vårda mina barn så en bra barnomsorgspolitik ger mig utrymme att forma mina barns uppväxt. Låt oss inte göra det här till en skattefråga, jag bidrar gärna till dem som har det sämre ställt både ekonomiskt och engagemangsmässigt om jag bara får leva mitt familjeliv i fred.
Att låta alla landets barn uppfostras i liknande, i mitt tycke undermåliga lokaler, i vård av personer som idag valt en karriärväg med dålig arbetsmiljö, dålig ersättning och som gått en tämligen politiserad utbildning för att nå dit är det samma som att stoppa alla ägg i en korg. I mitt tycke en korg med hål i botten som ger ungarna liten möjlighet att inspireras till stordåd i livet. Men det är ett effektivt sätt att från början uppfostra ett helt samhälle till att vara likriktat, utan tillstymmelse till enskilda familjers kulturer och värderingar. Det tycks också vara en effektiv metod att skapa stressymtom och hörselskador vid tidig ålder.
Tvinga mig således inte att betala för idioti och tvinga mig än mindre att utsätta mina barn för den. Ta den andel av min inkomst som behöver omfördelas, om det behövs, men låt mig sedan välja mina barns omsorg själv. Oavsett om det är far- och morföräldrar, dagmamma, familjekooperativ, dagis eller öppen förskola.
Staten bör inte tillhandahålla alternativ A, B och C – utan lämna så mycket utrymme som möjligt att skapa alternativ och lösningar för medborgarna själva. Formen för mina barns vardag skall anpassas till dem och deras situation, inte statens lust att välja alternativ eller en fast tidtabell lika för alla.
Barnomsorg idag är, om man ser till faktisk kostnad, inte prisvärd. Man bör för de pengarna kunna åstadkomma ganska mycket mer. Låt oss göra det!
Läs även andra bloggares åsikter om barn, uppfostran, barnomsorg, utbildning, pedagogik, uppväxt
