Sexistiskt trams

Jag satt och smälte nyheten om nya försvarsministern Karin Enström. Tankarna snurrade kring varför hon inte varit namnet som tillkännagivits redan vid Reinfeldts regeringsbildning, medan ögonen flög över Facebookfeeden. Hon är ju uppenbart meriterad. Kompetensen får framtiden utvisa, men det verkar ju mycket lovande.

Mina egna kommentarer på Facebook om nyheten rörde ministerns kompetens och följdes upp med kommentarer om hennes frisyr, hur hennes rankning avseende sexighet värderades, men också blogginlägg vars rubriker fastslog att Karin Enström är en klok kvinna. Sexistiskt trams kort och gott.

Gradskillnader för visso, men ändå. Varför måste kvinnor bindas fast vid sitt kön och värderas i ljuset av det? Och vad är det som gör att (heterosexuella) män tror att deras åsikter om (ofta främmande) kvinnors sexighetsgrad, utseende och annat är relevant för personen ifråga eller oss andra? Oavsett om det handlar om bedömanden av en person relativt dennes kön, eller omdömen om personens dragningskraft så är det en form av sexuella omdömen som jag inte förstår.

Den plumpare delen i kommentaren bemötte både jag och mina bekanta, men det fortsatte. Vi fick höra att orsaken till att debattnivån inte är högre än den är i politiska frågor beror på kvinnors överkänslighet inför sexism, att män är barnsliga för att kvinnor inte är fula. Dumheter och nonsens från början till slut. Efter att ha bett personen sluta, tagit bort personen som kontakt, bett personen att sluta med hot om blockering så fick jag nya kommentarer om att jag var överkänslig och inte hade sinne för ironi.

Och vet ni, fast jag vet med mig att jag sannolikt är mindre känslig än de flesta när det kommer till dessa frågor och till avvikande åsikter, så länge de framförs trevligt, så satt jag en stund och skämdes och undrade om det hela var mitt fel. Men sedan tänkte jag: Om det varit jag, eller min syster som stått på presskonferensen, med gubbar på internet som inte kunde avhålla sig från att med lätt dreglande kommentera delar av min person som hör till privatlivet inför främlingar och på publika ytor så hade inte jag känt mig bekväm. Jag hade velat att någon sade ifrån.

Det är inte kvotering som kommer att ge oss jämställdhet. Den dag då människor som jag slutar hicka till när vi anklagas för att vara överkänsliga och istället omedelbart ifrågasätter vad människor pysslar med, när de omtalar personer som i deras yrkesroller bedöms, som stod de i krogkön en kvart efter stängning på jakt över sängvärme. Det är fan inte ok – det är sexistiskt trams! Och jag vill inte drabbas av det, jag vill inte höra det och jag vill inte läsa det. Stop it! Det är inte svårare än så.

 

Lämna en kommentar

MediaCreeper Creeper